Det var ganska skönt att lämna den högborg för bakfylleångest som Uppsala är 1 maj. Nedskräpningen runt Studentvägen var festivalsmässig. Hur svårt ska ned vara att plocka upp efter sig? Jag har i alla fall inte skräpat ner något. Tänk om alla var som mig, så jävla bra samhället skulle vara.
Jag gjorde så lite som möjligt under dagen och försökte i möjligaste mån undvika människor, inklusive mig själv. Ägnade mig mest åt att äta saker och försöka sluta vara en levande död. Det gick sådär, men efter en dusch och en bussfärd ner till stationen kunde jag börja slappna av igen.
Jag valde att inte åka över Stockholm eftersom att det tydligen är tågkaos där i helgen, så det blev byte i Sala för vidare transfer mot Linköping. Jag har drabbats av det tåget förr, så jag visste vad som väntade mig. Att åka Sala-Linköping är som att åka tunnelbana, för tåghelvetet stannar ungefär varannan minut. Kolbäck, Hälleforsnäs, Kvicksund, Flen och fan och hans moster. Det finns alldeles för många meningslösa småorter - vad är dom egentligen bra för? Det kan ju inte vara någon som vill bo där, och än mindre någon som vill kliva av där. SJ får skärpa sig. Det räcker väl med att stanna i typ Västerås och Norrköping?
Anyhow, tre och en halv timme senare var jag framme och möttes av Sara. Det var dagens bästa ögonblick, by far.
Idag är hon på jobbet så jag får roa mig bäst jag kan. Jag tänkte börja med att göra Melodikrysset själv. Jag ska bara vinna den där jävla klockan dom har i pris!
lördag 2 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar