Visserligen har jag läst alldeles för lite av Horace Engdahl för att kunna bedöma honom som litterat, men av hans kommentarer som då och då citeras i dagspressen har jag sett något av en idol.
Nu avgår han som ständig sekreterare för akademin och Peter Englund, en författare jag sökte upp en historisk roman av så sent som under lördagen, tar över, och jag hoppas att Englund kan fortsätta bära fanan högt. Horace har varit ett språkligt vinst-varje-gång när han har uttalat sig om olika språkliga och litterära frågor.
Jag kan bara, för att illustrera hans storhet, citera det Engdahl säger sedan han har offentliggjort att hans roll som ständig sekreterare har allt utan att överlämnats till efterträdaren. Han pratar om huruvida han har utvecklat akademin eller inte och påstår att "man inte kan tillämpa denna vedervärdiga managementjargong på en inrättning som Svenska Akademien."
Den dagen jag klarar av att använda ett begrepp som "vedervärdig managementjargon" i en löpande text utan att det låter tillkrånglat är jag klar som skribent. Till dess fortsätter jag att sträva. Horace är stor.
Fotnot: På nattygsbordet just nu: Peter Englund - Silvermasken
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar