Jag dansar tydligen som Dwight

Sara gjorde en chockerande iakttagelse i går när vi tittade på The Office. I slutet av programmet började den mycket säriga karaktären Dwight dansa, och hon menade då att jag dansar exakt som honom. Jag vill ju hävda att min främsta dansförebild är Idol-Basse, men nu måste jag dessvärre tänka om här. Jag kan ju inte dansa som Dwight. Herregud.

I torsdags kom Hannes till staden och han tog med sig en påse Stella och kom ner till stan för lite samkväm i Kannan. Han var i bra form och det dröjde faktiskt över en halvtimme innan han började prata om bajs. Nytt personligt rekord! Hans kompisar hetsade honom om att komma till Platå hela kvällen men han stod ändå emot grupptrycket i flera timmar innan han vinglade in till Ågatan.

Det var mycket roligt att träffa den lille gossen igen. Särskilt som han bjöd på sin klassiska imitation av CP-Jonas Karlsson i Livet är en schlager, samt berättade festliga anekdoter om den norska förskoleverksamheten.

Igår gjorde jag och Sara en liten utflykt till hennes föräldrars sommarstuga i idylliska Stjärnorp. Vi satt och läste DN, gjorde korsord och fikade därute i lugnet, och passade också på att ta en liten promme ner till Roxen så att jag fick ta ett dopp. Och med dopp menar jag att jag doppade handen, men det räknas fortfarande. En poäng i badligan till mig.

Väl tillbaka i betongen gick vi till Slusscaféet där Sara jobbar och träffade hennes arbetskamrater över några öl. Där rådde avslappnad och skön stämning och det gick från att "vi tar en öl" via "vi tar en till" till "vi rundar väl av med en till innan vi går hem?".

Det var alltså glad stämning när vi någon timme senare tillagade korv med strogge och senare avnjöt denna festmåltid tillsammans med ett ack så passande rödvin. Efter middagen gick vi genom ett monsunregn hem till Fanny och Nisse där det hölls en mindre sammankomst. Närvarande var bland andra Nettan, Per, Sandra och Kim. Kim höll i vanlig ordning låda om Star Trek och andra perifera ämnen. Eftersom att Sara skulle upp och jobba och för att det var hockey på tv avslutade vi kvällen vuxet tidigt och tackade för oss.

I dag fortsätter festligheterna med inflyttningsfest hos lillebror Strömfelt. Men först är det lite slappning som gäller. Jag är också beredd att solidariskt delta i Saras afterwork. Det är man värd efter en tung arbetsvecka. Och med tung arbetsvecka menar jag motsatsen.