VM i att stänga av tv:n

Igår blev det ett nytt besök ut till Saras syster Maria i Åtvidaberg, där dagens uppgift var att vakta barnet Jonna. Vi blev väckta redan klockan sju av att Maria slängde sin dotter i gästrummet, och, efter att jag hade försökt öppna ögonen fullt ut i en halvtimme, därefter var det full fart.

Det skulle ätas, kläs på, gås ut och leka i trädgården, och gås in titta på DVD. Jonna var en smula ambivalent när det gällde valet av film, då hon först ville se introt till 15 olika Kalle Anka-kortfilmer, för att sedan gå över till växling mellan två Lilla Spöket Laban-filmer innan det var dags att avrunda med Alfons. När Jonna tydligt visade att hon ville se Pistvakt drog jag dock gränsen. Alfons är okej, Pistvakt är inte okej. Vad som helst släpps inte igenom censuren.

Den lilla flickan klarade inte av att hantera fjärrkontrollen på ett ansvarsfullt sätt så jag konfiskerade den, vilket ledde till en del upprörda tongångar. Jonna svarade med att stänga av och sätta på tv:n på själva bruken en miljard gånger, så intrycket av Alfons-historien blev tämligen hoppigt. Jag skulle gärna vilja veta om det verkligen var Lillkillen som snodde Alfons fotboll.

Sedan var det lunch och Jonna åt med hela ansiktet, innan hon nästan somnade i barnmaten. Då tänkte vi passa på att gå ut och gå med vagnen, men av det blev hon genast pigg och somnade inte förrän efter 45 minuters promenad. Sedan sov hon tungt tills mamma Maria kom hem igen.

Jag var fullständigt utmattad efter dagen och följde Jonnas exempel med en liten tupplur. På tv:n visades Richard Hoberts Tre solar, the mother of all kalkonfilmer, och det var inte svårt att somna till den kan jag erkänna. Mikael Persbrandt och Kjell Bergqvist i peruker är dock en syn för gudar.

Det var en rolig dag, men jag tror att jag väntar några år med att skaffa barn. De kräver sin energi, barnen.