Lilla julafton på Studentvägen

Merde, vad jag är trött. Men annat var inte att vänta då jag i princip har avverkat ett morgonpass på ARN nu. Klockan ringde 04.15 i morse/natt, och det kändes som att jag inte ens hade somnat. Nog om min trötthet, den vill jag inte trötta ut er med.

Se där. En ordvits som inte ens är en riktigt ordvits. Oerhört västkustskt.

Igår firade vi traditionsenligt lilla julafton. Bra uppslutning från samtliga håll måste jag säga, och snart var vi ett dussin glada vänner i vår trea. Jag inledde kalaset vid fyrahugget med att göra ett gediget arbete vid skinkgriljeringen. Sedan anslöt Kalle och Lill-Esh med potatis och sill, varpå en tentastinn Jesper gjorde entré.

Äggansvarig Vingård, köttbulle-Dennis med Frimodig och Isac i släptåg, Björn och Elin med efterrätt och Ella med prinskorv anlände sedan i en strid ström lagom till det att glöggen var varm. Sist men inte minst kom Esh hem, och han överraskade med vörtbröd och edamer. Det var i sanning upplagt för fest.

Det blev ett stökande och rumstrerande i mitt lilla kök, och jag kände mig som mormor Eivor i högform där jag stod bland grytor och uppläggningsfat. Till sist blev det dock ordning på torpet och vi kunde gå loss på julbordet - som har blivit en årlig traditiion vid det här laget. En mycket trevlig sådan.

Jag och Esh smakade av vår jumboflaska rödvin till maten och en och en halv liter senare var den tom. Inte konstigt att jag är lite seg i skallen idag...

Då maten var äten blev det julklappsbyte efter känt mönster. Alla bidrog med varsin klapp där 50 kronor var satt som övre gräns. Vinstlotten drog nog Elin som fick ett mjuktennisset. Jag fick - jag är som en magnet - en flaska vin. Hadersomnämnande måste Dennis present få: En halmbock. Kunde Vinet vara annat än helnöjd? Ja, det kunde han.

Barnen, som höll sig i skinnet på ett bra sätt, men inte för bra för då blir det tråkigt, blev till sist trötta och då gick nästan alla föräldrar hem. Till slut var det bara jag och mina två pappor Kalle och Esh kvar, men inte ens vi orkade åstadkomma något mer dekadent beteende. Det var paltkoma med plusmeny som gällde, och vi tackade för oss ganska snart.

Jag och Esh avslutade kvällen genom att lämna disken åt sitt öde. Det är nog lika bra att slänga den servisen och köpa en ny. Eller så får den stå till mellandagarna, och så kan man spränga den ren med nyårsraketer.

Men vad är väl lite disk mot en trevlig julkväll i goda vänners lag? Absolut ingenting.

Till sist. Västkustskt. Smaka på ordet. Västkustskt.