Torsdag på tisdag

Efter två arbetsdagar på två månader är det klart att jag har rätt att känna mig lite sliten. Därför känns det väldigt skönt att man får ta helg redan i morgon. Tredagarsveckor is the shit, som jag brukar säga. En dag till att sega sig upp klockan sex (plus minus 20 minuter, mest plus) och sen får jag sova tills jag vaknar.

Hittills har det gått acceptabelt att vicka. Jag har insett att det knappast går att få eleverna att arbeta särskilt aktivt som vikarie, så jag är nöjd så länge sitter still i sina bänkar och inte är alltför högljudda. Allt annat är en bonus. Om någon av dem plötsligt får för sig att faktiskt genomföra en uppgift jag har anmodat dem häpnar jag och får något religiöst i blicken.

Det är sig likt i Våla med andra ord, bortsett från att det inte är någon snö. Jag har fått intrycket att det alltid är snö där, året om. Det var något av en chock när jag klev av bussen igår och möttes av en inte alltför kylig vindpust. Klimatförändringarna har nått Norduppland.

Till sist. Som ni vet är jag inte den som framhäver mig själv. Tur att det finns andra som kan göra det.