Freudian snip

Jag drabbades av något så psykbrytsk som kastrationsångest i natt. Men som tur var - det hela var en obehaglig dröm.

Drömmen utspelades på någon form av sjukhus av äldre modell, dit jag hade anmodats för att bli omskuren(!). Jag vet att jag inte var där frivilligt men det var ingenting att diskutera.
- Det är det här vi har beslutat, sa någon tjänsteman bestämt där jag och tre-fyra andra män stod och kallsvettades.
Jag kände hur paniken kom krypande. Det här var ingenting jag ville vara med om. Men beslutet var taget.

Så vi fick gå genom slitna korridorer och där började jag försöka förlika mig med tanken att utsättas för detta. Men snart blev paniken monumental, då en sköterska berättade om gruppen före oss. De hade tydligen inte fått bedövning innan ingreppet.
- Det utspelades hemska scener därinne, sa hon.

I det här läget flydde jag, hals över huvud. Plötsligt kom jag in i en korridor där jag sprang på min gamla korridorare Victor, som logiskt nog pluggade till psykolog när jag bodde på ÖG, och jag kunde gråtande förklara min förlägenhet. Sen vaknade jag som tur var, med all hud på kroppen intakt.

Jag vet inte, men som den amatörpsykolog jag borde anses vara i och med att jag känner nästan tio psykologstudenter, bedömmer jag detta vara ett klassiskt fall av oidipuskomplex. Det är en fas i utvecklingen vi alla ska igenom.