Tog det sunda beslutet att åka till Linköping igen eftersom att Hon med stort H bor där. Men innan jag åkte till Kannan i Tannefors blev det en sväng till Lambot där jag tog en nostalgipromenad till Slaka (Haha. Slaka. Mogen? Vemjag?) och den klassiska grusplanen där jag i princip bodde förr om åren. Gick även förbi Änggårdsskolan där jag både har varit elev och arbetat. Det var en härlig timma med MP3-spelaren på shuffle i Lambohovssolen.
Sen kollade jag på Arsenal (ja, det var den egentliga anledningen till att jag åkte ner - har inte Canal+ Sport Extra hemma) som var sjukt dåliga igen och snart slutar jag hoppas på den här säsongen. Sara kom förbi och sedan åkte vi till stada med tvåans buss, vilket gjorde henne uppspelt eftersom att hon inte hade åkt stadsbuss sedan 1900-talet.
På kvällen käkade vi fläskfilé och kollade lite på Legally Blond 1 eftersom att jag en gång gick på en totalhavererad date och kollade på den rullen. Kan säga så mycket att begreppet pinsam tystnad fick en helt ny innebörd under den dejten. Det var som om två dövstumma som inte kan teckenspråk var på bio.
I dag har det bara varit en skön söndag med brunch och långpromenad. Mamma uttryckte viss förvåning över att jag var på promenad när hon ringde upp, och hävdade att jag aldrig har visat intresse för dylika aktiviteter tidigare. Men där har hon fel. Romantiska långpromenader har varit central del av mitt liv under de senaste femton åren, det är bara att jag har hållit det hemligt. Det här med mina Londonresor är bara en rökridå - egentligen har jag varit ute och promenerat då.
Jag har verkligen ingen lust att åka hem igen och hålla på och kliva upp klockan sex i en hel vecka igen. Nu får jag ju inte ens betalt. Ovärt - jag är ju redan fullärd som pedagog. Men plikten kallar, och när plikten kallar svarar man som jag brukar säga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar