lördag 14 februari 2009

Recension: Hello Saferide

När: 13/2 2009
Var: Katalin, Uppsala
Bäst: 25 Days och The Quiz
Sämst: Han som typ dog
Betyg:

Annika Norlin är något av en husgud för mig så förväntningarna var högt ställda inför fredagskvällens spelning på Katalin. Det blev som tur är nästan så bra som jag hade hoppats.

Förbandet, detta gissel på konserter, bestod av ett syskonpar från Umeå som kallar sig The Two White Horses och bar omkring på käpphästar. Anledningen till det namnet är att de är gedigna fans till Norrköpingslaget Vita Hästen, som numera heter något annat. Det kan vara anledningen i alla fall. De hade på sig vita kläder och sjöng bland annat en låt på franska. Hörde jag ordet pretentiöst nämnas i salongen?

När vi väntade på Annika blev det drama bakom oss. En medelålders herre ramlade plötsligt ihop både en och två gånger och fick antagligen någon typ av anfall tills han dog. Tragiskt. Eller jag vet inte om han dog för någon ledde ut honom. Hoppas inte. Jag unnar alla livet.

Sedan kom hon. Och med sig hade hon ett jävla A-lag. Andrea Kellerman, känd som Firefox AK som jag i Corren recenserade på Nykvarnsfestivalen redan 2005, på gitarr och ingen mindre än Popsicles egen Andreas Mattsson på gitarr och klaviatur. Det är en grym uppställning. Dessutom fick vi svaret på vad som egentligen hände med Joel från kultserien Joel-Bitar. Han spelar numera bas med Hello Saferide.

Spelningen inleddes starkt med den fina biten I Wonder Who Is Like This One och sedan hölls den nivån rakt igenom. Fokus låg på den nya skivan och vid varje låt kunde man höra ett "Åh!" från antingen mig eller Esh. Hon gör riktigt bra låtar den där Annika.

Det var också riktigt kul att få höra första skivans bästa låt Long Lost Penpal i orginal. Sist jag såg Hello Saferide slarvades den bort, men nu - när Kellerman själv sjöng sin del i duetten - var den precis så bra som den faktiskt är. "And I would send you mix tapes with Kate Bush on". Så jävla bra.

Tyvärr var spelningen ganska stel och Annikas mellansnack hade jag större förväntningar på. Det kändes som att hon höll igen lite och inte var sådär spontan som hon kan vara. Jag saknade också några av låtarna från den gamla skivan, men ibland får man helt enkelt inte vara girig och nöja sig med det man får.

Höjdpunkterna var framförandet av den taktfasta formulärlåten The Quiz och 25 Days, där bandet skapade en väldigt stor och närvarande ljudbild. Det gjorde de bra, Andreas, Andrea, Joel-bitar och de andra.

Den 13 mars - också en fredag - spelar Annika på Tyrol i Stockholm. Jag är sugen på att åka dit. Så bra var den här spelningen.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Sjukt bra recension 2005.
Nine - Stenhårt.

The Artist Formerly Known as King Kolo sa...

I hate you Kenny.