Det var en fin kväll i Linköping igår. Det märkte jag när jag gick förbi Saras jobb vid slussarna och hämtade hemmanyckeln. Men efter den promenaden var jag bara inomhus. Och detta trots att jag såg Peter Siepen nere vid Stångån, vilket givetvis pockade på mig.
Det pågår någon form av kommunalt arrangerad folkfest vid ån så det är öltält, fjortisfylla och steriodstissiga ordningsvakter som står för fonden. Därför höll vi oss därifrån och ägnade kvällen åt en italiensk bib istället. Det blev mysigare så.
Idag har vi hållt lågt tempo. Melodikrysset i morse var ingen match när Sara hjälpte till. Vid lunchtid högg vi en fika i värmen på Lilla Torget tillsammans med mina föräldrar, och gratulerade pappa som föll år i går.
Nu blir det engångsgrillning av kossan, med potatissalladen och dressingen som tillbehör. Till efterrätt ska vi äta frukt från bland annat Chile med vit chokladsås. Vit choklad?! Vad ska de komma på härnäst? Blå ? Dessa nymodigheter, herregud.
Ikväll är planen att åka till mina tidigare arbetshoods ute i Vidingsjö och träffa gamla vänner under avslappnade former. Jag väntar bara på att Elin ska sätta på sin "yuppienalle" och lämna besked om vad som hända skall.
lördag 30 maj 2009
fredag 29 maj 2009
Fler fröjdefulla fredagar
Med en känsla som gränsade till eufori lämnade jag Våla efter en ansträngande arbetsvecka. Jag var så uppspelt av att få ta helg att jag inte ens kunde somna i bussen hem, och det hör inte till vanligheterna.
Dagen gick annars under kategorin Inga Konstigheter. Bland annat var jag med på en föreläsning som en polis höll i. Niorna hade nämligen ANT*-dag och det var intressant att höra om den här poliskvinnans erfarenheter av missbrukare. Exemplifieringarna från verkligheten var många gånger skrämmande att ta del av. Det pågår en hel del skit i det här landet, den saken är klar. Inte för att det var en överraskning - but still, det är ju ingenting man orkar gå omkring och tänka på.
Har också hunnit läsa igenom ett par av de uppsatser som ska opponeras samtidigt som vår nästa fredag, och så här långt kan jag konstatera att jag och Björn åtminstone inte är sämst. Det känns tryggt.
Nu har jag landat i lägenheten för en timma eller så. Det är naturligtvis tjänstefel att inte ha en frostig öl i kylen när man kommer hem den första sommardagen, men framförhållning är som sushi - äckligt. Återigen har jag att lära av Björn. Han har alltid ett par tyska brygder hemma i vinkylen. Ja, han har en vinkyl. Bögt?
Jag ska alltså vidare här om ett litet tag. Det blir tåget till Linköping för en helg tillsammans med en skitsnygg tjej som heter Sara. Har fyllt upp mobilen med ett par P3-dokumentärer så jag har att göra på resan söderut - men det är först när jag har läst klart en uppsats om hur fransklärare använder sig av läroböcker. Med min erfarenhet från de två senaste veckorna är det ganska lätt att komma fram till en slutsats angående detta ämne. Man använder inte läroboken, man tittar på Amelie från Montmartre cirka 300 gånger i stället. Jag är lite trött på dragspelsmusik för tillfället.
Helg. I fucking love it.
*Frkrt.** f .*** Alkohol, narkotika, tobak. Har fått klagomål över att jag är otydlig med mina akronymer och liknande.
**Förkortning
***För
Dagen gick annars under kategorin Inga Konstigheter. Bland annat var jag med på en föreläsning som en polis höll i. Niorna hade nämligen ANT*-dag och det var intressant att höra om den här poliskvinnans erfarenheter av missbrukare. Exemplifieringarna från verkligheten var många gånger skrämmande att ta del av. Det pågår en hel del skit i det här landet, den saken är klar. Inte för att det var en överraskning - but still, det är ju ingenting man orkar gå omkring och tänka på.
Har också hunnit läsa igenom ett par av de uppsatser som ska opponeras samtidigt som vår nästa fredag, och så här långt kan jag konstatera att jag och Björn åtminstone inte är sämst. Det känns tryggt.
Nu har jag landat i lägenheten för en timma eller så. Det är naturligtvis tjänstefel att inte ha en frostig öl i kylen när man kommer hem den första sommardagen, men framförhållning är som sushi - äckligt. Återigen har jag att lära av Björn. Han har alltid ett par tyska brygder hemma i vinkylen. Ja, han har en vinkyl. Bögt?
Jag ska alltså vidare här om ett litet tag. Det blir tåget till Linköping för en helg tillsammans med en skitsnygg tjej som heter Sara. Har fyllt upp mobilen med ett par P3-dokumentärer så jag har att göra på resan söderut - men det är först när jag har läst klart en uppsats om hur fransklärare använder sig av läroböcker. Med min erfarenhet från de två senaste veckorna är det ganska lätt att komma fram till en slutsats angående detta ämne. Man använder inte läroboken, man tittar på Amelie från Montmartre cirka 300 gånger i stället. Jag är lite trött på dragspelsmusik för tillfället.
Helg. I fucking love it.
*Frkrt.** f .*** Alkohol, narkotika, tobak. Har fått klagomål över att jag är otydlig med mina akronymer och liknande.
**Förkortning
***För
torsdag 28 maj 2009
I morgon är det fredag
Tänk så mycket enklare allting blir när man sover ordentligt. Hemligheten var att byta håll i sängen, alltså ha höve där jag normalt sett har föttera. Då sov jag, inte som en kung, men i alla fall som en njursjuk prins.
Eleverna skötte sig också idag, förutom en som var odräglig. Det var också kul att håna en annan elev som håller på Manchester United och som har hånat mig under hela våren på grund av Arsenals miserabla insatser. Han var ganska spak när jag började vräka mina elaka tirader på honom, men sen sa han att han håller på Barcelona också och då gick firma Hånfulla United-kommentarer i konkurs. Så ska jag också agera vid framtida Arsenalförluster. "Vadå? Jag håller på Hull också."
Vi kan också konstatera att Hannes inte alls är särskilt insatt i världens bästa religion. Detta med tanke på att han har lämnat in ett blankt prov. Uppenbart är att han inte alls har grund för uttalandet om hinduismens förträfflighet och det är ju en klar besvikelse. Var det bara fyllesnack?
Jag utgår från att det kommer att bli en lugn dag även i morgon, men det kommer givetvis innebära att eleverna har alla bokstavskombinationer som finns. Plus några ännu ej upptäckta som bara existerar i Svealand. Men sen blir det helg.
Eleverna skötte sig också idag, förutom en som var odräglig. Det var också kul att håna en annan elev som håller på Manchester United och som har hånat mig under hela våren på grund av Arsenals miserabla insatser. Han var ganska spak när jag började vräka mina elaka tirader på honom, men sen sa han att han håller på Barcelona också och då gick firma Hånfulla United-kommentarer i konkurs. Så ska jag också agera vid framtida Arsenalförluster. "Vadå? Jag håller på Hull också."
Vi kan också konstatera att Hannes inte alls är särskilt insatt i världens bästa religion. Detta med tanke på att han har lämnat in ett blankt prov. Uppenbart är att han inte alls har grund för uttalandet om hinduismens förträfflighet och det är ju en klar besvikelse. Var det bara fyllesnack?
Jag utgår från att det kommer att bli en lugn dag även i morgon, men det kommer givetvis innebära att eleverna har alla bokstavskombinationer som finns. Plus några ännu ej upptäckta som bara existerar i Svealand. Men sen blir det helg.
Världens bästa religion
Här kommer ett uppdrag dedikerat till min lillebror, som länge har hävdat att hinduismen är världens bästa religion. Han ska göra det här lilla provet jag har hittat på datan här i arbetsrummet, och eftersom att han är en hederlig kille så litar jag på att han inte googlar fram svaren. En poäng per rätt svar. Alla andra får givetvis göra testet också, men det viktigaste är att Hannes gör det. Så att vi nu kan få det svart på grått att han faktiskt är insatt i vad som han uppger vara världens bästa religion.
Religion åk 9 Hinduismen
1. Var är hinduismen störst?
2. Hur många hinduer finns det?
3. Nämn tre viktiga gudar.
4. Puja?
5. Hindu?
6. Kast?
7. Harjans?
8. Karma?
9. Reinkarnation?
10. Moksha?
11. Vad är målet för en hindu?
12. Helig stad?
13. Hur gammal är hinduismen?
14. Heliga böcker?
15. Hur kan man byta kast?
16. Helig flod?
Lycka till!
Religion åk 9 Hinduismen
1. Var är hinduismen störst?
2. Hur många hinduer finns det?
3. Nämn tre viktiga gudar.
4. Puja?
5. Hindu?
6. Kast?
7. Harjans?
8. Karma?
9. Reinkarnation?
10. Moksha?
11. Vad är målet för en hindu?
12. Helig stad?
13. Hur gammal är hinduismen?
14. Heliga böcker?
15. Hur kan man byta kast?
16. Helig flod?
Lycka till!
onsdag 27 maj 2009
En kraschlandning
Nej, det var inte Sully som var pilot i det flygplan som får symbolisera mitt liv idag. För i den krashlandning jag drabbades av i eftermiddags fanns inga överlevande.
Det var en tung dag och grymt stressig. Mest för att hon jag vickar för är världens sämsta på att förbereda åt en vikarie. Det var ju helt orimligt att hon skulle kopiera upp åttornas prov i går när hon var i skolan och ordnade med saker. Bättre att jag skulle göra det på morgonen fast jag hade noll minuter på mig. Så det blev stress för att hinna med allting.
Under dagens sista lektion började jag dessutom känna mig yr och på bussen hem var det som att jag var bedövad i hjärnan. När jag kom hem fanns det inget annat alternativ än att störta ner i sängen och ha lite frossa och yrsel. Det var extremt sugigt. Jag blev kvar bland vrakspillrorna ändå fram till CL-finalen började då jag orkade ta mig till soffan och fick i mig lite föda. Svarta lådan har ännu inte hittats så jag vet inte vad jag har drabbats av. Förhoppningsvis är jag hel i morgon, för det finns inget annat alternativ än take-off till jobbet. Det är livsviktiga pengar.
Nu ska vi se hur det går nere i Rom.
Det var en tung dag och grymt stressig. Mest för att hon jag vickar för är världens sämsta på att förbereda åt en vikarie. Det var ju helt orimligt att hon skulle kopiera upp åttornas prov i går när hon var i skolan och ordnade med saker. Bättre att jag skulle göra det på morgonen fast jag hade noll minuter på mig. Så det blev stress för att hinna med allting.
Under dagens sista lektion började jag dessutom känna mig yr och på bussen hem var det som att jag var bedövad i hjärnan. När jag kom hem fanns det inget annat alternativ än att störta ner i sängen och ha lite frossa och yrsel. Det var extremt sugigt. Jag blev kvar bland vrakspillrorna ändå fram till CL-finalen började då jag orkade ta mig till soffan och fick i mig lite föda. Svarta lådan har ännu inte hittats så jag vet inte vad jag har drabbats av. Förhoppningsvis är jag hel i morgon, för det finns inget annat alternativ än take-off till jobbet. Det är livsviktiga pengar.
Nu ska vi se hur det går nere i Rom.
tisdag 26 maj 2009
Vad händer och fötter?
Tisdag är tisdag är tisdag. Jag förstår inte ens varför jag har förväntningar på den här veckodagen. Segt, varmt och trött. Så var det hela tiden.
Men det var ganska väntat i och med att jag och Aspeqvist satt nere vid ån igår och snackade i några timmar. Han hade med sig en bättre tjeckisk blandpåse och då är jag aldrig den som är den, som trogna läsare säkert räknade ut redan under första inlägget på den här bloggen. Det var värt all trötthet för det var mycket trevligt att ses och ha lite killsnack.
