Namedroppandets sublima konst

Idag har jag drabbats av namedropping av följande namn: Jonas Sjöstedt (fd ledamot för (v) i EU-parlamentet), Rickard Olsson (enerverande programledare i SVT), Uje och Catti Brandelius (kända som Doktor Kosmos och Miss Universum) samt Ylva Johansson (socialdemokrat som tidigare varit bland annat skolminister). Detta inom loppet av en kvart i ett samtal med min handledare på praktiken.

Alltså, visst är namedroppande ganska skönt om det görs på ett snyggt sätt. Men om man bara namedroppar för namedroppandets skull slår det över och blir oskönt istället. Jag hade aldrig gjort så, då jag sköter denna aktivitet oerhört sublimt. Tänk om jag bara börjar ösa på med alla mina möten.

Som till exempel att jag har träffat Fredrik Ljungberg fyra gånger, Thierry Henry tre och Kolo Toure, Dennis Bergkamp samt Tony Adams en. Eller ta upp det där gången när jag och pappa fikade med Göran Persson. För att inte tala om då jag och Henrik Schyffert diskuterade karaktären Roland i Torsk på Tallin. Eller kanske anekdoten om hur handbollsmålvaktslegendaren Tomas Svensson en gång gav mig skjuts mellan Linköping och Eskilstuna.

Nej. Det skulle ju bara bli töntigt effektsökeri, så jag tänker inte börja namedroppa. Fast mitt möte med Cesc Fabregas kanske jag tar upp någon gång i framtiden.