You’re a poet, you don’t know it

Det var tur att jag inte, som jag tänkte i går natt, skrev ett inlägg när jag kom hem från GH:s pub Ghuben. Det hade nämligen blivit oerhört pretto i och med att jag gick omkring med poetiska ambitioner på hemvägen. Tyckte att jag hade kommit på den mest geniala strofen som någon någonsin har skapat, men så här i självkritikens kranka eftersken måste jag erkänna att den varken var särskilt genialisk eller djup. Den var snarare dum och grund. Grundare än en vattenpöl i Sahara. Samtidigt är självkritik poetens värsta fiende som jag brukar säga.

Beslutet att sluta fylleblogga är rent självbevarelsedriftsmässigt bland det bästa jag har tagit. Jag behöver väl knappast påminna om Sagan om Huggis?

Igår, efter en trevlig fikastund hos Tyskan, gick jag, Kalle och Esh till GH och tog några pints. Vi hade så klart tänkt gå till Orvars, men fredagar – lönefredag till råga på allt – är knappast den mest folktomma dagen på ”Oves”. Tvärtom.

Efter två rundor anslöt Nickel och Vinbög, han såg ut som Martin Rolinski i BWO – oerhört estetiskt tilltalande, och det blev en trevlig kväll. Vinet berättade att han hade varit på klassfest med 20-åringar ”som pratade om att bila från kust till kust i USA”. Nuff said.

Kalle var i form efter att ha tjyvstartat på Oves redan klockan tidigt på eftermiddagen och levererade kvällens kommentar då han frågade Ellas kompis Anders dejt om hon var en dejt, eller bara ett ligg. Är det någon som är socialt kompetent och kan föra sig bland folk – ja, inte är det då Kalle. Men det är också det som gör honom unik och älskvärd.

När detta skrivs sitter jag på tåget till Sara och pluggar. Och med pluggar menar jag att jag inte alls pluggar. Detta var någonting som kallas ironi, alltså när man säger en sak men menar den motsatta. Rätt använt kan det bli väldigt roligt och effektfullt, men använder man det vid fel tillfälle är risken att det blir plumpt samt att missförstånd uppstår. Även om plumphet och missförstånd kan vara stor humor emellanåt.

Den geniala frasen?

Jag gick genom den mörka kyrkogården / För det var bara där stjärnorna syntes

Sorry. Jag är uppriktigt ledsen för att du tvingades läsa det där. Jag ska gottgöra dig på något sätt.