Dagen ute i Våla har varit som den brukar. Vissa elever är odrägliga, andra sköna och andra barnsliga. Högstadiepersoner är som högstadiepersoner alltid har varit, på gott och ont. Det finns en kategori elever som klyftigt nog har uppmärksammat att mitt förnamn också har namngett den kroppsdel som länkar armen till torson. Detta tycker eleverna är så överdådigt kul att de sjunger rörelsevisan Huvud, axlar, knä och tå så fort jag går förbi. Andra ropar "Axel, vad händer?" samtidigt som de tar sig i tur och ordning på axeln och vaden, och därefter vinkar med händerna. Jag tycker de här namnskämten är lika roliga som när Love kallade mig Armbåge när jag var liten. Inte alls roliga alltså.
Å andra sidan får jag ju uppmärksamhet, som Sara så klokt påpekade förut när vi pratade videosamtal. Efter 16 minuter kom vi på att det där kanske kostar mycket pengar, och mycket riktigt. Fyra kronor per minut. En dyrköpt, men trevlig läxa.
Nu ska jag hålla mig vaken ett tag till innan det är dags att skära ihop totalt som Jajje skulle ha uttryckt det.
Men det var ganska väntat i och med att jag och Aspeqvist satt nere vid ån igår och snackade i några timmar. Han hade med sig en bättre tjeckisk blandpåse och då är jag aldrig den som är den, som trogna läsare säkert räknade ut redan under första inlägget på den här bloggen. Det var värt all trötthet för det var mycket trevligt att ses och ha lite killsnack.
Dagen ute i Våla har varit som den brukar. Vissa elever är odrägliga, andra sköna och andra barnsliga. Högstadiepersoner är som högstadiepersoner alltid har varit, på gott och ont. Det finns en kategori elever som klyftigt nog har uppmärksammat att mitt förnamn också har namngett den kroppsdel som länkar armen till torson. Detta tycker eleverna är så överdådigt kul att de sjunger rörelsevisan Huvud, axlar, knä och tå så fort jag går förbi. Andra ropar "Axel, vad händer?" samtidigt som de tar sig i tur och ordning på axeln och vaden, och därefter vinkar med händerna. Jag tycker de här namnskämten är lika roliga som när Love kallade mig Armbåge när jag var liten. Inte alls roliga alltså.
Å andra sidan får jag ju uppmärksamhet, som Sara så klokt påpekade förut när vi pratade videosamtal. Efter 16 minuter kom vi på att det där kanske kostar mycket pengar, och mycket riktigt. Fyra kronor per minut. En dyrköpt, men trevlig läxa.
Nu ska jag hålla mig vaken ett tag till innan det är dags att skära ihop totalt som Jajje skulle ha uttryckt det.
måndag 25 maj 2009
Den är inne
Uppsatsen alltså. Herregud, vad snuskiga ni är.
Efter avslutat jobb och en tupplur på bussen mötte jag upp en nyförlovad Björn (grattis igen!) och vi satte oss ned för att spika de sista detaljerna i examensarbetet. Därefter lämnade vi in den, och detta en dag för tidigt. Jag har aldrig varit med om maken till framförhållning.
Det känns extremt skönt att kunna släppa det där nu, och det blir några dagar utan skoltänk innan det är dags att ta itu med opponeringen. Det som gäller nu är att njuta över att vi är klara och fortsätta kämpa ute i Våla. Bara fyra dagar till fredag - det kommer att gå på ett litet kick.
Nu ska jag gå ner på stan och möta Erik Aspeqvist som kommer på ett snabbesök. Det ska bli mycket trevligt. Att jag är trött efter jobbet är bara att förneka. Man orkar mer än vad man tror att man ska göra när man sitter i soffan och latar sig såhär på kvällskvisten. Det får bli dagens visdomsord.
Efter avslutat jobb och en tupplur på bussen mötte jag upp en nyförlovad Björn (grattis igen!) och vi satte oss ned för att spika de sista detaljerna i examensarbetet. Därefter lämnade vi in den, och detta en dag för tidigt. Jag har aldrig varit med om maken till framförhållning.
Det känns extremt skönt att kunna släppa det där nu, och det blir några dagar utan skoltänk innan det är dags att ta itu med opponeringen. Det som gäller nu är att njuta över att vi är klara och fortsätta kämpa ute i Våla. Bara fyra dagar till fredag - det kommer att gå på ett litet kick.
Nu ska jag gå ner på stan och möta Erik Aspeqvist som kommer på ett snabbesök. Det ska bli mycket trevligt. Att jag är trött efter jobbet är bara att förneka. Man orkar mer än vad man tror att man ska göra när man sitter i soffan och latar sig såhär på kvällskvisten. Det får bli dagens visdomsord.
Mer mäktig måndagsmisär
Det var länge sedan jag var så osugen på att gå upp som i morse, och måndagssjukan drabbade mig med full kraft. På bussen satt jag och hoppades på att den skulle gå sönder, och att jag på så sätt skulle ha en giltig ursäkt att inte jobba. Den höll tyvärr idag också.
Idag har jag börjat visa Amelie från Montmartre och åttorna gillade den trots visst motstånd innan jag hade tryckt på play. Niorna var däremot mer svårflörtade, men de blir inte flörtade om man så bjuder på godis och ger dem ledigt för resten av terminen. Då skulle de bara hitta något annat att klaga på:
- Meh åhhh... Det är ju inga andra som är lediga. Vad ska vi göra nu?
I eftermiddag ska jag förbi Björn och göra de allra sista ändringarna på exjobbet, och sedan ska vi lämna in det. Jävlar så skönt att släppa det där, även om det har varit långt ifrån så jobbigt som jag hade föreställt mig. Den där prylen med framförhållning kanske vore något att satsa på ändå.
Nej, back to work. Eget Arbete med sjuorna. Det är det här jag har drömt i läraryrket. HPW!
Idag har jag börjat visa Amelie från Montmartre och åttorna gillade den trots visst motstånd innan jag hade tryckt på play. Niorna var däremot mer svårflörtade, men de blir inte flörtade om man så bjuder på godis och ger dem ledigt för resten av terminen. Då skulle de bara hitta något annat att klaga på:
- Meh åhhh... Det är ju inga andra som är lediga. Vad ska vi göra nu?
I eftermiddag ska jag förbi Björn och göra de allra sista ändringarna på exjobbet, och sedan ska vi lämna in det. Jävlar så skönt att släppa det där, även om det har varit långt ifrån så jobbigt som jag hade föreställt mig. Den där prylen med framförhållning kanske vore något att satsa på ändå.
Nej, back to work. Eget Arbete med sjuorna. Det är det här jag har drömt i läraryrket. HPW!
söndag 24 maj 2009
Stjärnfest på belgiskt vis
Ännu en lördag - ännu ett fullspäckat schema.
Jag fick visserligen sova ändå till klockan tio, så det var ingen hets på morgonen. Matchsamlingen var vid ett, men jag fick för mig att gå hemifrån redan klockan 12 och det tar max 40 minuter att gå. Ibland hänger inte hjärnan med. Men det var intressant att vara först på plats på en samling för en gångs skull.
Matchen vann vi komfortabelt med 4-0. Jag gjorde noll mål. Det var bra före så jag fick tillfälle att sätta några riktigt sköna glidtacklingar. Det är ju nästan lika härligt som att göra mål.
Efter matchen stack Hedemora till mig en Artois och sedan fanns det bara en väg att gå. Hem till mig. Där blev det en kebabpizza och ytterligare några öl innan Lander dök upp med mer belgisk nektar. Sedan tillbringades kvällen med att sitta med varsin dator och lyssna på ramsor/sjunga med i ramsor, och höra på lite good old britpop. Vid tiotiden chockade Hedemora med att beställa upp ytterligare en kebabpizza, och så många pizzakartonger har jag inte sett i lägenheten sedan Esh åt tre stycken på tolv timmar i höstas.
Vi tog en sväng ner till Palermo när det började bli sent. Innan vi tog svarttaxi hem köpte vi äcklig kebab och fyra kinderägg. Väl hemma var det fullkomligt omöjligt att bygga ihop den där jävla leksaken. Är det meningen att barn ska klara av det där?
Idag har jag mest ägnat mig åt att vara hysteriskt bakfull, och jag antar att det är rätt åt mig. Men det är trist att jag ska drabbas när jag dricker öl.
I morgon börjar en seg arbetsvecka. Men det är bara att bita ihop och tänka på att jag får betalt. Det fick jag ju inte när jag gjorde praktik.
Jag fick visserligen sova ändå till klockan tio, så det var ingen hets på morgonen. Matchsamlingen var vid ett, men jag fick för mig att gå hemifrån redan klockan 12 och det tar max 40 minuter att gå. Ibland hänger inte hjärnan med. Men det var intressant att vara först på plats på en samling för en gångs skull.
Matchen vann vi komfortabelt med 4-0. Jag gjorde noll mål. Det var bra före så jag fick tillfälle att sätta några riktigt sköna glidtacklingar. Det är ju nästan lika härligt som att göra mål.
Efter matchen stack Hedemora till mig en Artois och sedan fanns det bara en väg att gå. Hem till mig. Där blev det en kebabpizza och ytterligare några öl innan Lander dök upp med mer belgisk nektar. Sedan tillbringades kvällen med att sitta med varsin dator och lyssna på ramsor/sjunga med i ramsor, och höra på lite good old britpop. Vid tiotiden chockade Hedemora med att beställa upp ytterligare en kebabpizza, och så många pizzakartonger har jag inte sett i lägenheten sedan Esh åt tre stycken på tolv timmar i höstas.
Vi tog en sväng ner till Palermo när det började bli sent. Innan vi tog svarttaxi hem köpte vi äcklig kebab och fyra kinderägg. Väl hemma var det fullkomligt omöjligt att bygga ihop den där jävla leksaken. Är det meningen att barn ska klara av det där?
Idag har jag mest ägnat mig åt att vara hysteriskt bakfull, och jag antar att det är rätt åt mig. Men det är trist att jag ska drabbas när jag dricker öl.
I morgon börjar en seg arbetsvecka. Men det är bara att bita ihop och tänka på att jag får betalt. Det fick jag ju inte när jag gjorde praktik.
lördag 23 maj 2009
Arkitektur i ur och skur
På min redan legendariska promenad ut till IKEA lade jag för första gången märke till Vattenfalls enorma förbränningsanläggning ute i Boländernas industriområde. Den är enorm, reser sig som en katedral mot himlavalvet. Men det var inte det som var det intressanta. Se här:
Vad menar de med den där lilla utbyggnaden till vänster i bilden? Jag har funderat under dagen och kommit fram till att de måste ha byggt fel, och ändrat sig i sista stund. Resonemanget kan ha gått så här:
- Men alltså, hur har ni tänkt att vi ska få plats med topplocket till förbränningsgeneratorn? Ni har ju byggt huset för litet. Fattar du vad du har gjort, arkitekthelvete?
- Vad är problemet? Det här ordnar vi. Allting löser sig alltid vet du.
- Men för i helvete. Det kommer ju att kosta miljontals kronor att bygga nytt.
- Nej då. Vi fixar en provisorisk lösning. Jag kommer på något.
Resultatet:
Jävligt märkligt tycker jag, men så är jag inte arkitekt heller. Och topplocket måste ju få plats.
Nähä. Det gick visst inte att skaffa sig ett liv idag heller. Det gör mig så här sammanbiten.
Vad menar de med den där lilla utbyggnaden till vänster i bilden? Jag har funderat under dagen och kommit fram till att de måste ha byggt fel, och ändrat sig i sista stund. Resonemanget kan ha gått så här:- Men alltså, hur har ni tänkt att vi ska få plats med topplocket till förbränningsgeneratorn? Ni har ju byggt huset för litet. Fattar du vad du har gjort, arkitekthelvete?
- Vad är problemet? Det här ordnar vi. Allting löser sig alltid vet du.
- Men för i helvete. Det kommer ju att kosta miljontals kronor att bygga nytt.
- Nej då. Vi fixar en provisorisk lösning. Jag kommer på något.
Resultatet:
Jävligt märkligt tycker jag, men så är jag inte arkitekt heller. Och topplocket måste ju få plats.Nähä. Det gick visst inte att skaffa sig ett liv idag heller. Det gör mig så här sammanbiten.
fredag 22 maj 2009
Luftwaffe kan inte se mig
Sällan har jag haft så få att tacka för så mycket. Och med få menar jag mig själv.
Jag har nämligen äntligen fått upp min mörkläggningsgardin, så det kommer helt plötsligt att bli mycket enklare att sova om nätterna. Det är ju positivt så här under den ljusa årstiden. Jag vill ju liksom inte sitta och klaga på att det är för ljust, efter att ha klagat på att det var för mörkt dygnet runt i vintras. Dessutom blir jag mindre synlig vid eventuella luftraider. Det är också positivt.
Jag tog en 90 minuters promenad till IKEA i Boländerna där jag åt en portion köttbullar (överskattade) innan jag plockade upp min rullgardin och lite skruvar. Sen åkte jag buss hem.
Hemma såg jag att det redan fanns lämpliga hål (Hannes, man ska inte kalla tjejer det för att det är förnedrande) vid fönstret så det var bara att skruva upp gardinen. Det var dock lättare tänkt än gjort för det var ett jävla meck med att skruva in skruvarna. Jag fick ta i för drottning och fosterland och efter mycket blod(blåsa i handen), svett och (mentala) tårar var den uppe. Som flickan sa.
Nu har jag vilat upp mig tillräckligt mycket för att sätta igång med skolarbetet. Det ska inte bli kul, men det måste göras. Det är bara att bita ihop och kämpa och aldrig ge upp. I shall fight on the beaches, I shall fight on the landing grounds, I shall fight in the fields and in the streets, I shall fight in the hills; I shall never surrender.
Jag har nämligen äntligen fått upp min mörkläggningsgardin, så det kommer helt plötsligt att bli mycket enklare att sova om nätterna. Det är ju positivt så här under den ljusa årstiden. Jag vill ju liksom inte sitta och klaga på att det är för ljust, efter att ha klagat på att det var för mörkt dygnet runt i vintras. Dessutom blir jag mindre synlig vid eventuella luftraider. Det är också positivt.
Jag tog en 90 minuters promenad till IKEA i Boländerna där jag åt en portion köttbullar (överskattade) innan jag plockade upp min rullgardin och lite skruvar. Sen åkte jag buss hem.
Hemma såg jag att det redan fanns lämpliga hål (Hannes, man ska inte kalla tjejer det för att det är förnedrande) vid fönstret så det var bara att skruva upp gardinen. Det var dock lättare tänkt än gjort för det var ett jävla meck med att skruva in skruvarna. Jag fick ta i för drottning och fosterland och efter mycket blod(blåsa i handen), svett och (mentala) tårar var den uppe. Som flickan sa.
Nu har jag vilat upp mig tillräckligt mycket för att sätta igång med skolarbetet. Det ska inte bli kul, men det måste göras. Det är bara att bita ihop och kämpa och aldrig ge upp. I shall fight on the beaches, I shall fight on the landing grounds, I shall fight in the fields and in the streets, I shall fight in the hills; I shall never surrender.
Sleepless in Studentvägen
Innan jag går vidare med den här dagen måste jag lyfta en fråga som har naggat mig hela natten. Hur kommer det sig att när jag är så grym på alpin utförsåkning, att Hannes är så fruktansvärt talanglös?
När han åker skidor går det så långsamt att klockorna inte bara stannar - de börjar gå baklänges. Det går så långsamt att oljefärg hinner torka innan han ens är nere från den allra grönaste barnbacken. Han är så långsam att om han hade varit marathonlöpare och ställt upp i årets Stockholm Marathon hade han blivit varvad av den som kommer nästsist - nästa år. Ni hajar.
Jag förstår det inte för han måste ju ha haft samma förutsättningar som mig att träna sin skidåkning i och med att familjen många gånger åkte på skidsemestrar under vår uppväxt. Till och med Love kunde ju åka när det begav sig. Hannes borde rimligtvis ha samma förutsättningar som sina äldre bröder. Men inte då. Han plogar så till den milda grad att det skulle gå snabbare för honom att gå ner för backen. Plogar, plogar och plogar.
Problemet ligger antagligen i hans motorik, eller brist på motorik som jag brukar beskriva det. Han lärde sig ju till exempel inte cykla förrän han var 14 år. Av allt att döma är det detta som ställer till det för honom i pisten. Så han plogar, plogar och plogar.
Det är dock konstigt att han inte har tagit tag i det här problemet, särskilt då han har tillbringat senaste halvåret i Norge där det bara finns fjäll. Fjäll och fjordar. Han borde ha utnyttjat tillfället och inte bara jobbat med bortskämda barn och lekt Tillsammans med en massa ungdomar.
Det har jag tänkt på i natt. Dagens mål: Skaffa mig ett liv.
När han åker skidor går det så långsamt att klockorna inte bara stannar - de börjar gå baklänges. Det går så långsamt att oljefärg hinner torka innan han ens är nere från den allra grönaste barnbacken. Han är så långsam att om han hade varit marathonlöpare och ställt upp i årets Stockholm Marathon hade han blivit varvad av den som kommer nästsist - nästa år. Ni hajar.
Jag förstår det inte för han måste ju ha haft samma förutsättningar som mig att träna sin skidåkning i och med att familjen många gånger åkte på skidsemestrar under vår uppväxt. Till och med Love kunde ju åka när det begav sig. Hannes borde rimligtvis ha samma förutsättningar som sina äldre bröder. Men inte då. Han plogar så till den milda grad att det skulle gå snabbare för honom att gå ner för backen. Plogar, plogar och plogar.
Problemet ligger antagligen i hans motorik, eller brist på motorik som jag brukar beskriva det. Han lärde sig ju till exempel inte cykla förrän han var 14 år. Av allt att döma är det detta som ställer till det för honom i pisten. Så han plogar, plogar och plogar.
Det är dock konstigt att han inte har tagit tag i det här problemet, särskilt då han har tillbringat senaste halvåret i Norge där det bara finns fjäll. Fjäll och fjordar. Han borde ha utnyttjat tillfället och inte bara jobbat med bortskämda barn och lekt Tillsammans med en massa ungdomar.
Det har jag tänkt på i natt. Dagens mål: Skaffa mig ett liv.
torsdag 21 maj 2009
Inte analfabetism, men...
Ibland undrar jag om jag ens är skrivkunnig. Har korrat den där texten hela dagen i princip men upptäcker hela tiden nya felaktiga ordval och formuleringar. Antingen är jag sjukt petig, eller också har jag glömt bort hur man gör när man skriver. Det ska hur som helst bli otroligt skönt att en vacker dag (måndag till exempel) ta beslutet om att det inte går att korra mer, och bara lämna in uppsatsen.
Jag funderar på att gå och köpa lösgodis. Gör det mig till en tjej?
Jag funderar på att gå och köpa lösgodis. Gör det mig till en tjej?
Kort korrekt korrektur
Efter en sammetsskön sovmorgon och ett långsamt uppstigningsförfarande har jag nu satt mig för att korrekturläsa uppsatsen. Det finns en del att göra, såsom att förenkla några av de komplexa meningar som inte främjar läsvänligheten utan bara är krånliga och blir en nagel i ögat på den som mot all förmodan får för sig att läsa den 47-sidiga skriften - alltså meningar som just denna, den du nu för tillfället läser.
Jag ska strax ta mig an det urtråkiga metodavsnittet, där vi bland annat förklarar vad en intervju är. Först ska jag bara dricka lite kaffe och gå igenom lilla surfrundan för att se om någonting har uppdateras under den senaste timmen. Och så ska jag runda av det här blogginlägget med att kort berätta om gårdagen.
Efter jobbet gick jag till ILU (SSFSF) där jag blev intervjuad av en doktorand som skriver en avhandling om lärarprogrammet och dess anknytning till verkligheten. Eller brist på anknytning till verkligheten som jag brukar beskriva det. Det var intressant att reflektera över varför jag valde det här programmet, varför det blev just Uppsala och över min egen lärarroll. Och så fick jag ju prata om mig själv i 40 minuter. Bara en sån sak.
Efter intervjun hängde jag en timme vid en data innan det blev dags att åka till Börje och kicka boll. Vi tog en säker seger utan att imponera och nu är vi framme i åttondelsfinal i cupen, vilket då innebär att jag spelar i ett av Upplands 16 bästa lag. Inte kattpiss, inte alls. I nästa runda möter vi division III-laget Gimo så då lär det jävlar i mig bli löpning av. Cupen är Södras mest realistiska tillfälle att nå ut i Europa inom en överskådlig tidsperiod, för vinner vi Upplandscupen får vi kvala till Svenska Cupen under säsongen 2010 när vi har vunnit den får vi kvala till Europa League 2011-12. Resan mot finalen i maj 2012 på Stadionul Naţional i Bukarest har alltså bara börjat. Men det ska bli kul att se Rumänien.
Nu återvänder jag till korrekturrummet.
Jag ska strax ta mig an det urtråkiga metodavsnittet, där vi bland annat förklarar vad en intervju är. Först ska jag bara dricka lite kaffe och gå igenom lilla surfrundan för att se om någonting har uppdateras under den senaste timmen. Och så ska jag runda av det här blogginlägget med att kort berätta om gårdagen.
Efter jobbet gick jag till ILU (SSFSF) där jag blev intervjuad av en doktorand som skriver en avhandling om lärarprogrammet och dess anknytning till verkligheten. Eller brist på anknytning till verkligheten som jag brukar beskriva det. Det var intressant att reflektera över varför jag valde det här programmet, varför det blev just Uppsala och över min egen lärarroll. Och så fick jag ju prata om mig själv i 40 minuter. Bara en sån sak.
Efter intervjun hängde jag en timme vid en data innan det blev dags att åka till Börje och kicka boll. Vi tog en säker seger utan att imponera och nu är vi framme i åttondelsfinal i cupen, vilket då innebär att jag spelar i ett av Upplands 16 bästa lag. Inte kattpiss, inte alls. I nästa runda möter vi division III-laget Gimo så då lär det jävlar i mig bli löpning av. Cupen är Södras mest realistiska tillfälle att nå ut i Europa inom en överskådlig tidsperiod, för vinner vi Upplandscupen får vi kvala till Svenska Cupen under säsongen 2010 när vi har vunnit den får vi kvala till Europa League 2011-12. Resan mot finalen i maj 2012 på Stadionul Naţional i Bukarest har alltså bara börjat. Men det ska bli kul att se Rumänien.
Nu återvänder jag till korrekturrummet.
onsdag 20 maj 2009
Sätts på prov
Mon dieu. Jag är trött, sil vous plait. Dels för att jag somnade sent och dels för att mitt rum badar i ljus redan runt klockan fyra på nätterna. Snart är det jag som investerar i en rullgardin. Endera dagen nu. När som helst. Och det är ingenting jag bara säger. Nu är det slut på mycket snack och liten verkstad. Det ska bli mer verkstad än Macken framöver. Kanske.
Idag fick jag besked om att det blir ytterligare två veckors vick här på skolan. Det känns positivt, men samtidigt har mina redan från början ytterst få idéer om vad man kan göra på lektioner i franska tagit slut. Angående nästa vecka går har jag ändå silat fram tre nyckelord: Amelie, från och Montmarte. Mest angenämnt är dock att jag får betalt för planeringstid, vilket man normalt sett inte får när man timvickar här.
Jag slutar visserligen redan halv två idag, men dagen har bara börjat för min del. När jag kommer till Uppsala ska jag bli intervjuad av någon form av doktorand och därefter ska jag spela match i Upplandscupen mot Börje. Nej, inte rubbet mot en person - laget heter så.
Av allt att döma kommer jag således vara ännu tröttare när jag kommer hem i skymningen. Men vad gör man inte för att säsongsinviga skruvdobbsskorna.
Nu ska jag ha prov i franska med sjuorna. Om det inte är någon som har några frågor på det så är det bara att sätta igång, och glöm inte att ställa upp stolarna innan ni går. Och jag vill inte veta av något snack medan ni skriver provet. Har ni frågor får ni räcka upp handen så kommer jag. Nu är det tystnad som gäller så delar jag ut provet.
Idag fick jag besked om att det blir ytterligare två veckors vick här på skolan. Det känns positivt, men samtidigt har mina redan från början ytterst få idéer om vad man kan göra på lektioner i franska tagit slut. Angående nästa vecka går har jag ändå silat fram tre nyckelord: Amelie, från och Montmarte. Mest angenämnt är dock att jag får betalt för planeringstid, vilket man normalt sett inte får när man timvickar här.
Jag slutar visserligen redan halv två idag, men dagen har bara börjat för min del. När jag kommer till Uppsala ska jag bli intervjuad av någon form av doktorand och därefter ska jag spela match i Upplandscupen mot Börje. Nej, inte rubbet mot en person - laget heter så.
Av allt att döma kommer jag således vara ännu tröttare när jag kommer hem i skymningen. Men vad gör man inte för att säsongsinviga skruvdobbsskorna.
Nu ska jag ha prov i franska med sjuorna. Om det inte är någon som har några frågor på det så är det bara att sätta igång, och glöm inte att ställa upp stolarna innan ni går. Och jag vill inte veta av något snack medan ni skriver provet. Har ni frågor får ni räcka upp handen så kommer jag. Nu är det tystnad som gäller så delar jag ut provet.
tisdag 19 maj 2009
Torsdag på tisdag
Efter två arbetsdagar på två månader är det klart att jag har rätt att känna mig lite sliten. Därför känns det väldigt skönt att man får ta helg redan i morgon. Tredagarsveckor is the shit, som jag brukar säga. En dag till att sega sig upp klockan sex (plus minus 20 minuter, mest plus) och sen får jag sova tills jag vaknar.
Hittills har det gått acceptabelt att vicka. Jag har insett att det knappast går att få eleverna att arbeta särskilt aktivt som vikarie, så jag är nöjd så länge sitter still i sina bänkar och inte är alltför högljudda. Allt annat är en bonus. Om någon av dem plötsligt får för sig att faktiskt genomföra en uppgift jag har anmodat dem häpnar jag och får något religiöst i blicken.
Det är sig likt i Våla med andra ord, bortsett från att det inte är någon snö. Jag har fått intrycket att det alltid är snö där, året om. Det var något av en chock när jag klev av bussen igår och möttes av en inte alltför kylig vindpust. Klimatförändringarna har nått Norduppland.
Till sist. Som ni vet är jag inte den som framhäver mig själv. Tur att det finns andra som kan göra det.
Hittills har det gått acceptabelt att vicka. Jag har insett att det knappast går att få eleverna att arbeta särskilt aktivt som vikarie, så jag är nöjd så länge sitter still i sina bänkar och inte är alltför högljudda. Allt annat är en bonus. Om någon av dem plötsligt får för sig att faktiskt genomföra en uppgift jag har anmodat dem häpnar jag och får något religiöst i blicken.
Det är sig likt i Våla med andra ord, bortsett från att det inte är någon snö. Jag har fått intrycket att det alltid är snö där, året om. Det var något av en chock när jag klev av bussen igår och möttes av en inte alltför kylig vindpust. Klimatförändringarna har nått Norduppland.
Till sist. Som ni vet är jag inte den som framhäver mig själv. Tur att det finns andra som kan göra det.
Professeur de français? Moi?
Vous pouvez ajouter des professeurs de français sur la liste de mérite.
Eller för er som inte kan franska: Då kan man lägga till fransklärare på meritlistan.
Eller jag ska kanske vara jävligt försiktig med det i och med att jag bara kan cirka 20 ord på franska (Google Translator ovan), och är verkligen inte kvalificerad till att undervisa i detta ämne. Likväl står jag här och håller i fransklektioner. Ännu en situation där jag inte trodde jag skulle hamna i.
Orsken stavas naturligtvis vikariat. Jag har fått tre dagar ute i Våla den här veckan och det är klart att jag inte säger nej på grund av en så liten petitess - fransk ordstam där - som att jag inte kan språket. Eleverna kan ju inte heller något, så det är ganska lungt. Jag behöver alla arbetstimmar jag kan få, särskilt som att jag inte alls får så många timmar som jag hade trott ute på Arlanda i sommar.
Det kändes inget vidare att få det beskedet, men förhoppningsvis kan jag läsa en sommarkurs och på så sätt rädda min försörjning den här sommaren. Allting löser sig ju ändå alltid, så det är ingen mening med att oroa sig.
Non, il est maintenant temps de retourner au travail.
Eller för er som inte kan franska: Då kan man lägga till fransklärare på meritlistan.
Eller jag ska kanske vara jävligt försiktig med det i och med att jag bara kan cirka 20 ord på franska (Google Translator ovan), och är verkligen inte kvalificerad till att undervisa i detta ämne. Likväl står jag här och håller i fransklektioner. Ännu en situation där jag inte trodde jag skulle hamna i.
Orsken stavas naturligtvis vikariat. Jag har fått tre dagar ute i Våla den här veckan och det är klart att jag inte säger nej på grund av en så liten petitess - fransk ordstam där - som att jag inte kan språket. Eleverna kan ju inte heller något, så det är ganska lungt. Jag behöver alla arbetstimmar jag kan få, särskilt som att jag inte alls får så många timmar som jag hade trott ute på Arlanda i sommar.
Det kändes inget vidare att få det beskedet, men förhoppningsvis kan jag läsa en sommarkurs och på så sätt rädda min försörjning den här sommaren. Allting löser sig ju ändå alltid, så det är ingen mening med att oroa sig.
Non, il est maintenant temps de retourner au travail.
söndag 17 maj 2009
Såg nyktert på ESC och ESH
Det var full fart i går igen, så som lördagarna ofta blir när jag har match. Jag tog det visserligen lungt på morgonen, med lite Melodikrysset och tidningsläsning och kaffedrickande. En sak är säker, jag kommer aldrig att klara hela krysset på egen hand för det är alltid någon jävla instrumental låt som är med. Och då är det ju omöjligt att googla på någon textrad för att komma fram till vilket ord som ska in på vågrätt fyra, till exempel. Sara får sluta jobba på lördagar helt enkelt.
Efter en prematchlunch som följde Arsene Wengers kostlära upp till minsta fiber (spagetti och köttbullar, inga grönsaker) började jag göra mig reda för ännu en bortafight. Det visade sig att vi skulle till Rasbo, några mil utanför Uppsala och det var stort att mötas av en skylt vid landsvägen: "Nästan match: Rasbo-Södra Uppsala". Nu stavas visserligen inte Södra Upsala så, men det kändes ändå elit på något sätt. I övrigt var ingenting med matchen elit.
Jag spelade mittback hela matchen och kände inte av mitt onda lår förrän i andra halvlek, och då orkade jag ändå inte springa hela vägen bort till avbytarbänken så det var bara att bita ihop och fortsätta. Vi vann så klart matchen, 4-3, sedan vi gjorde mål på våra fyra första skott på mål. Rasbospelarna var griniga och som mittback skaver man ju lite extra då, så att de blir ännu mer griniga. Jag var ungefär lika jobbig som Peter i Family Guy i det där avsnittet där han sjunger The bird is the word hela tiden.
Bra stämning med seger, trots att Manchester United samtidigt säkrade ligaguldet mot Arsenal. Hemma mötte jag upp Esh som försökte dricka bort bakfyllan, och när jag såg hans tillstånd var jag nöjd över beslutet att hålla mig städad den här veckan. Jag skrotade lite framför tv:n och sen gick jag ner till Karl och hängde där ett tag. Vi kollade på EM i schlager ett tag, men sen ville Jesper hellre se en Steven Seagal-film. Jag stod ut i fem minuter, men sen fick hon byta. Då ville hon se American Pie. Då gav jag upp. Kiss- och bajshumor är helt enkelt inte roligt längre, Hannes får säga vad han vill.
Nästa anhalt var O'Learys där det var någon form av musikkväll. Tre band spelade varav We are the storm var ett, och det är det bandet som Esh är hedersmedlem i. De första banden kollade vi inte på så noga, men när Eshs kompisar började spela lyssnade vi så klart aktivt. Jag tycker att de lät bra, nästan lite arenabandsmässigt - och det framför cirka 25 pers. Esh var med och körade/skrek på ett par låtar och dansade lite. Han skötte sig bra, och det syns att hans förebild är Idol-Basse.
Nykter som jag var tackade jag för mig efter spelningen och vandrade trött hemåt i ett kylslaget Uppsala. Sängen välkomnade mig på ett ytterst behagligt sätt.
Efter en prematchlunch som följde Arsene Wengers kostlära upp till minsta fiber (spagetti och köttbullar, inga grönsaker) började jag göra mig reda för ännu en bortafight. Det visade sig att vi skulle till Rasbo, några mil utanför Uppsala och det var stort att mötas av en skylt vid landsvägen: "Nästan match: Rasbo-Södra Uppsala". Nu stavas visserligen inte Södra Upsala så, men det kändes ändå elit på något sätt. I övrigt var ingenting med matchen elit.
Jag spelade mittback hela matchen och kände inte av mitt onda lår förrän i andra halvlek, och då orkade jag ändå inte springa hela vägen bort till avbytarbänken så det var bara att bita ihop och fortsätta. Vi vann så klart matchen, 4-3, sedan vi gjorde mål på våra fyra första skott på mål. Rasbospelarna var griniga och som mittback skaver man ju lite extra då, så att de blir ännu mer griniga. Jag var ungefär lika jobbig som Peter i Family Guy i det där avsnittet där han sjunger The bird is the word hela tiden.
Bra stämning med seger, trots att Manchester United samtidigt säkrade ligaguldet mot Arsenal. Hemma mötte jag upp Esh som försökte dricka bort bakfyllan, och när jag såg hans tillstånd var jag nöjd över beslutet att hålla mig städad den här veckan. Jag skrotade lite framför tv:n och sen gick jag ner till Karl och hängde där ett tag. Vi kollade på EM i schlager ett tag, men sen ville Jesper hellre se en Steven Seagal-film. Jag stod ut i fem minuter, men sen fick hon byta. Då ville hon se American Pie. Då gav jag upp. Kiss- och bajshumor är helt enkelt inte roligt längre, Hannes får säga vad han vill.
Nästa anhalt var O'Learys där det var någon form av musikkväll. Tre band spelade varav We are the storm var ett, och det är det bandet som Esh är hedersmedlem i. De första banden kollade vi inte på så noga, men när Eshs kompisar började spela lyssnade vi så klart aktivt. Jag tycker att de lät bra, nästan lite arenabandsmässigt - och det framför cirka 25 pers. Esh var med och körade/skrek på ett par låtar och dansade lite. Han skötte sig bra, och det syns att hans förebild är Idol-Basse.
Nykter som jag var tackade jag för mig efter spelningen och vandrade trött hemåt i ett kylslaget Uppsala. Sängen välkomnade mig på ett ytterst behagligt sätt.
fredag 15 maj 2009
Det blev kossan
Kort uppdatering. Grisen var slut, så det fick bli den allra största kossan istället.
Jag har aldrig varit såhär mätt.
Jag har aldrig varit såhär mätt.
115421 tecken senare
Då var det klart. Uppsatsen är inskickad till vår handledare för en första granskning, så nu kan vi konstatera att grovjobbet är gjort. Det återstår såklart lite finputsningar, men vi räknar med att det här examensarbetet håller måttet. Just nu är jag helt utmattad efter att ha suttit och granskat och åtgärdat felaktiga indragningar, men inom kort blir det en promenad till Folkes för inköp av någon form av fredagsmat som jag ska avnjuta i min ensamhet.
Jag fick också besked om att jag ska vikariera som engelsk- och fransklärare (!) på måndag ute i Våla, och får inte rektor tag på någon behörig fransklärare på måndag blir det hela veckan. Det vore fördelaktigt, minst sagt, för min ekonomi om jag får hela veckan så jag håller tummarna. Och så får jag ju klaga över tidig uppstigning igen. Det är ju alltid kul läsning. Eller inte.
Nu ska jag fundera på vilken jag ska äta till potatisen ikväll. Grisen eller kossan? Jag tror det blir grisen.
Jag fick också besked om att jag ska vikariera som engelsk- och fransklärare (!) på måndag ute i Våla, och får inte rektor tag på någon behörig fransklärare på måndag blir det hela veckan. Det vore fördelaktigt, minst sagt, för min ekonomi om jag får hela veckan så jag håller tummarna. Och så får jag ju klaga över tidig uppstigning igen. Det är ju alltid kul läsning. Eller inte.
Nu ska jag fundera på vilken jag ska äta till potatisen ikväll. Grisen eller kossan? Jag tror det blir grisen.
torsdag 14 maj 2009
Let's start a band
Nu när Esh plötsligt har börjat spela i ett band började jag fundera över de band - riktiga och teoretiska - som jag har spelat i. De riktiga banden har jag åtminstone repat ihop med, medan de teoretiska ännu inte har haft sitt första rep.
Jag tar dem i kronologisk ordning.
AnAx (1999)
Ett band som faktiskt hade en officiell spelning, vilket är mer än vad de flesta andra har haft. Vi bestod av mig och Anton och ägnade oss mest åt att spela in låtar på datan i hans källare. Låtar som vi sedan mixade med hans musikprogram, och några av dem var faktiskt ganska bra. Vi inspirerades av så skilda artister som Grymlings, Simon & Garfunkel och Björn Rosenström (förlåt). Bland hittarna märktes Frida, Om En Pojke och Kalles Fantasi, vilken var en cover på låten Kallas Fantasi som Elin och några av tjejerna i vår klass vann skolans melodifestival med i sexan. I den inspelningen gästade Oskar bandet och då bytte vi tillfälligt namn till AnOrAx. Den enda spelningen då? Det var på pappas 50-årsfest på Skylten i Linköping då vi framförde specialskrivna Lollos Låt, till stort jubel. Sen drog vi oss tillbaka.
Störtlopp (ca 2000)
Oskar värvade mig som basist till det här träskpunkbandet då det visade sig att den ursprunlige basisten Hellman aldrig hade sett ett stränginstrument. Det framstod ganska snart att det här bandet inte hade någon framtid då vi mest ägnade repen åt att dricka folköl och kolla på när trummisen Pera sparkade håll i väggen. Vi brukade oftast inleda de få låtar vi kunde samtidigt, men sedan var det parollen "först till slutet vinner en kexchocklad" som gällde. Den enda låt vi kunde spela hjälpligt var Nationalen av Pluton Svea, lite ironiskt sådär. Droppen för bandet kom när jag upptäckte att gitarristen John spelade fel ackord på Staten och Kapitalet, varpå han svarade:
- Men de här ackorden har ju jag spelat under tre rep.
Tack som fan.
Det bästa med Störtlopp var dock den gången en okänd kille på bussen frågade mig:
- Är det inte du som spelar i Störtlopp?
Det var dittills det största som hade hänt mig.
The Home-made Wines (2001) - Teoretiskt
Ett band som jag och Oskar bildade med en radom snubbe som vi alltid träffade på 55: an. Vi kom aldrig längre än bandnamnet, där vi var rörande överens om att det skulle vara ett The-namn. Vem snubben var undrar jag fortfarande.
Axel & Fredrik (2001)
En sommarnatt satt jag och grannpojken Fredrik hemma hos någon av oss på Bygdegatan och spelade lite gitarr. Plötsligt kände vi inspirationens vindar och bestämde oss för att skriva en egen Lasse Winnerbäck-låt. Resultat är klassiskt: Statoil. Låten som handlar om att gå hem från stan på natten när bussen har slutat gå, och bara filosofera med vännerna.
Alla frågor, alla svar / Kommer aldrig se dom klarare än idag
Vi gjorde några försök till att komponera nya alster, men den riktiga magin infann sig aldrig igen.
Linesmen (2003) - Teoretiskt
Ett band som mest handlade om att vi skulle ha linjemänsflaggor på scenen. Det var Per som var bandets ledare, och jag tror det föll på att vi inte fick tag på en replokal. Eller instrument.
Lavrov Syfilis (2005) - Teoretiskt
Efter en nationsrunda, när jag var nästan ett år gammal som Uppsala-student, träffade jag dalmasen Anders Apelsin som hade varit i samma nollegrupp som mig på Burger King. Vi bestämde på stående fot, över en Whopper, att bilda ett punkband. Det döptes efter den ryske handbollsmålvakten och legendaren Igor Lavrov samt en könssjukdom. Bandets första skiva planerades vara cirka 35 minuter lång, och innehålla 32 låtar där den givna hitten var Arkitektur - i ur och skur med den inledande frasen:
Kungens slott är så jävla fult (riff) / Arkitektur i ur och skur
Ingen är mer nöjd än jag över att det där stannade vid fyllesnack.
Manaterna (2007)
Mitt och Hannes band som bildades efter att vi hade sett ett South Park-avsnitt där det hävdades att skämten i Family Guy skrivs av sjökor - manater. Vi hade en lovande karriär, men längre än vår cover på Basshunters Boten Anna kom vi inte. Ännu, kanske jag ska tillägga.
Axel, Gustav och Max (2009) - Teoretiskt (?)
Bildades framåt småtimmarna när Sara hade påskfest för någon månad sedan. Jag och hennes kompisar Gustav och Max inspirerades då av Peter, Bjorn & John att bilda band. Jag tror dock inte att det blir något av det. Jag har ju varit med förr, som ni kanske märker.
Jag tar dem i kronologisk ordning.
AnAx (1999)
Ett band som faktiskt hade en officiell spelning, vilket är mer än vad de flesta andra har haft. Vi bestod av mig och Anton och ägnade oss mest åt att spela in låtar på datan i hans källare. Låtar som vi sedan mixade med hans musikprogram, och några av dem var faktiskt ganska bra. Vi inspirerades av så skilda artister som Grymlings, Simon & Garfunkel och Björn Rosenström (förlåt). Bland hittarna märktes Frida, Om En Pojke och Kalles Fantasi, vilken var en cover på låten Kallas Fantasi som Elin och några av tjejerna i vår klass vann skolans melodifestival med i sexan. I den inspelningen gästade Oskar bandet och då bytte vi tillfälligt namn till AnOrAx. Den enda spelningen då? Det var på pappas 50-årsfest på Skylten i Linköping då vi framförde specialskrivna Lollos Låt, till stort jubel. Sen drog vi oss tillbaka.
Störtlopp (ca 2000)
Oskar värvade mig som basist till det här träskpunkbandet då det visade sig att den ursprunlige basisten Hellman aldrig hade sett ett stränginstrument. Det framstod ganska snart att det här bandet inte hade någon framtid då vi mest ägnade repen åt att dricka folköl och kolla på när trummisen Pera sparkade håll i väggen. Vi brukade oftast inleda de få låtar vi kunde samtidigt, men sedan var det parollen "först till slutet vinner en kexchocklad" som gällde. Den enda låt vi kunde spela hjälpligt var Nationalen av Pluton Svea, lite ironiskt sådär. Droppen för bandet kom när jag upptäckte att gitarristen John spelade fel ackord på Staten och Kapitalet, varpå han svarade:
- Men de här ackorden har ju jag spelat under tre rep.
Tack som fan.
Det bästa med Störtlopp var dock den gången en okänd kille på bussen frågade mig:
- Är det inte du som spelar i Störtlopp?
Det var dittills det största som hade hänt mig.
The Home-made Wines (2001) - Teoretiskt
Ett band som jag och Oskar bildade med en radom snubbe som vi alltid träffade på 55: an. Vi kom aldrig längre än bandnamnet, där vi var rörande överens om att det skulle vara ett The-namn. Vem snubben var undrar jag fortfarande.
Axel & Fredrik (2001)
En sommarnatt satt jag och grannpojken Fredrik hemma hos någon av oss på Bygdegatan och spelade lite gitarr. Plötsligt kände vi inspirationens vindar och bestämde oss för att skriva en egen Lasse Winnerbäck-låt. Resultat är klassiskt: Statoil. Låten som handlar om att gå hem från stan på natten när bussen har slutat gå, och bara filosofera med vännerna.
Alla frågor, alla svar / Kommer aldrig se dom klarare än idag
Vi gjorde några försök till att komponera nya alster, men den riktiga magin infann sig aldrig igen.
Linesmen (2003) - Teoretiskt
Ett band som mest handlade om att vi skulle ha linjemänsflaggor på scenen. Det var Per som var bandets ledare, och jag tror det föll på att vi inte fick tag på en replokal. Eller instrument.
Lavrov Syfilis (2005) - Teoretiskt
Efter en nationsrunda, när jag var nästan ett år gammal som Uppsala-student, träffade jag dalmasen Anders Apelsin som hade varit i samma nollegrupp som mig på Burger King. Vi bestämde på stående fot, över en Whopper, att bilda ett punkband. Det döptes efter den ryske handbollsmålvakten och legendaren Igor Lavrov samt en könssjukdom. Bandets första skiva planerades vara cirka 35 minuter lång, och innehålla 32 låtar där den givna hitten var Arkitektur - i ur och skur med den inledande frasen:
Kungens slott är så jävla fult (riff) / Arkitektur i ur och skur
Ingen är mer nöjd än jag över att det där stannade vid fyllesnack.
Manaterna (2007)
Mitt och Hannes band som bildades efter att vi hade sett ett South Park-avsnitt där det hävdades att skämten i Family Guy skrivs av sjökor - manater. Vi hade en lovande karriär, men längre än vår cover på Basshunters Boten Anna kom vi inte. Ännu, kanske jag ska tillägga.
Axel, Gustav och Max (2009) - Teoretiskt (?)
Bildades framåt småtimmarna när Sara hade påskfest för någon månad sedan. Jag och hennes kompisar Gustav och Max inspirerades då av Peter, Bjorn & John att bilda band. Jag tror dock inte att det blir något av det. Jag har ju varit med förr, som ni kanske märker.
Kolo redo för spel
Efter ett skadeuppehåll på två och en halv vecka är jag nu redo för comeback på fotbollsplanen igen. Låret höll i dagens test. Konditionen gjorde det dock inte, men det har aldrig stoppat mig förut. Det ordnar sig med hjälp av den odödliga vilja jag alltid visar när jag lirar boll.
Orsaken till min halvdana kondis är eventuellt det faktum att jag har tillbringat rehabträningen på puben, Tony Adams-stylee. Och firat valborg, däckning-stylee. Men nu har jag skärpt mig och ska hålla mig städad ett tag.
Idag har det återigen varit fullt fokus på uppsatsen och med ytterligare några timmars jobb i morgon så är första utkastet klart. Det känns naturligtvis ofantligt bra, men samtidigt är det lite konstigt att vara så här i slutet av utbildningen. Det är bara fem år sedan bland andra jag, Björn och Karl satt hemma hos Heka i ett sunkigt korridorsrum på Kantorn och konstaterade att vi hade tagit våre första fem poäng (den här historien utspelar sig på den tiden då det bara hette poäng, och inte högskolepoäng). Då hade man ett rejält jävla berg att bestiga, men nu är det enda som återstår att dunka flaggan i toppröset. En spektakulär stigning har det varit.
