Mina drömmar på sistone har varit som mina skidor var i liften Tolvmannabacken i Kisa i femman. Helt och fullt urspårade. De är har behandlat skilda saker som tränarskap för gymnaster på EM (wtf?), arbete på mejeri och Londonbesök (okej, inte så urspårat, men ni skulle ha varit med - vi åkte spårvagn!). Men i natt slogs alla rekord.
Jag befann mig på en buss eller kanske ett tåg. Det var i alla fall ett tåg när jag åkte i det, men en buss när jag klev av den. Jag visste inte vart jag var på väg och trodde det var någon form av fotbollsrelaterad resa. Men icke. Snart gick det upp för mig att jag var på väg till ett hiphop-internat på landsbygden - som Ondskan fast på rim.
Det konstiga var att jag fick en känsla av tillförsikt och gladde mig över detta i drömmen. När jag klev av bussen tillsammans med de andra ungdomarna - alla var helt i avsaknad av hiphop-attiraljer för övrigt - var jag laddad. Jag gick till och med och nynnade på Petters klassiker Vinden har vänt.
Jag har inte varit så nöjd över att vakna sedan jag blev ihjälskjuten av en ryss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
instinktivt söker jag efter gilla-knappen utan att hitta den, det måste vara facebook-nerven i mig..
Jag tog bort den gadgeten. Det var så många som tyckte att jag var dum i huvudet som hade en sådan. *Ogillar*
Skicka en kommentar