En timme av mitt liv jag aldrig får tillbaka

Först av allt skulle jag högaktningsfullt vilja be Statens Järnvägar att dra åt helvete. Och det menar jag bokstavligt. Jag vill att SJ ska brinna och plågas i svavelosande eldar för all framtid, även den framtid som följer sedan jorden har gått under. Utan möjlighet till nåd.

Jag var på ett kasst humör redan när jag satt på tåget från Linköping tidigare i kväll. Främst är det alltid jobbigt att åka från Sara, men nu var det dessutom en massa annat skräp som skavde. Osäkerheten för framtiden tär på mig, jag har dåligt med pengar för tusende gången i mitt liv och jag har precis upptäckt att jag av någon oklar anledning har blivit struken från den kurs jag hade tänkt läsa nu när jag troligen inte får något jobb. Det har med andra ord funnits bättre förutsättningar inför ett tågbyte på Stockholms jävla central.

När jag efter en stressig avstickare förbi McDonalds och lite ostburgareenergi kom fram till perrong tre, där Uppsalapendeln alltid går, låg plattformen fullständigt öde. För första gången sedan Heathrowdisastern 2006 yttrade jag könsord högt på allmän plats i ensamt tillstånd. Det här var det sista jag hade önskat. Jag hade till och med hellre skrivit om tentan i fornsvenska, och den hade jag ångest för i tre veckor när det begav sig.

Valet stod nu mellan att gå och hoppa framför ett tåg som faktiskt inte var inställt eller ett slita upp datan och författa ett jävligt tjurigt inlägg, där jag till exempel önskar SJ åt helvete. Så efter moget övervägande tog jag ett beslut om att ilsket börja hamra på tangenterna. En timmes försening kanske inte låter så mycket, men när det händer varenda gång jag ska hem till Uppsala börjar jag bli uppgiven. Varför har de ens skrivit upp en tid då tåget ska vara framme? Den stämmer ju ändå aldrig. Det är väl lika bra att lämna blankt under ankomst, och sedan kan man få fylla i den tiden själv istället. Linköping-Uppsala 2 h och 48 min my ass. Snarare 4 h och 48 minuter.

Det blir med andra ord återigen en helt perfekt uppladdning inför en tung morgondag. Först ska jag jobba morgon, och sedan ska jag gå på ännu en intervju och misslyckas med att få jobb.

Buddha hade fan rätt. Allt är lidande.