Karl var en av de första jag lärde känna sedan jag hade flyttat upp hit 2004, och vi har följts åt sedan dess. Från att jag köpte ut till honom på bolaget, via praktik i Östervåla, nationshets, Lill-Eshs födelse, fotbollsmatcher, Storsjöyran, stependiefirande och mycket mer. Extremt mycket roligt, men också några få mindre roliga händelser. Så som livet är.
Det blir konstigt att inte möta upp Karl för några 19-kronors på Orvars på en måndag och bara sitta och surra lite. Samtidigt är jag säker på att när vi väl ses framöver kommer det att vara på samma sätt som det har varit under de senaste fem åren. Faktum kvarstår dock, jag kommer att sakna honom och hans familj. Min lampa kommer däremot inte att sakna honom.
Idag hjälpte jag dem att bära ut deras möblemang ut till en lastbil där en småbutter jämte stod och stuvade. Han var väldigt mån om att prylarna inte skulle "gnasa" (skava på svenska) (Edit: gnussa ska det vara. Tack Björn.) mot varandra och lastade som den värste godshanteraren. Vilket han också var. Det var en fascinerande man som svettades mer ymnigt än Art Garfunkel i Globen 2004, och dessutom körde han lastbil i träskor. Bara en sån sak.
Och som lök på lasten. I grillen framme på hans åk satt en stendöd och halvmosad småfågel fast. Det kallar jag pimp my ride.
Flytta är verkligen inte världens roligaste grej, men vi fick ut allting ur lägenheten ganska snabbt och sedan rundade vi av med brunch på Café 018. Hoppas att det ordnar sig med boende i Jämtland för familjen nu.
Hej då Karl!
Björn flyttade som en dåre. Men sen gick han in i väggen.
2 kommentarer:
"Gnussa" inte "gnasa".
Vi säger gnussa i Dalarna med. Men gnasa, det är det nya gnussa, sjukt roligt ord! Bra att du behöll det i texten, mycket tacksam!
Skicka en kommentar