Så här långt idag har jag färdats cirka 15 mil allt som allt med Upplands Lokalstrafiks förträffliga länsbussar. De som bara i undantagsfall krockar på smala vintervägar i Norduppland. Och mer ska det bli.
Dagen inleddes klockan med militärväckning (visst är det ett begrepp?) och buss mot nordväst. Kalle hävdade häromdagen att "Våla", där jag gör praktik, ligger rakt norrut men den som har någon som helst kartförståelse kan enkelt se att så inte är fallet. Ibland är han bra dum den där Kalle. Typ på en flundras nivå.
Det intressanta med att åka från Uppsala till Våla är den distinkta skillnad på väder mellan de två platserna. I Uppsala vaknade jag till liv av ett stilla decemberregn, medan Våla mötte mig med total snöstorm. Och det är inte första gången det är sådan markant skillnad. Jag har aldrig fattat riktigt var gränsen går mellan dessa två väderzoner då jag i regel sover vid den magiska övergången. Ett delikat fenomen hur som helst.
Väl i Våla bjöds vi på Luciatåg. Det var ganska vackert även om tärnorna hade lite för svagt magstöd samt för mycket av Carola-wailande för min smak. Sedan satt jag vid åttorna och de beter sig i regel ganska dåligt och snackar sönder min hjärna till deg under alla skoldagar. Luciafirandet var inget undantag.
Sedan såsade jag mig igenom resten av dagen. Tog bussen från snöyran till regnet, innan jag väl hemma kunde sitta och stirra ut i tomma luften i en halvtimme innan nästa buss väntade på att ta mig ut till kära gamla Arlanda. Här är det inte alls särskilt mycket Luciastämning. Inget glitter i hår eller tända ljus eller något. Stor besvikelse.
Innan jag slutar kl 21.30 ska jag unna mig en tung anrättning från Donken uppe i Sky City. Det är vad som får mig att hålla humöret uppe just nu. Det och tanken på att få åka till Götlaborg i morgon bitti.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar