I'm going back to Göteborg 2

Nu gör jag det.

Jag ska ge Göteborg en ärlig chans. På lördag tar jag tåget kl 07.09 - bleurgh, som Liz Lemon säger - till (hand upp) bästkusten (hand ned) och Arsenal Swedens julfest. Om inte ens det blir en höjdare, då ger jag upp Göteborg för all överskådlig framtid. Hör du det Göteborg? Det blir din allra sista chans.

Bara för det lär jag bli överkörd av en trådbuss spårvagn och dö ihjäl.

Idag har jag hållit i två svensklektioner och en gick bra med elever som gjorde det de skulle och en gick dåligt med elever som inte gjorde det de skulle. Fast i den dåliga klassen var han-den-bråkige-som-påminner-lite-om-Eshs-bror-Joel på lektionen för en gångs skull, och då blir det alltid stökigt. Lika med inte mitt fel.

Nej, jag tycker inte heller att jag skyller på eleverna när lektionerna inte går som jag har tänkt.

Efter praktiken har jag skrivit en text till Kanonmagasinet och så har jag sprungit en runda. Det kändes på flåset att jag inte har tränat på ett par veckor och när jag råkade ta rygg på typ Gebrselassie där framåt slutet var det som om The Bride hade gjort The Five Finger Death Punch på mig, för hjärtat exploderade. Nu har jag lärt mig att inte ta rygg på världsrekordhållare i maraton. Samt att jag ska försöka vara mer konsekvent i min löpträning.

En annan sak jag, apropå Göteborg, har lärt mig idag är att Bruce Springsteen är en ganska duktig musiker ändå. Så nu är det uppenbart att jag snart är vuxen/gubbe. Bara en sån sak.