Trots ganska utbredd PCLD igår var det en ganska skön dag. Tempot var lugnt och behagligt och även om jag kände mig stressad över att jag jobbar myrsteg på uppsatsen mådde jag bra. Jag satt mest framför datan, men avbröt då och då för saker som diskning, handling och - något otippat - bakning av hallongrottor.
Det var helfestligt att baka, och det är sjukt lätt. Fattar faktiskt inte varför jag inte sysselsätter mig med sådant oftare. Kanske har min lathet något att göra med detta. Vem vet? Inte du.
Efter en fruktansvärt hälsosam tallrik fish and chips med rikligt med remouladsås gick vi till den klassiska studentpuben Flamman i Gottfridsberg. Vi passerade gamla Folkungaskolan där jag tillbringade mellan- och bögstadiet, och jag fick visa Sara minnesvärda platser som dörräcket där klassföreståndare Margita (RIP) hängde Erik Aspeqvists tröja på vädring sedan jag hade sprayat ner den med Axe-deodorant. Sara visade mig var hon och hennes polare hängde på gymnasiet.
Jag har velat besöka Flamman i bra många år, men det har aldrig blivit av. Nu var det visserligen väl lungt denna onsdagskväll och lokalen gjorde temperaturmässigt sitt för att imitera ett frysrum, men det är ett trivsamt ställe med billig öl och det duger i min blogg. Dessutom spelade plötsligt ett jazzband. Jazz är inte min favoritgenre, men det bidrog till en skön atmosfär. Deras set var också föredömligt kort.
Fyra öl senare vände vi hemåt i kylan, smått svajiga. Jag kunde konstatera att de studentställen jag har besökt i Linköping (utöver Flamman, NH och HG) är trevliga etablissemang, och några man borde utnyttja mer.
Till sist, apropå Flamman. Det mest ironiska som hände i Linköping 2004 var detta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar