Sara skötte sig utmärkt under det eldprov meet the parents innebär. Det gjorde för övrigt mina föräldrar också. Särskilt pappas imitation av Bob Dylan på Cirkus var uppskattad, liksom mammas ansjovispaj. Det var en trevlig kväll och nu är den första jobbiga träffen avklarad. Hoppas att ingen blev avskräckt. Risken för det känns ganska liten, om nu Sara inte tycker att det är jobbigt med personer som gärna pratar mycket och länge.
Idag har jag varit hos mormor Eivor som bjöd på påskmiddag. Sin vana trogen höll hon låda värre än den där pojkvännen till Jespers kompis på Yran i fjol, och myntade ett nytt ord. Vi pratade om efterrätt och då menade mormor att "marängswitch" är så gott "att det inte är vettigt". Hon är en ordsmed, min mormor. Det är underbart.
När jag var sådär paltkomadäven man bara kan bli av mormors trugande om att man ska ta mer mat, tackade mamma och jag för oss. Jag fick ett silverfat som jag "kan servera kakor på", det vill säga aldrig använda, men jag hade inte hjärta att säga nej när mormor ville ge bort det.
Nu på kvällen har jag och Sara hängt lite med Per på gamla goda 55:an där det blev tre rundor veckans. Precis som förr i tiden, fast veckans kostade 33:- istället för 25:- som den gjorde på min tid. Inflation, ni vet. Vi pratade mest om olika hundraser och kom gemensamt fram till att labrador är den allra bästa hunden. Åtminstone kom jag gemensamt fram till detta. Labrador, det är ju den rasen man i regel tänker på när man tänker på "hunn(d)".
Nu ska jag fortsätta att lyssna på Sofia Karlssons strängaglitter och sedan ska vi äta köttfärssås och höja en bägare för att ytterligare hylla Jesus, som gick bort i dag för cirka 1980 år sedan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Varför körde ni inte Meet the Eivor på samma gång? Vill minnas att jag tvingades avverka all släkt två helger i rad.... Är fortfarande stressad över detta.=) Love tror att det är mig som det kommer bli värst att träffa. Vet inte var han får allt ifrån...
Ville inte överdriva. Du ville ju träffa alla på en gång, sjukt uppmärksamhetsbehov.
Sara ser fram emot att träffa er och tycker du har varit ett stöd under de här dagarna.
Ja, det kanske var så det var. Jag är ju mellanbarn trots allt. Var sjukt nöjd när Lollo och Marie sjöng Äppelmelodin för mig efter ca 3 minuters bekantskap, då mår man som bäst som mellanbarn. I synnerhet när man förväntas känna igen äppelmelodin och inte gör det.
Kul att hon tycker det, man försöker ju!
Skicka en kommentar