Paradigmskifte i tentapluggandet

För första gången sedan aldrig har jag inte tyckt att det har varit heeelt värdelöst att tentaplugga, för det här jag har läst nu - vetenskapsfilosofi - innehåller mot alla odds en del intressant. Detta med att plötsligt, på studieårens höst, tycka att tentaplugg osuger måste anses vara något av en vetenskaplig revolution.

Synd att jag aldrig mer ska skriva någon tenta. Fast det vet man så klart inte. Med tanke på att jobbsituationen för lärare under 2009 och 2010 kommer vara försatt i undantagstillstånd så kan jag lika gärna rikta in mig på att läsa fristående kurser i stället. En comeback på littvet kanske?

Hur tentan gick? Har jag inte spikat den här kommer jag aldrig spika någon. Det kändes väldigt bra, så ni kan vara lugna och Ella kan få tillbaka sin älskade kursbok.

I går var jag sådär rysligt effektiv igen. Jag satt på praktiken och pluggade begrepp inför tentan - när jag inte avbröts av diverse namedropping vill säga - innan jag tog mig hemåt och skrev 5000 tecken i en rasande takt så att jag därmed också blev klar med PM:at (som det tydligen heter). Att jag sedan var lealös och somnade före klockan tolv är något man får ta på en torsdag.

Det är tydligen fredagen den trettonde igen, den i hela västvärlden internationella otursdagen ni vet. Jag har bara märkt av kafferelaterad otur idag. Först hade jag ytterst lite pulver kvar till morgonkaffet - en katastrof i pluggtider - och sedan, när jag skulle skriva tentan, råkade jag ut för en sån där papperskoppslocksincident (Fredagskul: Testa att säga det ordet fort. Tre foge-s!) som vi alla drabbas av då och då. Någon lär få tvätta den inte längre vita väggen under fönstret utanför ILU:s aula.

Nu ska jag ta det lugnt en timme och njuta av att jag lurade död(lin)en igen, innan jag hoppar på tåget till Sara. Det är verkligen ingen fredagsotur, snarare tvärtom.