Efter två timmars fetstress efter jobbet kunde jag till sist sjunka ner i ett SJ-säte och slappna av. Jag hade fått med mig all packning och kommit i tid till tåget, och överlevt skräckhugget när det ett tag verkade som att min SMS-biljett (vad är det för jävla påhitt?) inte var giltig. Allting ordnade sig fint.
Jag klarade också helt utan problem att medelst buss ta mig till Lambohov när jag väl var framme i gamla Linköping (obs ej Gamla Linköping - stor skillnad). Men när jag kom hem till min uppväxts trygga punkt möttes jag av ett nedsläckt hus. Pappa var i Eskilstuna hos farmor och farfar och mamma på jobbet. Dessutom har Hannes tydligen flyttat till Oslo och Love till Skåne.
Så istället för en rykande potatisgratäng, en oxfilé på 500 gram och fyra liter rödvinssås fick jag rota upp en matlåda och börja micra. Kanske inte ett antiklimax, men det var i alla fall inget klimax. Det var någon form av medianvärde.
Så nu sitter jag här och har FF. Det var roligare förr kan jag säga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad trist för dig, när vi kommer är det alltid röda mattan. En gång fick vi tom choklad och frukt på kudden.
Mellanbarn du vet...
Skicka en kommentar