När jag vann en fågelholk från Boxholm

Av någon anledning kom jag att tänka på den östgötska metropolen Boxholm, som är känd för ingenting. Jag tror inte ens att jag har varit där, så varför jag fick det samhället på hjärnan vet jag inte. Samtidigt är min hjärna en väldigt sjuk plats där precis vad som helst kan dyka upp så förvåning existerar inte längre.

Men så här var det. En morgon vid ungefär klockan 13.00 när jag just skulle till att kliva upp ringde min mobiltelefon, och det var från ett okänt nummer. Den här historien utspelar sig på den tiden då jag fortfarande svarade när okända nummer ringde, typ 2004. Sagt och gjort så svarade jag och från andra sidan hörde jag en kvinnoröst.

-Ja hej, det var från pastorsexpeditionen i Boxholm här, sade kvinnan.
-Jaha. Hej, svarade jag och undrade vem det var som drev med mig.
-Är det Axel jag pratar med?
-Ja, svarade jag sanningsenligt och undrade på nytt vad fan det var frågan om.
-Det är så att du har kommit trea i vår utlottning här. Du har vunnit en fågelholk. När kan du komma och hämta den?
-Va?
-Ja, du måste ju hämta ditt pris.
-Men hur kan jag vinna pris utan att vara med i en tävling? Är du säker på att du har ringt till rätt person?
-Ja, det är det här numret som vi har fått.
-Men jag bor ju i Uppsala. Jag har ingen möjlighet att åka till Boxholm. Och jag har verkligen inte varit med i erat lotteri.
-Vad märkligt.
-Ja verkligen. Du kan kanske återkomma så kan jag försöka ta reda på hur det här har gått till.

Det var så klart omöjligt att somna om efter den märkliga upplevelsen (samt att klockan var så pass mycket) och jag funderade länge och väl på hur i hela jävla helvetet jag hade lyckats vinna en fågelholk. Till slut kom jag på den enda rimliga lösningen på problemet. Den lösningen man tar till när man verkligen inte förstår sin tillvaro. Jag ringde mamma.

Mycket riktigt. Hon hade svaret. Det visade sig att mamma hade skrivit upp hela familjen i ett lotteri när hon besökte släktingar i Boxholm. Hon hade bara glömt att berätta det. Så mysteriet med samtalet från Boxholm klarades upp till min stora lättnad.

Fågelholken då? Den sitter idag stabilt uppspikad på ett lövträd på landstället utanför Eskilstuna. Den har nu givit skydd och hemtrevnad åt flera generationer bofinkar. Det gör mig mycket lycklig, då fåglar är världens kanske bästa djur.

Edit: Måste göra en rättelse. Det har kommit till min kännedom att Boxholmsholken inte alls är så popoulär som jag hade fått för mig. Enligt säkra källor är den fortfarande oanvänd av såväl bofinkar som andra fåglar. Jävla skitdjur. Fåglar är verkligen världens sämsta djur. Sjukt otacksamma.