Martin Luther King Kolo

Jag har en dröm om att någon gång få uppleva en dag på ILU utan att behöva bli förbannad över inkompetens och slarv. Att någon gång få uppleva den professionalism man normalt sett förknippar med högre studier.

Jag har en dröm om att slippa mötas av nyinlagda aktiviteter på schemat samma dag som man ska närvara på dem. Att kunna planera in arbete och övriga aktiviteter i mitt liv i god tid för att få en välorganiserad och harmonisk tillvaro. Att slippa behöva strunta i viktiga föreläsningar bara på grund av att de inte finns med på schemat.

Jag har en dröm om att min utbildning ska ha relevans för mitt framtida arbetsliv. Jag har en dröm.

Nu är råttet mågat igen. ILU slog nya bottenrekord igen. Jag har fan inte sett maken till talanglöshet sedan jag själv jobbade som telemarketingförsäljare. Och då var jag en rekordusel försäljare. Idag började nya terminen och den gjorde det genom att de kursansvariga hade glömt att lägga in ett seminarium och en föreläsning i schemat. Eftersom att jag skulle jobba var jag tvungen att skita i föreläsningen - en föreläsning som jag borde ha gått på. Jag hatar den här institutionen. Jag hatar den så hemsk mycket.

Tur att jag mår så pass bra själv just nu, för annars skulle ILU-tortyren knäcka mig. Nu lackar jag ur och svär några gånger per skoldag, och sedan kan jag återgå till att tänka andra mycket skönare tankar. Samt läsa fina SMS.

Jag blev för övrigt klar med alla uppgifter jag skulle igår, och därmed kan jag lägga höstterminen - den värsta terminen under hela min pluggtid - till handlingarna och gå vidare i livet. Det var typ Ayers Rock som föll från mina axlar tack vare detta.

Jobbet då? Det var för mycket att göra så det var tråkigt. Men det var bra sladdföre ute på plattan så när jag fick tillfälle var jag ute och lekte halkbana bland planen. Jag var inte ens nära att krocka för det är bara lastare som krockar med plan. De är flygplatsens svar på ILU. Visste ni att Dennis är anställd som lastare?