Tre föreläsningar är tre för mycket

Jag ska ha en eloge för att jag faktiskt blev kvar på skolan hela dagen i dag, i tre tvåtimmarsföreläsningar. För den som aldrig har gått på en ILU-föreläsning låter kanske inte det så ansträngande, men för oss som vet - det är fan ingen lek. Här snackar vi dvärgmyrsteg på minutvisaren.

Den första föreläsningen har jag redan berört, så det kan vi lämna därhän. Den andra föreläsningen hölls av en som pratade eh ungefär så eh här under eh två timmar eh och som ni eh förstår blir det eh ganska påfrestende eh i längden.

Jag var ytterst nära att därefter avlägsna mig från aulan och aldrig återvända, men med järnviljan påkopplad höll jag mig kvar. Då gjorde John Blund entré. Johnny Boy, som var av finskt hus och var påtagligt lik polismördaren Tony Olsson, höll en sövande monolog i nära nog en och fyrtiofem och unnade sig en konstpaus mellan varje ord. Det var omänskligt segt och under sådana förutsättningar är det naturligtvis omöjligt att minnas någonting från föreläsningen. Men jag var där i alla fall.

När jag kom hem efter en promenad genom arktis fick jag en liten adrenalinkick tack vare Arsenals värvning, men nu känns hjärnan som en cementblandare och ögonlocken är åter tunga. Om man skulle ta och försöka somna före tre för en gångs skull?

Nu ser jag fram emot paj. Det ska bli sjukligt gott.

Vad har du gjort idag? Berätta!