måndag 2 mars 2009

Grå anatomi

Idag har det verkligen varit grå vardag igen. Med betoning på grå. Och med betoning på vardag. Det har varit så grått att estniska Paldiski framstår som Ponyland, där hästarna i My little Pony bor. Brist på nyanser har det så att säga varit gott om idag.

Jag var som måndagsgrundlagen säger bebis-som-somnar-i-maten-trött när jag vaknade i morse, och det berodde främst på att jag somnade ungefär klockan 02.30. Skulle kanske ha tagit ett tidigare tåg, men det hade också varit ovärt för nu fick jag några extra timmar hos Sara. Vi måste ägna mycket tid åt att träna på att ta så kallade Love-och-Kerstin-kort.

Hade varit kul att berätta mer om min morgon, men jag har minneslucka på grund av sömnbrist. Jag fattar inte - man behöver ju bara fyra timmars sömn. Borde inte vara trött.

Väl i Våla möttes jag av beskedet att min handledare fortsatt var hemma och förberedde sig inför SM i hypokondri som avgörs i Alingsås till helgen, så jag fick återigen rycka in och ta hennes lektioner. Eleverna var dock helt värdelösa och jobbade nästan inte alls med min oerhört intressanta textanalys. Högstadieeleven är nog det lataste djuret i den svenska faunan. Skitsamma, jag får betalt även om kidsen är lata / oförskämda / jobbiga / omogna / tjatiga / trötta / hungriga / godisätande / kepsbärande / stolvägande / pennlösa / skrikiga / skolkande.

Jag fick också beskedet att jag i morgon tvingas åka ut till Våla för en 50-minuterslektion.
"Jaha" tänkte jag när jag fick höra det. "Det är måndag nu igen..." Måndagar är fan nästan värre än tisdagar. Fast jag måste erkänna att det var småroligt att höra att Hanna a.k.a. Stentrollet från Västergötland - en gammal kursare till mig som numera arbetar på skolan - fortfarande var bakis efter helgens övningar. Dessutom sågade jag henne när hon stod och skröt om sin Kanada Gås-jacka inför eleverna och uppmanade henne att starta modeblogg. Hetsa bör man annars dör man, hur grå tillvaron än ter sig. Det brukar jag faktiskt säga då och då.

Esh har i dag lyft idén om att gå och titta på bandy i afton. Synd att jag just i kväll måste sortera alla mina strumpor i inköps- och färgordning. Det hade varit grymt mycket roligare att stå och frysa i snöblandat regn i ett par timmar samt inte se en orange boll. Ibland måste man dock ta itu med livets alla måsten och inte bara ägna sig åt rekreation.

Vill ni mig något ikväll återfinns jag i soffan. Troligtvis i koma.

1 kommentar:

Anonym sa...

Är inte bollen rosa nuförtiden? Kanske inte finns någon som kan svara på det dock...ingen som lyckats få syn på den än.

Vill man lyckas med "Love&Kerstin-kort" bör den kortare personen enligt Loves trötta instruktioner sikta sig själv i örat. Då brukar det bli bra. Vi har som sagt tränat en del.