22:29: Äntligen hemma

De två senaste dagarna har jag ägnat orimligt mycket tid åt att åka omkring i Upplands Lokaltrafiks knallgula bussar. Igår var det först Arlanda tur och retur, och därefter Heby tur och retur. Idag gjorde jag samma resor, men i omvänd ordning. Ni ser ju själva - det är ingen ordning just nu.

Det var alltså första dagen på jobbet idag, och även om allting fortfarande är mycket omtumlande känner jag mig inte överdrivet stressad inför måndag, då eleverna kommer tillbaka. Kollegiet verkar vara hjälpsamt och trevligt och så även rektor, så det hela känns tryggt.

Jag ska vara handledare, formerly known as klassföreståndare, för en sjua tillsammans med den mycket kavata damen med det fantastiska smeknamnet "Tåis". Hon verkar vara av det spexigare slaget, så det här kommer att bli en rolig termin.

Vid lunch bröt vi upp planeringen för att ha kick-off för terminen på en restaurang i det gangsterbefläckade Sala. Det bjöds på grillbuffé - man tackar. Efter lunchen fanns det tre kvart att slå ihjäl i väntan på Uppsalabussen, så några av de andra pendlarna gick på "stan". Jag själv var livrädd hela tiden, för man vet ju att i Sala stryker det omkring nekrofiler och annat löst folk, så jag höll mig nervöst på replängds avstånd från busshållplatsen.

Hemma var det bara att springa upp till lägenheten och vända för vidare färd till Arlanda och sannolikt mitt sista arbetspass därute. Jag tänkte, när jag rullade ut med trucken: "Idag kommer jag säkert krocka för första gången, bara för att det är sista passet".

Hur det gick kan ni räkna ut själva. Förhoppningsvis är det ganska enkelt att fixa till plåtskador på truckar. Så jävla typiskt, här har man varit fri från incidenter i tre år och så händer det här i det absoluta slutskedet. Det är typiskt säger jag. Till sist fick jag ändå dra från ARN, och nu får vi se om jag någon gång återvänder dit som arbetare. Hädanefter ska flygplatsen bara förknippas med reslust, och inte med jobbangst.

Efter dagens fjortontimmarspass var det grymt skönt komma hem och svandyka ner i en kabebtallrik som jag hämtade på Johannesgrillen. Tur att det är helg nu så att jag får vila ut... Eller vänta, det är visst årsmöte med Arsenal Sweden i morgon. Det blir ingen vila den här helgen med andra ord.

Jag ser en vägg därborta. Tror att jag ska gå in i den nu.