Ryssland är världens bästa land

Jag ogillar inte ryssar längre. Särskilt de som heter Andrej. När jag tänker efter har jag alltid gillat Arsjavin.

Gårdagen präglades av utbredd dagen efter-tristess när vardagen återvände. Jag hade tre ärenden att klara av när jag tog mig ner till stan, men jag köpte varken telefon eller kollade upp min svajiga syn. Det enda jag lyckades genomföra var ett inköp av deodorant. Har skulle jag kunna redogöra för hela deodorantäventyret, men jag har en känsla av att intresset för denna anekdot är hemskt begränsat. Vi snackar begränsat a la insektssamlarnivå.

Men vardagsångesten släppte till slut tack vare en löprunda (jag dog ännu en gång), en fantastisk köttfärssås (jag överdrev mättnaden ännu en gång) och ett längre telefonsamtal (jag blev glad ännu en gång).

Kvällen ägnades också åt att besvara horder av inkomna SMS och telefonsamtal angående den har ryske fotbollsspelaren jag nämnde inledningsvis. Jag fick fler SMS igår än när jag fyllde år. Arsenal är uppenbarligen en ganska stor del av min identitet. Kan bara föreställa mig hur det blir när vi vinner Champions League senare i år.

Idag är jag tillbaka på detta rövhål till institution som i folkmun är känd som ILU. Dagens irritationsmoment (SÅ HÄR LÅNGT!!!) är att man måste styra upp ett grupparbete till på måndag - utan att veta vem man ska vara i samma grupp som. Drömmen om att gå en dag i plugget utan att bli förbannad lever ännu. Plötsligt händer det.

Bara två föreläsningar kvar idag. Bit ihop nu Kolo!