Som en tetting

Dit och tillbaka igen. Det är så det är att pendla. Jag har ju snart klarat av två veckor i Våla och min vana trogen är jag därmed expert på allting som har med att arbeta och att ta sig till arbetet att göra, så jag tänker nu kort avhandla hur det är att pendla.

Det märkliga med att pendla är att man har hur mycket tid som helst att göra saker, men man gör aldrig något annat än att sova/lyssna på musik, eller att prata med Karl. Man skulle kunna plugga, förbereda diverse prylar eller göra något vettigt. Men nej, istället sitter man där och gör fuck all. Märkligt beteende.

Å andra sidan är det ju så jag beter mig hemma också. Skulle kunna plugga eller förbereda lektioner, men istället surfar jag slut på Internet eller somnar.

Fast idag har jag pratat i telefon i cirka fyra timmar istället för att slösurfa, så det var klart mycket mer givande. Hon är en mycket bra samtalspartner helt enkelt. I likes.

What else is new? Jo, jag verkar ha blivit ensamstående igen då Esh inte syns till någonstans. Han har antagligen flyttat hemifrån. Det är en märklig känsla när de små lämnar boet och ger sig ut i världen på osäkra svajvingar. Visst känns det vemodigt för mig som förälder, men det är ett naturligt steg en ung vuxen måste ta. Tror det är bra för honom att ta eget ansvar och lära sig hur verkligheten fungerar och jag hoppas verkligen att han "hittar sig själv" - som Esh själv uttryckte det - på sin halvårslånga Asienresa. Hur svennebanan det än må te sig. Följ hans resa här: vagentillsjalvforverkligande.blogg.se.

I morgon är det fredag. Du förstår ju själv hur skönt det känns.