Enough is enough

Nu får det vara nog. Det är dags att någon sätter ner foten. Drar en gräns. Jag kan inte acceptera det här längre. Och så ytterligare ett gäng meningar som syftar till att jag är led på något.

Oväntat nog är det vädret jag klagar på. Jag vet inte om ni har märkt det, men dom har tydligen ställt in våren i år. Det var något med James Hetfield och magsjuka, men jag har inte någon mer information för tillfället. Arrangörerna menar att det är sådant som händer, samt att köpta biljetter gäller för våren 2010.

Jag kan förstå charmen med trestegsraketen noll grader - mulet - snö, men inte varje dag i två månader. Då känns det som att krutet borde ha tagit slut för länge sedan. Enligt Upsala Nya Tidning ska våren infalla här i stan inom två veckor, och det är enligt uppgift i samma veva som helvetet fryser till is och Rickard Olsson slutar vara enerverande. Anar ni skepsism mot UNT:s uppgifter anar ni rätt.

Eller förresten. Jag förstår inte alls charmen med trestegsraketen noll grader - mulet - snö. Det är så ocharmigt att Sibirien framstår som en nattljummen medelhavsby med små välkomnade restauranger som drivs av farmödrar och har rutiga dukar på borden i jämförelse.

Och tänk att jag i detta nu hade kunnat befinna mig på en uppladdningsdag i Rom i väntan på Roma-Arsenal. Istället går jag dubbelvikt genom Ekumenikumparken, med en jacka utan knappar eftersom att man tydligen måste sy i knappar man tappar själv och kryssar mellan olika former av nederbörd. Tänk vara miljardär. Då hade pengar inte varit något problem och jag hade kunnat åka på europeisk turné.

Fy fan. Två problem. Vädret och pengarna. Men annars är det bra, och det finns inget att klaga på. Förutom några saker till (pm-skrivande, tentaplugg, gå upp tidigt, hungrig).