Fick vatten på den stora kallpratskvarnen igår. Enligt en artikel i DN (orka leta upp i digital form, samt länka) är kallpratet mycket viktigt i vårt samhälle, vilket jag har hävdat en längre tid. Jag anser mig inte vara en auktoritet inom området, men jag är inte heller talanglös. Det finns verkligen dagar då jag är ett socialt mongo och pratar med allt och alla. Typ som mormor.
Artikeln jag refererar till tar upp klyschans betydelse i kallpratet. Också något jag är en varm anhängare till. Ingenting kan vara så rätt som en välkamoflerad plattityd i ett samtal med någon man inte känner. Dels för att jag själv tycker det är sjukt kul att vräka på med de värsta självklarheterna, som vädret exempelvis, men också för att ingen främling kan ju börja dissa mig för att jag håller på.
Vart ville jag komma med det här? Det vete fan. Men kallprat är underskattat.
Igår var det vuxenfredag med Sara efter stadsvandringen på eftermiddagen. Klyftpotatis, någon form av marinerad kylling och sås och en fräschare sallad till det. Plus några glas av Bengt Frithiofssons rödvin. Vi såg givetvis På Spåret och den där norska talkshowen. Lars Winnerbäck var sjukt stel - där har vi en kille som inte vet vad kallprat är.
Ikväll blir det Vdala. Comeback på nationsklubb. Det blir intressant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar