Jag lever tvärtom

Som Karin Boye skrev:
Visst finns det mål och mening med vår färd
Men det är helgen som är mödan värd

Det har varit fullt upp ändå sedan i fredags. Inledde med en rejäl sovmorgon fredags, eller ska vi kalla det soveftermiddag - för det var var fan inte morgon när jag klev upp. Sedan hände ingenting förrän det var dags att möta ytterligare ett bondgäng i norrsexan. Och så klart torska. Börjar bli trött på förluster nu.

Det blev raka vägen hem till en kyld öl och sedan Esh och Winet anslutit dracks det lådvin i någon timme innan valet föll på ÖG eftersom de hade öppet till två. Det var dock ett dåligt val i och med att de bara spelade Rydell & Quick-musik, och - for the record - det avskyr jag mer än någonting annat i hela världen. Förutom krig, passionsfruktsjuice och Tottenham så klart.

Esh och jag kämpade för att få till en efterfest, men det var inte aktuellt uppenbarligen. Vi gick hem till mig och hade SM i fyllesamtal i stället. Vissa vi ringde till var ofina nog att att spela in detta och publicera på det där Internet. Hämnden för detta kommer att bli mycket ljuv, den saken är klar.
Esh somnade på min soffa redan till introtexterna av Lost in Translation, och då bytte jag film till About a Boy för att därefter byta till Trainspotting. Man kan säga att jag hade svårt att bestämma mig.

I lördags var det hungovah-time, innan det blev några öl samt dillchips framför FA-cupfinalen. Kalle kom förbi, full som en kastrull, efter många öl hemma. Och fullare skulle han bli. Vi gick hem till Eshs indiankompis Svarta Bågen och hans polare Inga Dansande Dagar och drack vin med bubblor i. Det var gott.
Sedan blev det Svantes Källare för att Orvars var fullt. Frida, hon med den agrara tröjan som Esh så akademisk bögt uttryckte det, och nån mer tjej kom också och sedan handlade kvällen mest om att prata om någons polare vars tjej hade bajsat på honom i sömnen. Vi kan kalla honom Michael.

Jag rundade av kvällen redan kl tolv i och med att jag skulle åka till jobbet fyra timmar senare. Jag hatade mitt liv när klockan ringde och jag var tvungen att gå till bussen. Det var rent och skärt hat - värre än mina känslor för krig, passionsfruktsjuice och Tottenham.
Jobbet tänker jag inte kommentera. Jag vill bara dra ett stort jävla streck över den delen av min helg.

Efter en power-nap på tre timmar gick jag till Kalle och Anna och firade en grinig Lill-Eshs namnsdag. Det måste vara en bitch att få tänder, men samtidigt är de bra att ha till exempel vid tuggning och som dämpning när man trillar omkull med cyklar. Det försökte jag förklara för den lille gossen, men han ville vara glad nu och inte om 25 år. Och det var ju ett argument man fick köpa, i och med att han som tvååring saknar förmågan att se saker i ett större perspektiv.
Det bjöds på god mat och jordgubbstårta, vilket var balsam för själen efter en hård dag i gruvan. Jag gav Lill-Esh en cd med klassikern Kapten Svarte Bill, och nu väntar jag med spänning på hans recension.

Nu återstår det bara att vila upp sig efter en tung helg. Det är skönt att det är vecka igen, så jag får ta det lite lungt i mitt tvärtomliv.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr
Oändligt är vårt stora äventyr
Nu skall jag sova tills jag spyr