Nu kan vi en gång för alla slå fast att det inte är ultimat att ladda upp inför match genom att dricka öl större delen av dagen innan, samt gå på Vdala och dricka ännu mer öl. Det var heller inte enkom positivt att sova på en soffa, samt bli väckt tidigt av ett barn som skrämdes. Men jag gillar Lill-Esh ändå, så det var okej.
Jag var med andra ord lite trött redan när Södras match mot Tierp startade. Vi vann. Inte. Jag var inte förvånad över att jag var tämligen usel, men det är sånt som händer. Jag drack i alla fall ingen sprit igår (whisky är inte sprit) så jag hade kunnat vara bra mycket sämre. Den här matchen glömmer vi direkt tycker jag.
Det var dock kul på Vdala. Särskilt som Kalle firade att han hade fått tusentals kronor i stipendium och bjöd på allt. Jag gillar Kalle, och kände mig otacksam för att jag inte ville ha en Dräparn. Sedan hade Björn och Elin ett Vita Lögner-bråk i några timmar utanför Rosa Pantern, innan kvällens hälte Kalle styrde upp det också.
Dansgolvet var som vanligt bra på Vdala, och när de avslutade kvällen med Vapnets Kalla Mig, blev Kalle övertänd och sprutade öl omkring sig. Men ingen slog ner honom - nation, you gotta love it!
Jag hade tänkt sova hos bortreste Jajje eftersom att morsan och farsan sov hos mig, men orkade inte gå ändå till Väktargatan så det blev soffan hos Kalle istället, och tre-fyra timmars sömn. Känns som att jag kommer somna tidigt i kväll mao...
Men innan jag får dö i kväll måste jag gå till Jajje och lämna tillbaka hans nyckel. Det innebär cirka en timmes promenad. Fyyyyyyyyyyyyy faaaaaaaaaaan.
söndag 11 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kalle - vilken hjälte!
Skicka en kommentar