Inget fylleslag på Ralleslog

Vet inte riktigt var jag ska börja såhär efter mitt längsta blogguppehåll i kvinnaminne (i jämställdhetens namn, kvinnor lever dessutom längre än män (vad nu det har med saken att göra)), men det är väl bara att sätta igång. Ska man käka upp en familjepizza med extra allt på själv är det bara att skära upp den och börja tugga som jag brukar säga.

I torsdags åkte jag och Sara tåg till pittoreska Katrineholm för vidare transfer till Ralleslog utanför Eskilstuna där mitt landställe ligger. Eller inte mitt kanske, men ägarförhållandena för stugan är ganska komplicerade så jag tycker att vi lämnar dem därhän. Är någon extra intresserad får denna hojta till via exempelvis mail eller telefon så ska jag redogöra för dessa.

Sammanbitet i Katrineholm.

Torsdagen förflöt på ett lugnt och skönt sätt med grisen till mat och vinet till dryck. Förutom mina föräldrar var även Love och Kerstin där samt min farbror Per-Eric, som berättade lite om hur det var att vara kollega med (VARNING FÖR NAMEDROPPING) Torsten Flinck. Sara och jag delade lillstugan med Love och Kerstin och det var skolresestämning där ett tag innan det var sömndags. Väldigt fnissigt.

Midsommarafton var som midsommarafton på landet brukar vara. Ett evigt tjat om huruvida det hotande regnet skulle få oss att flytta in eller inte, pappa övertänd med snapsvisorna, Love som vägrade bita av, fotbollsmatch på svajiga ben (jag och Love slog pappa och kusin Thomas med 10-8), jordgubbstårta och korvgrillning. Det enda som inte var sig likt var att det här året hade jag tagit examen så jag blev uppmärksammad och belönad för det. Jag fick en många fina presenter och blev rörd. Det var väldigt fint och jag är mycket tacksam.

I lördags åkte jag och Sara tillbaka till Linköping efter att ha kommit till perrongen en minut innan tåget skulle gå. Tur att man kan lita på SJ vid sådana tillfällen – tåget var försenat. Innan vi åkte hem hann vi dock med en sväng ner till badet och jag tog årets första dopp. Sara anade helt rätt när hon tolkade mina spasmer i vattnet som att det var iskallt. Det kan knappast ha varit mer än två-tre grader i vattnet. Lilltån på högerfoten har blivit helt svart nu på grund av den kallbrand jag ådrog mig i samband med doppet. Men det är en poäng i badligan i alla fall. Axel-Hannes 1-0.

På kvällen kom Per, Elin och Lotti förbi Kannan och hade en tillställning som faller under kategorin ”nej, vi satt hemma och tog några öl och snackade bara”. Gott så. Per visade YouTube-klipp på när hans punkband hade spelning, samt ett när hans manskör framförde en skönt LOTR-nördig bit. Kolla själv:



Igår vaknade jag med visst skallebank, men det gick över när jag fick kaffe. Vi åkte ut till Saras syster Maria i Åtvidaberg, inte alls långt från mytomspunna Kopparvallen, där det bjöds på mat och kaffe. Den stora underhållningen bjöd Marias ett-och-ett-halvt-åring Jonna på, med allt från vådliga stunttrick i sandlådan till dans på bordet. Skön tjej det där. Själv passade jag på att lägga rabarber på en stol.

Lilla Jonna och moster Sara leker "dada, hink och spade".

Från Åtvid gick färden till Vidingsjö och ytterligare lite fika hemma hos Erika och Jocke. Maja med barn och sambo dök också upp, liksom Lotti och Elin. Det bjöds på rabarber- och jordgubbspaj – just det Sara hade planerat att laga till efterrätt på kvällen. Men vi höll god min i elakt spel, eller vad man ska säga.

Jag och Sara rundade av denna hyperaktiva söndag med vampyr-DVD-tema. Vi såg Twilight och såg om Låt den rätte. Den förstnämnda var ganska töntig, medan den senare är ett stycke riktigt kompetent film. Och ja, vi åt rabarber- och jordgubbspaj till efterrätt. Den här staden är tillräckligt stor för två pajer.

Idag har vi tagit en långpromenad, ätit potatissallad och rostbiffen (vad är det för ett djur? Nötet?) och tråkigt nog sagt hejdå. Nu dröjer det återigen en tid tills vi ses. Ogilla.

Därefter ägnade jag en ansenlig del av tågresan till Uppsala med att författa ett Kerstinlångt inlägg. Nu ska jag få biffar av Esh och sedan ska jag ut och ta en löprunda i sommarvärmen. Uppsala har välkomnat mig på sitt allra bästa humör.