tisdag 17 mars 2009

Hallå där...

...Axel Asplund, 25 år, som i morse regredierade till en 15-årings nivå.


Berätta! Vad var det som hände?

- Naäj. Det är lite smått pinsamt det hela. Jag försov mig helt enkelt. Vaknade tre minuter efter att bussen brukar komma till min hållplats.

Hur kunde det inträffa?
- Naäj, jag tror allt hade att göra med den där snoozefunktionen de har hittat på. Jag var nämligen nära att kliva upp tjugo över sex, precis som jag brukar, men ville ta en snooze till. Det var då allt gick åt helvete.

Du har en viss historia av att försova dig, inte sant?
- Naäj. I början av min karriär som tonåring var jag extremt morgontrött, och det var nästan mer regel än undantag att jag försov mig till skolan, matchsamlingar och liknande. Detta följde mig hela vägen upp i gymnasiet, men sedan jag började jobba har jag skärpt mig. Jag kan inte ens minnas när jag försov mig senast. Bortsett från idag då.

Hur ska du göra för att detta inte ska upprepas?
- Naäj. Jag måste nog jobba in den klassiska back-upklockan igen. Under den här VFU-perioden har jag varit naiv nog att tro att jag klarar mig utan den och det fungerade också i över tre veckor. Fram tills idag då.

Hur förklarade du detta på praktiken, i praktiken?

- Naäj. Jag skämtade bort det så klart. Det är min enda taktik i alla pressade lägen. I regel fungerar det bra. Jag tror mina exakta ord var: "Alltså den här snoozegrejen dom har hittat på, det är ett jävla påfund".

Tillbaka till 2005. Hur kändes det att göra ditt första mål i Södra Upsala?

- Naäj. Det är alltid kul att göra mål. Men det viktiga är att laget vinner.

Till sist. Vad önskar du dig mest av allt nu?

- Naäj. Att Arsenal slår Hull i FA-cupen. Och världsfred såklart.

Fotnot:
Bilden ovan, från Torrevieja 2002, är såvitt King Kolos uppgifter stämmer den tidigaste bilden av Axel som finns på Internet. Den var så nära 15 år vi kunde komma. Foto: Fredrik Hasselqvist.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det var OK.