Jag har, efter flashprogramshaveriet i går, råkat ut för ytterligare ett bakslag. Nyss hemkommen från ännu ett givande pass på ARN skulle jag tvätta händerna innan jag hade tänkt avnjuta en bättre meny från en hamburgerkedja. Då gick lampan i badrummet. Ja, den gick alltså inte i väg någonstans, men den slutade lysa. Ni fattar.
I och med det bitterhetsanfall jag drabbades av i går hade det här kunnat vara det som slutligen fick mig att hoppa i Fyrisån, men i stället har det tänt (!) en gnista inom mig. Nu har jag en uppgift för morgondagen! Jag ska köpa en ny 40-wattare till badrummet i stället för att enbart löka mig igenom ännu en dag. Mycket positivt.
Ibland gäller det att se äventyret och meningen även i det lilla. Annars slutar det bara i tungsinne. Det var så Virginia Woolf dog, det vet ni va? En lampa gick sönder i hennes skrivarpentry och istället för att se det som en utmaning att införskaffa en ny tog hon livet av sig.
Nu har det fan gått långt. Jag ser lampinköp som ett dagsverke... Karl-Oskar i Utvandrarna skulle vrida sig i sin grav om han visste.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar