Glasögon, knasögon

Nu är det officiellt. Jag är 300 år gammal.

Idag testade jag till slut min svajiga syn, och som jag har misstänkt i ett år är ögonen i behov av viss justering via glas. Optikern snackade en massa om procent och närsynthet, men jag fattade inte så mycket för jag är ju inte optiker och kan inte alla konstiga facktermer. Pedagogen i mig ville ge honom en uppsträckning och förklara att man bör förklara så att folk förstår, men det var inte aktuellt när jag satt i den där robotglasögontestarmaskien. Han var i maktpositionen, inte jag.

Jag valde ut ett par bågar och sedan var det klart. Om en vecka är jag glasögonorm. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det, så jag tycker ingenting om det.

Ärendeextravaganzan på stan fortsatte till en mobilaffär där Skandinaviens sämsta försäljare till slut fick ordning på all data och kunde låta mig gå. Det tog bara 40 minuter. Jag är dock ägare till en ny fin mobil nurå, så det gör mig nöjd. Som vanligt måste man dock vänta i flera dagar innan den går att använda för att någon måste posta ett SIM-kort till mig. Vad lever vi i för årtusende egentligen? Posta... De kan ju lika gärna skicka kortet med en dinosaurie.

Nu laddar jag upp inför kvällens finmiddag till På Spåret. Förra veckan var jag som bekant i London och missade höjdarmatchen mellan Filip&Fredrik och Fredrik Lindström och han i Rally.

Det är jag inte den här veckan.