Jag måste fortsätta spinna om gårdagens omskakande taxiresa. Jag kan inte komma över att taxichauffören var så episkt omfångsrik. Jag glömde nämna igår att jag just innan jag satte mig i taxin skulle äta ett äpple - alla vet ju att jag är en fruktkille - men det bar sig inte bättre än att jag tappade frukten. "Nu far det i backen" hann jag tänka under skräckhugget. Döm om min förvåning, för så blev inte utfallet.
Istället började äpple cirkulera runt den här mannen, vars bälte användes för att mäta Jonathan Edwards klassiska trestegshopp på Ullevi sommaren 1995 då han sprängde drömgränsen 18 meter. Föraren hade egen gravitation.
Ungefär så här såg det ut:
När vi sedan klev av i Uppsala var jag bara tvungen att slå mynt av situationen, så jag gick och lånade ett barytonhorn, ett av de instrument jag har spelat längst och som ser ut som en liten bastuba. Därefter gick jag och spelade bakom chauffören.
Ungefär så här såg det ut:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fett bra.
Han var så tjock att när du skulle väja för att inte köra på honom med bilen fick du slut på bensin?
Skicka en kommentar