Nu ska jag njuta av en lugn kväll i en ödsligt lägenhet. Jag har blivit gräsänka då Esh är på turné (!) med bandet (!) We are the storm, där han är tamburinist (!). De ska spela i Sala, Örebro och här i Uppsala. Ingen världsturné a la Madonna, men man måste börja någonstans. Jag kan dock säga så mycket som att jag är förvånad över att Esh plötsligt spelar i band, men med honom förvånar kanske ingenting när allt kommer omkring.
Nu ska jag äta någon form av mat. Korv?
Orsaken till min halvdana kondis är eventuellt det faktum att jag har tillbringat rehabträningen på puben, Tony Adams-stylee. Och firat valborg, däckning-stylee. Men nu har jag skärpt mig och ska hålla mig städad ett tag.
Idag har det återigen varit fullt fokus på uppsatsen och med ytterligare några timmars jobb i morgon så är första utkastet klart. Det känns naturligtvis ofantligt bra, men samtidigt är det lite konstigt att vara så här i slutet av utbildningen. Det är bara fem år sedan bland andra jag, Björn och Karl satt hemma hos Heka i ett sunkigt korridorsrum på Kantorn och konstaterade att vi hade tagit våre första fem poäng (den här historien utspelar sig på den tiden då det bara hette poäng, och inte högskolepoäng). Då hade man ett rejält jävla berg att bestiga, men nu är det enda som återstår att dunka flaggan i toppröset. En spektakulär stigning har det varit.
Nu ska jag njuta av en lugn kväll i en ödsligt lägenhet. Jag har blivit gräsänka då Esh är på turné (!) med bandet (!) We are the storm, där han är tamburinist (!). De ska spela i Sala, Örebro och här i Uppsala. Ingen världsturné a la Madonna, men man måste börja någonstans. Jag kan dock säga så mycket som att jag är förvånad över att Esh plötsligt spelar i band, men med honom förvånar kanske ingenting när allt kommer omkring.
Nu ska jag äta någon form av mat. Korv?
onsdag 13 maj 2009
Olika perspektiv på dagen
Om King Kolo hade skrivit:
Idag har jag varit makalöst effektiv, men annat var inte att vänta eftersom att jag är bäst i världen på att producera när jag närmar mig deadline. Satt hemma hos Björn och skrev ihop fem sidor, så nu är jag i princip klar med min resultatdel. Vi ska nog få in den här uppsatsen i tid ska ni se.
Nu på kvällen var jag på Sirius-AIK i Svenska Cupen och det var kul. Bra med folk och bra fart på Siriussupportrarna – men AIK vann som väntat. Trevligt att se Gnaget igen, det var ett tag sedan.
Om Hannes hade skrivit:
Idag har jag pluggat. Bajs.
Jag hatar Carl och Martin. Och bröderna Eneroth. Och så tycker jag Aftonbladet bara skriver dåliga saker. Om Salem al Bögkir och såntdärnt.
På fredag ska jag dricka så jävla mycket öl. Ganska brödigt ändåe.
HÄJ!
Om Kerstin hade skrivit:
Jag var på lite bättre humör när jag vaknade i morse trots lite tisdagsångest, men det blev bättre av att Sara ringde och pratade lite. Klocken nio steg jag upp och och åt två skivor bröd till frukost, det fanns inte så mycket pålägg så jag åt bara smör på mackan fast jag inte brukar göra det om jag inte är bortbjuden. Till det drack jag kaffe och läste DN. Det stod inte så mycket minnesvärt i tidningen, men jag ögnade faktiskt igenom Kulturens recension av Anna Odells omdiskuterade verk på Konstfack.
Klockan närmade sig tio och det var dags att gå till Björn. Jag valde att gå vägen längs med Luthagsesplanaden för jag ville inte stöta på en märklig man som jag kallar för OCD som har en massa tvångstankar för sig. Jag blev dock irriterad över att bilarna vägrade stanna vid övergångsstället nedanför Ekonomikumparken. Jag gick Geijersgatan ner och snart var jag framme hos Björn. Jag slog in koden, gick upp för trapporna, hälsade på Björns grannar och ringde på.
Väl därinne avhandlade vi först gårdagens irriterande baksmälla innan vi satte igång med uppsatsskrivandet. Först gick vi igenom några saker jag hade reagerat på i Björns resultatdel, och han ändrade dessa. Sedan började jag själv skriva, och det gick bra. Efter någon timme hade jag producerat två sidor och kände mig ganska nöjd. Jag åt en macka till lunch och drack lite kaffe.
[…]
(You get the point – det är väldigt detaljerat. Orkar inte mer. Reds. Anm.)
Om Love eller Esh hade skrivit:
Punkt.
Idag har jag varit makalöst effektiv, men annat var inte att vänta eftersom att jag är bäst i världen på att producera när jag närmar mig deadline. Satt hemma hos Björn och skrev ihop fem sidor, så nu är jag i princip klar med min resultatdel. Vi ska nog få in den här uppsatsen i tid ska ni se.
Nu på kvällen var jag på Sirius-AIK i Svenska Cupen och det var kul. Bra med folk och bra fart på Siriussupportrarna – men AIK vann som väntat. Trevligt att se Gnaget igen, det var ett tag sedan.
Om Hannes hade skrivit:
Idag har jag pluggat. Bajs.
Jag hatar Carl och Martin. Och bröderna Eneroth. Och så tycker jag Aftonbladet bara skriver dåliga saker. Om Salem al Bögkir och såntdärnt.
På fredag ska jag dricka så jävla mycket öl. Ganska brödigt ändåe.
HÄJ!
Om Kerstin hade skrivit:
Jag var på lite bättre humör när jag vaknade i morse trots lite tisdagsångest, men det blev bättre av att Sara ringde och pratade lite. Klocken nio steg jag upp och och åt två skivor bröd till frukost, det fanns inte så mycket pålägg så jag åt bara smör på mackan fast jag inte brukar göra det om jag inte är bortbjuden. Till det drack jag kaffe och läste DN. Det stod inte så mycket minnesvärt i tidningen, men jag ögnade faktiskt igenom Kulturens recension av Anna Odells omdiskuterade verk på Konstfack.
Klockan närmade sig tio och det var dags att gå till Björn. Jag valde att gå vägen längs med Luthagsesplanaden för jag ville inte stöta på en märklig man som jag kallar för OCD som har en massa tvångstankar för sig. Jag blev dock irriterad över att bilarna vägrade stanna vid övergångsstället nedanför Ekonomikumparken. Jag gick Geijersgatan ner och snart var jag framme hos Björn. Jag slog in koden, gick upp för trapporna, hälsade på Björns grannar och ringde på.
Väl därinne avhandlade vi först gårdagens irriterande baksmälla innan vi satte igång med uppsatsskrivandet. Först gick vi igenom några saker jag hade reagerat på i Björns resultatdel, och han ändrade dessa. Sedan började jag själv skriva, och det gick bra. Efter någon timme hade jag producerat två sidor och kände mig ganska nöjd. Jag åt en macka till lunch och drack lite kaffe.
[…]
(You get the point – det är väldigt detaljerat. Orkar inte mer. Reds. Anm.)
Om Love eller Esh hade skrivit:
Punkt.
tisdag 12 maj 2009
Vågrätt 25
Den här dagen går till historien som den segaste någonsin. Jag lämnade sängen klockan sex och har nu, två timmar senare, återvänt till den. Tala om vågrätt position. Jag är mer vågrätt än Stilla Havet.
Frågan är när man egentligen ska bli vuxen. Jag är 25 år och ligger och sover bort en hel dag som en tonåring. Det är inte okej. I morgon är det jag som genomför en totalskärpning. Idag är bara att glömma.
Till sist. Note to self: Varannan vatten.
Frågan är när man egentligen ska bli vuxen. Jag är 25 år och ligger och sover bort en hel dag som en tonåring. Det är inte okej. I morgon är det jag som genomför en totalskärpning. Idag är bara att glömma.
Till sist. Note to self: Varannan vatten.
Depparedagen
Saker och ting har känts roligare än vad de gör idag. Är våldsamt oinspirerad och vill inte göra någonting. Anledningen till det är delvis att det blev öl på Orvars igår, men främst att jag åkte från Linköping och Sara.
Det var otroligt tungt att säga hejdå på perrongen och livsglädjen formligen rann av mig när jag klev ombord på tåget. Inte roligt alls.
Jag kunde dock begrava mig i uppsatsskrivande på tåget och det var ju positivt att jag fick något gjort. När jag kom hem fixade jag min andra intervju också, vilket var hög tid att göra.
På kvällen blev det efter många om och men Orvars tillsammans med Karl, Björn och Esh. Karl firade att han hade fått stipendium och bjöd hela kvällen - storartat! Det var schysst att sitta och surra med pojkarna igen, även om tankarna ofta befann sig någon helt annanstans. I Linköping typ. Kvällen rundades givetvis av på Palermo innan det var hemgång och sängen som gällde.
Idag tänker jag inte lämna lägenheten. Ska bara vara hemma och deppa och försöka skriva. Tråkigt.
Det var otroligt tungt att säga hejdå på perrongen och livsglädjen formligen rann av mig när jag klev ombord på tåget. Inte roligt alls.
Jag kunde dock begrava mig i uppsatsskrivande på tåget och det var ju positivt att jag fick något gjort. När jag kom hem fixade jag min andra intervju också, vilket var hög tid att göra.
På kvällen blev det efter många om och men Orvars tillsammans med Karl, Björn och Esh. Karl firade att han hade fått stipendium och bjöd hela kvällen - storartat! Det var schysst att sitta och surra med pojkarna igen, även om tankarna ofta befann sig någon helt annanstans. I Linköping typ. Kvällen rundades givetvis av på Palermo innan det var hemgång och sängen som gällde.
Idag tänker jag inte lämna lägenheten. Ska bara vara hemma och deppa och försöka skriva. Tråkigt.
söndag 10 maj 2009
lördag 9 maj 2009
Jag dansar tydligen som Dwight
Sara gjorde en chockerande iakttagelse i går när vi tittade på The Office. I slutet av programmet började den mycket säriga karaktären Dwight dansa, och hon menade då att jag dansar exakt som honom. Jag vill ju hävda att min främsta dansförebild är Idol-Basse, men nu måste jag dessvärre tänka om här. Jag kan ju inte dansa som Dwight. Herregud.
I torsdags kom Hannes till staden och han tog med sig en påse Stella och kom ner till stan för lite samkväm i Kannan. Han var i bra form och det dröjde faktiskt över en halvtimme innan han började prata om bajs. Nytt personligt rekord! Hans kompisar hetsade honom om att komma till Platå hela kvällen men han stod ändå emot grupptrycket i flera timmar innan han vinglade in till Ågatan.
Det var mycket roligt att träffa den lille gossen igen. Särskilt som han bjöd på sin klassiska imitation av CP-Jonas Karlsson i Livet är en schlager, samt berättade festliga anekdoter om den norska förskoleverksamheten.
Igår gjorde jag och Sara en liten utflykt till hennes föräldrars sommarstuga i idylliska Stjärnorp. Vi satt och läste DN, gjorde korsord och fikade därute i lugnet, och passade också på att ta en liten promme ner till Roxen så att jag fick ta ett dopp. Och med dopp menar jag att jag doppade handen, men det räknas fortfarande. En poäng i badligan till mig.
Väl tillbaka i betongen gick vi till Slusscaféet där Sara jobbar och träffade hennes arbetskamrater över några öl. Där rådde avslappnad och skön stämning och det gick från att "vi tar en öl" via "vi tar en till" till "vi rundar väl av med en till innan vi går hem?".
