söndag 22 mars 2009

Den skönaste typen av smärta

Nu är säsongens första fotbollsmatch avklarad. För egen del var det blandade skurar. Gjorde inga avgörande misstag (om man inte räknar med att jag totalmissade en nick just före deras 2-1-mål) och orkade i stort sett springa hela matchen, men jag slog bort fler passningar än Denilson på en dålig dag och hade sämre tajming än Pia Johansson i Parlamentet. Matchen slutade med det inte alltför vanliga resultatet 4-4 sedan vi kvitterat just före slutsignalen. Jag gjorde noll mål.

Nu sitter jag med fin värk i benen, sådär härligt sköntont som i morgon bara kommer att vara bögont. Jag har också ett mindre vackert köttsår på min vänstra höft och ett ganska tydligt fotavtryck, komplett med dubbar, på den högra. Detta på grund av att nummer tio i motståndarlaget ansåg att min höft var en lämplig nedsättningsplats för sin fot sedan jag hade glidtacklat honom. Nästa gång klipper jag honom hårdare.

Idag har jag två mål med mitt liv.
1.) Skriva fyra sidor på min VFU-portfolio (det här jävla meningslösa skrivandet, det tar aldrig slut).
2.) Få tag på Dennis så att han kan hjälpa mig få liv i den här bilen jag har lånat. Vore skönt att ha det uppstyrt när jag lämnar tillbaka den.

Men först ska jag softa lite till och kanske unna mig en falukorvslurre. Det var fan inte igår. Eller jo, det var fan igår. Jag pantade burkar och köpe en ring för pengarna. Nu har jag i alla fall någon form av mat fram till CSN kommer.

Inga kommentarer: