I avsaknad av spektakuläriteter

Allting talar nu för att jag överlever även den här perioden i Våla. En dag kvar och sedan talar ingenting för att jag återvänder dit ut någon mer gång. Om inte rektor får för sig att ge mig ett jobb vill säga. Men det talar heller ingenting för.

Det är bara att, som vanligt, bita ihop och göra det som göras skall. I morgon har jag sex lektioner. Jag överväger allvarligt att visa Family Guy på engelskan. Koncentrationen är nämligen inte på topp bland eleverna för tillfället. Undrar vad det är de tänker på. De beter sig som om det bara är dagar kvar till sommarlovet börjar.

Den här junidagen har vädret behandlat mig illa. Vi kan tala om rena trakasserier. När jag gick utanför dörren var det rena filmregnet som smattrade runt omkring mig. Det höll i sig med samma frenesi fram tills det att jag klev på bussen. Då sprack det upp. Framme i Våla - började det såklart igen. Varje gång jag har varit tvungen att gå ut under dagen har det regnat, och så fort jag har gått in har det blivit uppehåll. Hade jag varit en sådan som gav mig in i slagsmål, och hade vädret varit möjligt att spöa. Då skulle jag ha gjort det.

Annars var åttorna lugna och sjuorna skitjobbiga (Får vi sluta tidigare? Får vi sluta tidigare? Får vi sluta tidigare? Får vi sluta tidigare? Får vi sluta tidigare? Får vi sluta tidigare? Får vi sluta tidigare? Får vi sluta tidigare? Får vi sluta tidigare? Får vi sluta tidigare? Får vi sluta tidigare? Får vi sluta tidigare? Får vi sluta tidigare? Får vi sluta tidigare? Får vi sluta tidigare? Får vi sluta tidigare? Får vi sluta tidigare? Får vi sluta tidigare? NEJ, det får ni inte. SLUTA TJATA.)

När jag kom tillbaka till stan satt jag och Björn och opponerade lite, och vi har hittat några bra infallsvinklar. Vi är sjukligt effektiva. Som jag hävdade förut: Mätt i effektiv tid har vi knappast lagt mer än tio timmar på det här examensarbetet.

Där kan jag mycket väl underdriva.

En annan grej jag gjorde idag var att dammsuga. Dä ni.