Lazy Crazy

Idag har jag hittills uteslutande ägnat mig åt extrem lathet. Jag har varit så lat att jag inte har orkat äta frukost. Jag har varit så lat att jag inte orkade svara i telefon när Karl ringde. Jag har varit så lat att jag istället för att prata IRL har MSN:at med Esh, som befann sig i sitt rum tio meter bort.

Men jag känner absolut ingen ångest över det. Ibland är det skönt att unna sig lite lathets, och det särskilt när man inte har fått lata sig på väldigt länge. Jag har visserligen latat mig då och då den senaste tiden, men då har jag egentligen inte haft tid till det. If you know what I mean.

Igår dracks algagol igen. Jag och Emil Hedestig, som var här och hälsade på Esh, gick till Karl för några kalla och lite dillchips (fan vad gott det är med dillchips, högtidligt på något vis) där det blev sedvanlig brottning med Lill-Esh innan vi gick till Gotlands (!). Vi blev inte långvariga på ön eftersom att halva stället plötsligt ställde sig upp och började sjunga någon form av studentikost spexig sång. Det är därför man inte går till de konstiga nationerna, det spårar alltid ut i studentbögeri.

Vi gick till Svantes källare istället och satte oss i valvet med Kalles och Motala Ströms arbetslag. Jag fick lite för lite uppmärksamhet för min smak, men det var trevligt ändå. Tanken var att vi skulle sluta upp med Esh, som hade mannekängat igen, och Emil, men jag gick hem istället. Blev trött och sliten, och veckans plugghets tog ut sin rätt antar jag.

Nu tror jag att jag ska fortsätta lata mig lite hära. Det ska bli fett nice jao.