Ich liebe Österreich

Om några veckor börjar fotbolls-EM i Österrike och Schweiz och det har fått mig att tänka tillbaka på mina besök i alpländerna. Eller snarare alplandet, för Schweiz verkar vara sjukt tråkigt så dit vill jag inte åka. Jag talar om Österrike.

Dels var vi där på klassresa i sexan och därifrån minns jag inte så mycket mer än att Anders S sjöng Björnesånger och att vi åkte sittlift ner för Alperna. Och var i en ganska gay saltgruva.

Mitt skönaste Österrikeminne är från sommaren 2005. Arsenal hade träningsläger därnere och Lander och Willner från Arsenal Sweden skulle ner och rapportera. Men Willner fick förhinder i sista stund, varpå Lander ringde upp mig där jag satt och gjorde ett sk negerjobb på Östgöta Corren.
- Vad gör du i helgen? frågade Västeråsaren.
- Nja, inget särskilt. Kanske ska till en polares landställe, svarade jag.
- Ska du med till Österrike i morgon?
- Va? sa jag överrumplat.

Men det var klart jag skulle med. Det var bara att boka tåg och flyg, och ett dygn senare var man precis dyngrak i den pittoreska byn Weiz och kollade på Arsenals träningsmatch. Kan avslöja att jag inte minns andra halvlek, eller hur jag tog mig hem till hotellet samt att vi fick läsa slutresultatet i nästa dags tidning. ("Jaha, Bergkamp gjorde mål också. Där ser man.")

Fråga inte Lander om vad han gjorde för han var minst lika dyng. Han hade i alla fall retat upp Arsenals säkerhetsgorilla, så det fick han storartad Ågrens av.

Så flöt veckan på. Vi kollade på Arsenals träningar och hängde med diverse supporterprofiler, och snackade kort med bland annat Ljungberg och Sebastian Larsson. Vi passade också på att bli utslängda från Arsenals spelarhotell, samtidigt som Henry och Pires satt och blängde på oss.

Sista kvällen drack vi Redbull Jägermeister på byn Bad Waltersdorfs, där träningslägret var förlagt, enda uteställe Blue Room. Vi satt kvar tills bartendern sa "Nu får ni beställa några rundor till och ta ut till uteplatsen, för jag drar nu". Hemgången från Blue Room på morgonkvisten, tillsammans med norske Bård och engelsmannen Baso, har blivit legendarisk. Se bara:



Ja, det var fint i Österrike. Man kanske skulle åka tillbaka dit och ha majstifo igen.