Till Sara

När jag åkte till Linköping i julas gjorde jag det utan några särskilda förväntningar. Jag såg fram emot julfirande med familjen och lite ledighet, men utan tankar om att något speciellt skulle inträffa. Något speciellt inträffade dock. Jag träffade en mycket speciell person. En alldeles oemotståndlig person.

Visst hade jag träffat Sara innan, men pinsamt nog mindes jag inte detta när vi träffades på en liten hemmafest hos Per. Det har jag, med rätta, fått höra sedan dess, men jag kan bara skylla på att mitt minne inte riktigt fungerar när det kommer till namn och personer. Som tur var avskräckte inte denna fadäs Sara utan hon gav mig en chans. Det tackar jag henne för.

Sedan dess har vi hörts varje dag och setts så mycket det är möjligt när man bor 30 mil ifrån varandra. Men jag åker med lätt hjärta tåg i 100 timmar om det så krävdes för att få vara med henne. Tre timmar är ingenting.

Att jag har träffat Sara har förändrat min tillvaro. Sommaren och hösten 2008 var inget vidare och det mesta jag tog för mig gjorde jag utan riktig glädje. Sedan i julas har jag fått mycket mer energi och jag påverkas inte längre på samma sätt av vardagens störiga småsaker. Allt är enklare på något sätt. Under en längre tid kände jag också att jag hela tiden har längtade någon annanstans. Var jag hemma ville jag ut på resor och var jag på resor önskade jag att jag var hemma. Så är det fortfarande, men nu önskar jag att jag är där Sara är – men när jag är med Sara vill jag inte vara någon annanstans i hela världen.

Sara har en förmåga att få mig att tycka om mig själv, mer än jag någonsin har gjort. Jag känner mig tryggare i mig själv och mår bättre än på mycket länge. Jag uppskattar också att hon låter mig vara den jag är, med min Arsenalbesatthet och konstiga infall och skämt. Det gör att jag litar på henne fullt och kan öppna mig och vara ärlig. Det är väldigt lätt att prata med henne, både om högt och om lågt och det är viktigt för mig att man kan blanda det seriösa med det skämtsamma. Även om jag verkar vara bara oseriös.

När vi ses brukar vi inte göra så mycket, men trots att vi umgås intensivt det tröttnar jag inte och vill bara vara med henne mer. Vi skrattar väldigt mycket ihop, och är det något jag gillar att höra så är det hennes skratt.

Ju bättre jag lär känna Sara ju mer tycker jag om henne. Därför vill jag lära känna henne ännu bättre och vara med henne ännu mer.

Vi bestämde oss redan från början att skynda långsamt och det har nog varit bra. Samtidigt har det känts rätt för mig ändå sedan i julas och det känns än mer rätt nu. På fredag har vi varit tillsammans i en månad. Jag vill av hela mitt hjärta att det blir många, många fler.