Södra Upsala SK befäste tredjeplatsen i division VI södra Uppland med en grymt tung kvittering i 88:e minuten i måndagens match mot Trikadien. Detta efter att Esh, av alla människor, stött in 0-1 på en hörna i början av andra halvlek. Södra gjorde ingen vidare match, men visade moral och fick till ett oförtjänt kryss. Det kändes som en seger.
Trikadien är ett intressant lag. Det är laget som typ alla mina fotbollsspelande kompisar har börjat spela med, trots att jag har försökt värva flertalet av dem till Södra. I deras trupp till den här matchen känner jag eller är bekant med åtminstone sex personer, och en av dessa är jag dessutom sambo med. Det var verkligen tal om derby. Lägenhetsderby rentav. Att också Jajje spelar i "Trikken" - en gång när vi mötte laget gjorde han mål på oss via en cykelspark i matchminut tre till min obeskrivliga bitterhet - gjorde inte det hela mindre spänt.
Ni förstår därför den oerhörda vikten av vår sena kvittering. Och, utan att återigen höja mig själv till skyarna, det ska tillstås: Jag spelade en avgörande roll i denna. I NHL hade jag fått assist, men i fotboll räknas bara den sista passningen som når målskytten. Alla objektiva åskådare, Kalle exempelvis, kan dock hålla med om att min långboll till vår ena forward var den moraliska assisten till 1-1-målet.
Just före slutsignalen var jag nödd och tvungen att praktiskt taget avliva Jajje. På grund av hans napalesiska bergsfolksgener är han kortare än mig så när han gick in för att nicka en boll var jag uppe och vevade med alla sex järndobbarna på högerfoten. Det smällde bra, men hans hövve - som de säger i Sönnsvall - sitter kvar, och Esh sköt den efterföljande frisparken i muren. Och vi fick med oss en pinne.
Poängen firades dels på Snerikes Bryggan och dels på Svantes Källare med Becks, Emma, Karl och Björn. Öl dracks, men inte på ett Snerikes 2004-mässigt sätt. Alltså att man dricker tills man börjar prata baklänges och, i Robbelibobbans fall, börjar slå sönder fönster med bara händerna. Det kändes bra att runda av en match med några kalla. Lite Lee Dixonsk sådär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
svårt att beskriva den smärta min rygg idag genomlider p.g.a tre finlandsfärjor kör över en otränad köttbulle i slutminuterna. man kan säga att det blev ett totalt mörker för några sekunder och sedan blev jag lite bitter. kanske fick gult-vem bryr sig. men iaf så kan detta sägas om matchen. Planen var sämst och södra stora som hus. eran nummer 7, henrik?, är grymt säker och axl borde fått assist om vi spelat innebandy. oavgjort känns bittert i trickadien ögon men södra nöjda. men viktigt var att engblom kan hålla huvudet högt idag, vilket faktiskt axl också kan göra. jag tror faktiskt att vår nr.7 kan ha skavsår på hälar och ben idag, kanske axl kan ha bidragit till detta? men jag vill mena att axel inte spelar fult, utan hårt.....måste även säga att axel är en sann gentleman som bad om ursäkt för sin kanske viktigaste tackling i år...
Nu ser vi antagligen alla fram mot returmatchen som kommer till höst? räkna med att det blir derbykänsla och att det kommer smällas på bra i tacklingar där inget av lagen vill vika ner sig
Robban var irunesk.
Skicka en kommentar