Idag fyller den alldeles oemotståndliga Sara år och jag tycker att alla ska stämma in när jag säger: Grattis Sara! Jag ska personligen åka ner till Linköping idag för att gratulera henne. Lucky her! And me, så klart.
Jag var och tränade sent i går kväll och som väntat var formen rekorddålig. Jag sprang den dryga milen (egentligen 500 meter, men det kändes som en mil) till träningsplanen, och kände att det här träningspasset skulle bli mycket långt. Jag var med på banan under uppvärmningsdoppbollen samt under den inledande matchlika övningen. Sedan började krampkänningen komma i låren.
Vid den efterföljande skotträningen orkade jag knappt springa fram till bollen och än mindre få till mina beryktade hästsparkar (handen är oerhört höjd - jag kan inte skjuta). När det sedan blev fys förbannade jag beslutet att gå till träningen, och ifrågasatte på nytt mitt eget omdöme.
När det till sist blev tvåmål var jag så trött att jag knappt orkade springa en meter. Jag fattar inte hur alla andra kunde ha så mycket spring i benen, och de slutade inte springa även fast jag sa till dem. Men jag kunde ändå ta med mig en bra sak från träningen (förutom förfrysta tår och blöta byxor): Jag satte nämligen en klockren Kolo Toure-glidtackling på Linus i inledningen av tvåmålsspelet. För en back är det lika skönt som att göra mål.
I och med att jag slutade springa efter halva träningen känner jag mig riktigt fräsch idag. Men så tog jag också ansvar för min kropp och stretchade efter träningen.
Nu: Packa lite.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar