Känn ingen sorg för mig Anders Borg

Jomenvisst. Det gick att ha kul i Göteborg också. HPW. Staden steg ett snäpp i mina ögon efter gårdagens Arsenal Sweden-julfest. Den är nu uppe på snäpp ett på stadsskalan.

Gick upp våldsamt tidigt i går morse och var naturligtvis episkt trött. Var tvungen att springa till tåget, och hade det inte varit för en oerhört vältamjad (och väntad) SJ-försening hade jag stått där och sett jävligt dum ut. Ibland har man tur, men samtidigt har man den tur man förtjänar. Jag förtjänade helt enkelt inte att missa det tåget.

Byte i Stockholm där Kanonmagasinet-Kaj anslöt. X2000 via Katrineholm där Luks och Lander anslöt. I Skövde anslöt Sunken. Kaj ville ha öl hela resa, och hade till och med försökt köpa en pint på centralen. Han var nog orolig över att han inte skulle hinna bli tankad, men den oron visade sig vara helt obefogad.

Vi kom fram till Götet och skrattade åt trådbussarna ett tag innan vi faktiskt hoppade in i en och åkte till Majorna och Jeffreys Pub. Först var jag lite tveksam till stället som kändes småsunkigt, men när ölen bara kostade 33 kronor blev jag säker på stället. Naturligtvis satt de två goa gubbar i GAIS-tröjor i baren. GAIS-tröjor. I december! Göteborgare, alltså...

Det blev en trevlig kväll där jag fick träffa flera bekanta från medlemsresor och andra besök i London. Gjorde också några nya bekantskaper. Och så drack jag en hel del öl. Överdrivet många, kanske en opartisk bedömare skulle påstå. Men den opartiske bedömaren kan dra åt helvete, säger jag då.

Avslutade kvällen på hotellrummet där Kaj och Lander trampade igång en diskussion om sportjournalistik. Jag höll med Kaj om allting, mest för att provocera Lander. Det var kul.

I morse vaknade jag med fett skallebank, och jag kan erkänna att jag var smått sliten. Det blev dock inte en av de monsterbakfyllor jag har ådragit mig under de senaste månaderna. Orkade till och med ner till frukosten och tog mig an ett lass välstekt bacon.

Under förresten hur Lander och Luks (eller Wukash som han också är känd som) mådde i morse. De tyckte att det var en bra idé att lämna Göteborg redan klockan åtta på morgonen. Kan tänka mig den tågresan från helvetet.

Därefter var det bara att hoppa på X2000 och återvända till rätt sida av landet. Det var tryggt att närma sig Stockholm igen efter den psykiska stress Göteborg innebär. Men sedan insåg jag att jag hade kommit fram till t-centralen vilken måste vara Sveriges mest osköna plats. Den där tokstressen som bara existerar där är ångestframkallande. Till sist, när Uppsala närmade sig efter tågbytet, kunde jag andas ut.

Nu jävlar blir det pizza. Men det blir ingen Azteka idag för den orsakade tombola i kistan förra gången. Jag kör på ett säkert kort: Capricciosa.