Det var alltså glad stämning när vi någon timme senare tillagade korv med strogge och senare avnjöt denna festmåltid tillsammans med ett ack så passande rödvin. Efter middagen gick vi genom ett monsunregn hem till Fanny och Nisse där det hölls en mindre sammankomst. Närvarande var bland andra Nettan, Per, Sandra och Kim. Kim höll i vanlig ordning låda om Star Trek och andra perifera ämnen. Eftersom att Sara skulle upp och jobba och för att det var hockey på tv avslutade vi kvällen vuxet tidigt och tackade för oss.
I dag fortsätter festligheterna med inflyttningsfest hos lillebror Strömfelt. Men först är det lite slappning som gäller. Jag är också beredd att solidariskt delta i Saras afterwork. Det är man värd efter en tung arbetsvecka. Och med tung arbetsvecka menar jag motsatsen.
I torsdags kom Hannes till staden och han tog med sig en påse Stella och kom ner till stan för lite samkväm i Kannan. Han var i bra form och det dröjde faktiskt över en halvtimme innan han började prata om bajs. Nytt personligt rekord! Hans kompisar hetsade honom om att komma till Platå hela kvällen men han stod ändå emot grupptrycket i flera timmar innan han vinglade in till Ågatan.
Det var mycket roligt att träffa den lille gossen igen. Särskilt som han bjöd på sin klassiska imitation av CP-Jonas Karlsson i Livet är en schlager, samt berättade festliga anekdoter om den norska förskoleverksamheten.
Igår gjorde jag och Sara en liten utflykt till hennes föräldrars sommarstuga i idylliska Stjärnorp. Vi satt och läste DN, gjorde korsord och fikade därute i lugnet, och passade också på att ta en liten promme ner till Roxen så att jag fick ta ett dopp. Och med dopp menar jag att jag doppade handen, men det räknas fortfarande. En poäng i badligan till mig.
Väl tillbaka i betongen gick vi till Slusscaféet där Sara jobbar och träffade hennes arbetskamrater över några öl. Där rådde avslappnad och skön stämning och det gick från att "vi tar en öl" via "vi tar en till" till "vi rundar väl av med en till innan vi går hem?".
Det var alltså glad stämning när vi någon timme senare tillagade korv med strogge och senare avnjöt denna festmåltid tillsammans med ett ack så passande rödvin. Efter middagen gick vi genom ett monsunregn hem till Fanny och Nisse där det hölls en mindre sammankomst. Närvarande var bland andra Nettan, Per, Sandra och Kim. Kim höll i vanlig ordning låda om Star Trek och andra perifera ämnen. Eftersom att Sara skulle upp och jobba och för att det var hockey på tv avslutade vi kvällen vuxet tidigt och tackade för oss.
I dag fortsätter festligheterna med inflyttningsfest hos lillebror Strömfelt. Men först är det lite slappning som gäller. Jag är också beredd att solidariskt delta i Saras afterwork. Det är man värd efter en tung arbetsvecka. Och med tung arbetsvecka menar jag motsatsen.
torsdag 7 maj 2009
Vetemjöl från livets hallongrottekvarn
Trots ganska utbredd PCLD igår var det en ganska skön dag. Tempot var lugnt och behagligt och även om jag kände mig stressad över att jag jobbar myrsteg på uppsatsen mådde jag bra. Jag satt mest framför datan, men avbröt då och då för saker som diskning, handling och - något otippat - bakning av hallongrottor.
Det var helfestligt att baka, och det är sjukt lätt. Fattar faktiskt inte varför jag inte sysselsätter mig med sådant oftare. Kanske har min lathet något att göra med detta. Vem vet? Inte du.
Efter en fruktansvärt hälsosam tallrik fish and chips med rikligt med remouladsås gick vi till den klassiska studentpuben Flamman i Gottfridsberg. Vi passerade gamla Folkungaskolan där jag tillbringade mellan- och bögstadiet, och jag fick visa Sara minnesvärda platser som dörräcket där klassföreståndare Margita (RIP) hängde Erik Aspeqvists tröja på vädring sedan jag hade sprayat ner den med Axe-deodorant. Sara visade mig var hon och hennes polare hängde på gymnasiet.
Jag har velat besöka Flamman i bra många år, men det har aldrig blivit av. Nu var det visserligen väl lungt denna onsdagskväll och lokalen gjorde temperaturmässigt sitt för att imitera ett frysrum, men det är ett trivsamt ställe med billig öl och det duger i min blogg. Dessutom spelade plötsligt ett jazzband. Jazz är inte min favoritgenre, men det bidrog till en skön atmosfär. Deras set var också föredömligt kort.
Fyra öl senare vände vi hemåt i kylan, smått svajiga. Jag kunde konstatera att de studentställen jag har besökt i Linköping (utöver Flamman, NH och HG) är trevliga etablissemang, och några man borde utnyttja mer.
Till sist, apropå Flamman. Det mest ironiska som hände i Linköping 2004 var detta.
Det var helfestligt att baka, och det är sjukt lätt. Fattar faktiskt inte varför jag inte sysselsätter mig med sådant oftare. Kanske har min lathet något att göra med detta. Vem vet? Inte du.
Efter en fruktansvärt hälsosam tallrik fish and chips med rikligt med remouladsås gick vi till den klassiska studentpuben Flamman i Gottfridsberg. Vi passerade gamla Folkungaskolan där jag tillbringade mellan- och bögstadiet, och jag fick visa Sara minnesvärda platser som dörräcket där klassföreståndare Margita (RIP) hängde Erik Aspeqvists tröja på vädring sedan jag hade sprayat ner den med Axe-deodorant. Sara visade mig var hon och hennes polare hängde på gymnasiet.
Jag har velat besöka Flamman i bra många år, men det har aldrig blivit av. Nu var det visserligen väl lungt denna onsdagskväll och lokalen gjorde temperaturmässigt sitt för att imitera ett frysrum, men det är ett trivsamt ställe med billig öl och det duger i min blogg. Dessutom spelade plötsligt ett jazzband. Jazz är inte min favoritgenre, men det bidrog till en skön atmosfär. Deras set var också föredömligt kort.
Fyra öl senare vände vi hemåt i kylan, smått svajiga. Jag kunde konstatera att de studentställen jag har besökt i Linköping (utöver Flamman, NH och HG) är trevliga etablissemang, och några man borde utnyttja mer.
Till sist, apropå Flamman. Det mest ironiska som hände i Linköping 2004 var detta.
onsdag 6 maj 2009
Det där jävla fotbollslaget
Arsenal har gett mig många glädjestunder genom åren, men minst lika många - om inte fler - besvikelser. Igår bjöds jag på ännu en. Förlust i Champions League, och jag har som vårtraditionen bjuder på nytt drabbats av post CL-depression. Jag har verkligen ingen lust till att göra något vettigt idag, trots att jag borde skriva uppsats. Det är bara ett sådant motstånd för tillfället.
Jag är jävligt trött på att Arsenal aldrig vinner någonting nu för tiden. Det blir bara en massa hopp om någonting som kanske ska kunna inträffa, men som aldrig gör det. Jag orkar inte med det där, det kostar på för mycket att vara så engagerad. Samtidigt går det inte att bara sluta bry sig. Det är inte bara en lek, för vore det en lek skulle jag inte bli så här påverkad av det.
Som tur är vet jag att det går över, för är det något tiden läker så är det fotbollsförluster. Det kommer alltid nya matcher, nya säsonger, nya förhoppningar som kan grusas på våren. Det gör att det ändå inte tynger som en riktig motgång. Likväl tynger det. Fast det var bra mycket tyngre förra året, som om det skulle vara någon tröst.
Det är märkligt att jag kan påverkas så sjukt mycket av något som jag ändå inte kan påverka ett skit själv. Orimligt rentav. Men så är det bara. Det får jag leva med.
Jag är jävligt trött på att Arsenal aldrig vinner någonting nu för tiden. Det blir bara en massa hopp om någonting som kanske ska kunna inträffa, men som aldrig gör det. Jag orkar inte med det där, det kostar på för mycket att vara så engagerad. Samtidigt går det inte att bara sluta bry sig. Det är inte bara en lek, för vore det en lek skulle jag inte bli så här påverkad av det.
Som tur är vet jag att det går över, för är det något tiden läker så är det fotbollsförluster. Det kommer alltid nya matcher, nya säsonger, nya förhoppningar som kan grusas på våren. Det gör att det ändå inte tynger som en riktig motgång. Likväl tynger det. Fast det var bra mycket tyngre förra året, som om det skulle vara någon tröst.
Det är märkligt att jag kan påverkas så sjukt mycket av något som jag ändå inte kan påverka ett skit själv. Orimligt rentav. Men så är det bara. Det får jag leva med.
tisdag 5 maj 2009
Definition av idrott
Håll i er nu. Här kommer svaret på frågan ni inte ens visste att ni hade ställt. Vad är en riktig idrott?
Min pappa har i många år med bestämdhet hävdat att det bara finns tre riktiga idrotter. Fotboll, handboll och bandy. Det som förenar dessa är att det finns en boll med i matchen, det finns mål och det finns en målvakt som INTE står på knäna. Tre huvudkriterier, som utesluter exempelvis ishockey, innebandy, basket och friidrott. Oerhört brutala kriterier med andra ord.
Det finns dock idrotter utöver de tre godkända som uppfyller kriterierna. Lacross är ett exempel på detta. När detta påtalades för pappa lade han till en bilaga till sina kriterier:
- Man får inte ha håvar.
I dagarna kom ämnet upp igen, och det var dags för ett nytt test. Vattenpolo, är det en riktig idrott? Efter en kort stunds fundering kom det något oväntade svaret.
- Ja, vattenpolo räknas, sa min far.
Så numera finns det fyra riktiga idrotter. Fotboll, handboll, bandy - och vattenpolo. Alla andra göre sig icke besvär.
Min pappa har i många år med bestämdhet hävdat att det bara finns tre riktiga idrotter. Fotboll, handboll och bandy. Det som förenar dessa är att det finns en boll med i matchen, det finns mål och det finns en målvakt som INTE står på knäna. Tre huvudkriterier, som utesluter exempelvis ishockey, innebandy, basket och friidrott. Oerhört brutala kriterier med andra ord.
Det finns dock idrotter utöver de tre godkända som uppfyller kriterierna. Lacross är ett exempel på detta. När detta påtalades för pappa lade han till en bilaga till sina kriterier:
- Man får inte ha håvar.
I dagarna kom ämnet upp igen, och det var dags för ett nytt test. Vattenpolo, är det en riktig idrott? Efter en kort stunds fundering kom det något oväntade svaret.
- Ja, vattenpolo räknas, sa min far.
Så numera finns det fyra riktiga idrotter. Fotboll, handboll, bandy - och vattenpolo. Alla andra göre sig icke besvär.
måndag 4 maj 2009
Mjukstartad måndag
Idag har jag inte fått så mycket gjort, men jag har i alla fall gjort så mycket att det känns som att jag har fått något gjort. En viktig pusselbit till uppsatsen föll på plats på eftermiddagen - något jag borde ha styrt upp för länge sedan men inte tagit tag i. Nu tog jag tag i det. Dessutom har jag fått mitt beting för morgondagen, så jag är åtminstone inne på uppvärmningsarenan nu.
Dagen har ägnats åt att diska samt att titta på samt ge uppmuntrande tillrop när Sara dammsög. Och så har jag så klart fått en del surfande gjort. Men det lyckas jag å andra sidan klämma in hur stressad jag än är, så det bör ingen vara förvånad över.
