Ölen fanns ju hemma, så det var bara att göra jobbet och svälja. Som flickan sa. Och jag gjorde jobbet så pass grundligt att jag fortfarande, så här på andra dagen, känner av sviterna av detta. Men gott var det, och en trevlig kväll var det.
Vi satt hemma hos Magnus, och det var en tvättäkta korvfest. 100 % karlar, men tack vare frånvaron av de värsta hockeygrabbarna hölls nivån relativt värdig under kvällen. Så värdig den nu kan vara när studenter ramlar runt på alla ställen som är öppna på kvällen.
Vi ramlade ner till Orvars vid midnatt och rundade av på Palermo. När jag började prata baklänges ansåg jag tydligen att det var bäst att ramla hemåt och lägga mig i framstupa sidoläge. Esh och de andra åkte och badade som efterfest. Hur orkar gossarna?
Igår sov jag större delen av dagen, och piggnade inte till ordentligt förrän vid elvatiden på kvällen. Coca-Cola och Icas fryspizza fixade biffen, men Icas dillchips var något av ett västgötaklimax. Poänglösa helt enkelt. Känns som att det skulle vara på sin plats att styra upp ett chipstest för dillchips här, för det är ju ändå den sorten som är mest festlig.
Idag har jag hängt med Josefin som nostalgigästade Uppsala. Tänk att det är tre år sedan hon flyttade härifrån, det känns som kortare tid. Vi åt världens största sallad på Unico och unnade oss en kopp kaffe eller två på Christer Fågelsången. Hon avslöjade att det blir Brighton till hösten, så då har man ju en anledning att åka till gaystaden igen och kanske få träffa hennes mytomspunne Colin (han är ej gay dock, enligt uppgift).
Nu ska jag vänta på att ett tåg anländer till Uppsala centralstation. Ett tåg innehållandes Sara. Mycket härligt att ses igen, efter en vecka ifrån varandra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar