This is not 'Nam. There are rules.

En dag började det regna, och det slutade inte på flera månader. Vi gick igenom varenda typ av regn som fanns. Litet naggande duggregn, och gammalt klassiskt ösregn. Regn som flög in från sidan och ibland regn som till och med verkade komma underifrån. Fanken, det regnade till och med på natten.

- Hörru Forrest.
- Hörru Bubba.
- Jag ska luta mig mot dig, så kan du luta dig mot mig. Så slipper vi sova med huvudet i leran. Vet du varför vi är ett bra team, Forrest? För att vi ställer upp för varandra, som bröder typ.

- Du Forrest, jag har tänkt på en sak. Jag har något viktigt att fråga dig om. Vill du börja jobba i räkbranschen med mig?
- Okej.
- Jag har räknat ut allt. Så många kilo räkor kommer bekosta en båt, och så många kilo betalar bensinen. Och vi kan bo på båten, så vi behöver inte betala någon hyra. Vi kommer kunna arbeta tillsammans, och dela alla intäkter lika. Alltså, du kommer kunna äta alla räkor du orkar.
- Det är en bra idé.

Bubba hade en bra idé. Jag skrev till och med till Jenny och berättade allt om den. Jag skickade brev till henne, inte varje dag, men nästan. Jag berättade om vad jag gjorde och frågade om vad hon gjorde, och jag berättade om hur jag tänkte på henne hela tiden och om hur jag såg fram emot att få ett brev från henne när hon hade tid. Jag ville alltid att hon skulle veta att jag var okej. Sedan undertecknade jag alla brev med "All kärlek, Forrest Gump."

Sen en dag, när vi var ute och gick som vi alltid gjorde var det som om någon bara stängde av regnet. Och sen kom solen fram.

Tänk om verkligheten någon gång överträffade dikten, så att det slutade regna någon gång även utanför vita duken. Men jag antar att regnperioden i Uppsala fortsätter längre än i Vietnam. Det gör mig smått bitter faktiskt.