På eftermiddagen träffade jag Per en sväng och vi drack en öl på 55: an i ömsom sol, ömsom skugga. Det var gott med öl, så det ska jag dricka igen någon gång. Imponerande av oss att verkligen bara insupa en (1) stycken, för så brukar det aldrig - ALDRIG säger jag - sluta när man "går ut och tar en öl". Elin kom förbi och sa hej (bland annat) och sedan gick jag förbi Hemlös och handlade hamburgare i form av halvfabrikat. Är det något jag gillar så är det syntetiska tillsatser. Särskilt stabiliseringsmedel E 450. Jävlar vad gott det är.
Dagen har ägnats åt att diska samt att titta på samt ge uppmuntrande tillrop när Sara dammsög. Och så har jag så klart fått en del surfande gjort. Men det lyckas jag å andra sidan klämma in hur stressad jag än är, så det bör ingen vara förvånad över.
På eftermiddagen träffade jag Per en sväng och vi drack en öl på 55: an i ömsom sol, ömsom skugga. Det var gott med öl, så det ska jag dricka igen någon gång. Imponerande av oss att verkligen bara insupa en (1) stycken, för så brukar det aldrig - ALDRIG säger jag - sluta när man "går ut och tar en öl". Elin kom förbi och sa hej (bland annat) och sedan gick jag förbi Hemlös och handlade hamburgare i form av halvfabrikat. Är det något jag gillar så är det syntetiska tillsatser. Särskilt stabiliseringsmedel E 450. Jävlar vad gott det är.
söndag 3 maj 2009
Ha en trevlig helg
En liten sunday round-up är nog på sin plats. Det har trots allt hänt en del sedan sist.
I lördags ägnade jag mig åt sånt man gör på lördagar. Tog en fika med föräldrarna samt Love och Kerstin - eller Mr 100 % (en gång iaf) och Master of classic Indian Dance som jag brukar kalla dem - i solskenet på Gyllentorget. Det var trevligt trots att det utfördes streetdance till allra högsta volym alldeles breve.
Därefter marinerade jag en kroppsdel från en gris och skar potatis till gratäng och kollade på Arsenal på datan medan jag väntade på att Sara skulle komma hem från jobbet. Vi hade en lugn vinkväll framför tv:n ett tag, för att sedan gå till La Scala (sic!) och ta två öl med 100 % och indiern. Det var trevligt att catcha up med dem ett tag och det var roligt att Sara fick träffa dem. Nu är det bara lille Hampan (som hyllar min komiska tajming här - tur att någon hyllar mig så att jag kan tona ner självförhärligandet här) kvar. Men han kommer snart till Sverige, så det kommer inte dröja länge.
I morse var det tidig uppstigning för brunch i Lambot. Mamma och pappa hade styrt upp en prickfri buffé så det var bara att tacka och ta emot. Frukosten är dagens viktigaste måltid, så om man inte äter sådan får man se till att kompensera med en kompetent brunch. Vilket vi alltså gjorde.
Framåt lunch tog vi en långpromenad tillbaka till Kannan, och sedan dess har det vara sköna söndag med Vem vet mest-maraton, tupplur,söndagsstek korv, Juno, chipsfrossa och Filip & Fredrik. Juno var bäst, Vem vet bäst tvåa och Filip & Fredrik var sämst. Jävla meningslöst program.
Men det var kort sagt en härligt solig helg. Jag har umgåtts med Sara, träffat familjen, fått potatisgratäng, öl, chips och Arsenal vann. För att tala tärningsspråk: Den här helgen var en sexa.
Och för den som blev orolig. Det klart att jag inte kommer tona ner självförhärligandet. Vad skulle jag då skriva om liksom?
I lördags ägnade jag mig åt sånt man gör på lördagar. Tog en fika med föräldrarna samt Love och Kerstin - eller Mr 100 % (en gång iaf) och Master of classic Indian Dance som jag brukar kalla dem - i solskenet på Gyllentorget. Det var trevligt trots att det utfördes streetdance till allra högsta volym alldeles breve.
Därefter marinerade jag en kroppsdel från en gris och skar potatis till gratäng och kollade på Arsenal på datan medan jag väntade på att Sara skulle komma hem från jobbet. Vi hade en lugn vinkväll framför tv:n ett tag, för att sedan gå till La Scala (sic!) och ta två öl med 100 % och indiern. Det var trevligt att catcha up med dem ett tag och det var roligt att Sara fick träffa dem. Nu är det bara lille Hampan (som hyllar min komiska tajming här - tur att någon hyllar mig så att jag kan tona ner självförhärligandet här) kvar. Men han kommer snart till Sverige, så det kommer inte dröja länge.
I morse var det tidig uppstigning för brunch i Lambot. Mamma och pappa hade styrt upp en prickfri buffé så det var bara att tacka och ta emot. Frukosten är dagens viktigaste måltid, så om man inte äter sådan får man se till att kompensera med en kompetent brunch. Vilket vi alltså gjorde.
Framåt lunch tog vi en långpromenad tillbaka till Kannan, och sedan dess har det vara sköna söndag med Vem vet mest-maraton, tupplur,
Men det var kort sagt en härligt solig helg. Jag har umgåtts med Sara, träffat familjen, fått potatisgratäng, öl, chips och Arsenal vann. För att tala tärningsspråk: Den här helgen var en sexa.
Och för den som blev orolig. Det klart att jag inte kommer tona ner självförhärligandet. Vad skulle jag då skriva om liksom?
lördag 2 maj 2009
Jag råkade ego-googla
Ni minns säkert historien om när jag vann en fågelholk från Boxholm. Jag håller med om att den låter som en högst osannolik skröna - om det inte vore för denna sekundära källa. Denna länk snubblade jag över när jag genomförde min senaste ego-googling - alltså när man googlar sitt eget namn. Se under "Vinnarna i lotteriet 'Sommarsångstoppen'", plats 37. Jag är oerhört bitter över att jag inte hamnade på plats 38. Tänk att få sig ett knippe "Klurigheter" till lags. Vad nu i hela världen det är.
Och ja, jag ego-googlar orimligt ofta. Att jag inte har upptäckt den här länken tidigare är en fullständig gåta.
Och ja, jag ego-googlar orimligt ofta. Att jag inte har upptäckt den här länken tidigare är en fullständig gåta.
Nästa uppehåll: Hälleforsnäs
Det var ganska skönt att lämna den högborg för bakfylleångest som Uppsala är 1 maj. Nedskräpningen runt Studentvägen var festivalsmässig. Hur svårt ska ned vara att plocka upp efter sig? Jag har i alla fall inte skräpat ner något. Tänk om alla var som mig, så jävla bra samhället skulle vara.
Jag gjorde så lite som möjligt under dagen och försökte i möjligaste mån undvika människor, inklusive mig själv. Ägnade mig mest åt att äta saker och försöka sluta vara en levande död. Det gick sådär, men efter en dusch och en bussfärd ner till stationen kunde jag börja slappna av igen.
Jag valde att inte åka över Stockholm eftersom att det tydligen är tågkaos där i helgen, så det blev byte i Sala för vidare transfer mot Linköping. Jag har drabbats av det tåget förr, så jag visste vad som väntade mig. Att åka Sala-Linköping är som att åka tunnelbana, för tåghelvetet stannar ungefär varannan minut. Kolbäck, Hälleforsnäs, Kvicksund, Flen och fan och hans moster. Det finns alldeles för många meningslösa småorter - vad är dom egentligen bra för? Det kan ju inte vara någon som vill bo där, och än mindre någon som vill kliva av där. SJ får skärpa sig. Det räcker väl med att stanna i typ Västerås och Norrköping?
Anyhow, tre och en halv timme senare var jag framme och möttes av Sara. Det var dagens bästa ögonblick, by far.
Idag är hon på jobbet så jag får roa mig bäst jag kan. Jag tänkte börja med att göra Melodikrysset själv. Jag ska bara vinna den där jävla klockan dom har i pris!
Jag gjorde så lite som möjligt under dagen och försökte i möjligaste mån undvika människor, inklusive mig själv. Ägnade mig mest åt att äta saker och försöka sluta vara en levande död. Det gick sådär, men efter en dusch och en bussfärd ner till stationen kunde jag börja slappna av igen.
Jag valde att inte åka över Stockholm eftersom att det tydligen är tågkaos där i helgen, så det blev byte i Sala för vidare transfer mot Linköping. Jag har drabbats av det tåget förr, så jag visste vad som väntade mig. Att åka Sala-Linköping är som att åka tunnelbana, för tåghelvetet stannar ungefär varannan minut. Kolbäck, Hälleforsnäs, Kvicksund, Flen och fan och hans moster. Det finns alldeles för många meningslösa småorter - vad är dom egentligen bra för? Det kan ju inte vara någon som vill bo där, och än mindre någon som vill kliva av där. SJ får skärpa sig. Det räcker väl med att stanna i typ Västerås och Norrköping?
Anyhow, tre och en halv timme senare var jag framme och möttes av Sara. Det var dagens bästa ögonblick, by far.
Idag är hon på jobbet så jag får roa mig bäst jag kan. Jag tänkte börja med att göra Melodikrysset själv. Jag ska bara vinna den där jävla klockan dom har i pris!
fredag 1 maj 2009
Nu kan jag det där
Så var valborg avklarat för i år. Jag gjorde ingen klockren insats, varken i går eller på kvalborg. Det här var nog sista året - nästa år får Hannes ta över facklan och representera Asplunds i valborgsvimlet.
Kvalborg firades på Vdala och precis som vanligt har jag få om ens något minne där ifrån. Arsenals förlust i kombination med viss trötthet gjorde att jag stämplade ut ganska tidigt. En ganska misslyckad kväll.
Igår var det nya tag som gällde och det var trevligt under dagen. Vädret var underbart och det var fartfyllt, festligt och fullsatt i Ekumenikumparken. Fick i mig den medhavda pastasalladen och det kändes som att jag skulle gå mot en lyckad dag. Träffade massor av kompisar och hela Uppsala verkade vara på plats i parken.
Jag, Karl och Jesper tog oss till ÖG för galopp, men det var galet mycket folk därinne, så det var omöjligt att komma fram till baren för att köpa skumpa så hela poängen med galoppen gick förlorad. Von Essens gick efter ett tag, men jag gjorde ett nytt försök att få en flaska och till slut lyckades jag. Men den riktiga glädjen var försvunnen och jag började bli sliten.
Gick hem för en powernap som urartade. Sov större delen av kvällen, och därmed var det kört för min del. Orkade verkligen inte gå påt igen. Vilket jävla leverne. Ja, det här var nog sista gången. Nästa år åker jag på semester istället.
Nu ska jag packa en väska och ta tåget till Sara (om SJ inte slarvar bort mig). Det gör mig mycket glad.
Kvalborg firades på Vdala och precis som vanligt har jag få om ens något minne där ifrån. Arsenals förlust i kombination med viss trötthet gjorde att jag stämplade ut ganska tidigt. En ganska misslyckad kväll.
Igår var det nya tag som gällde och det var trevligt under dagen. Vädret var underbart och det var fartfyllt, festligt och fullsatt i Ekumenikumparken. Fick i mig den medhavda pastasalladen och det kändes som att jag skulle gå mot en lyckad dag. Träffade massor av kompisar och hela Uppsala verkade vara på plats i parken.
Jag, Karl och Jesper tog oss till ÖG för galopp, men det var galet mycket folk därinne, så det var omöjligt att komma fram till baren för att köpa skumpa så hela poängen med galoppen gick förlorad. Von Essens gick efter ett tag, men jag gjorde ett nytt försök att få en flaska och till slut lyckades jag. Men den riktiga glädjen var försvunnen och jag började bli sliten.
Gick hem för en powernap som urartade. Sov större delen av kvällen, och därmed var det kört för min del. Orkade verkligen inte gå påt igen. Vilket jävla leverne. Ja, det här var nog sista gången. Nästa år åker jag på semester istället.
Nu ska jag packa en väska och ta tåget till Sara (om SJ inte slarvar bort mig). Det gör mig mycket glad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
