Deg i hjärnan

Tänk dig en jäst bulldeg, en sådan som sjunker ihop bara man petar på den. Så känns min hjärna för tillfället. Jag har nämligen ofrivilligt skaffat mig en ny hobby, och den går ut på att jag oregelbundet vaknar upp på nätterna. Trots att jag inte vill. Vilket bebbe jag är ibland alltså. Skärpning Kolo.

Det var med andra ord inte särskilt märkligt, lustigt, konstigt eller oväntat att jag föll i djup vinterdvala så fort jag hade klarat av (några av) dagens inbokade beting. Det var skönt och jag drömde att jag blev anställd av Arsenal. Jag vet dock inte vad min arbetsuppgift skulle vara. Den var i alla fall inte att ligga med hela Arsenal som vissa tror att jag vill.

Funderar på att städa lite för mitt rum ser för tillfället ut som ett bombnedslag för att använda mammalingo. Fast det är en jävligt märkligt liknelse, för jag har sett bombnedslag på tv och de brukar vara bra mycket värre. Mina väggar är, till exempel, helt intakta och intet granatsplitter syns så långt ögat når. Att rummet ser ut som ett en mindre tromb har dragit förbi hade varit en mer träffande beskrivning. Men morsor ska ju alltid vara så dramatiska, och jämnt prata om krig och så där som jag brukar säga.

Men först måste jag verkligen dricka kaffe. Jag har inte varit så här sugen på kaffe sedan en praktiktisdag i november. KAFFE för guds skull! Gah! Ge mig! Cravings! Vill ha!