Jag gillar måndagar oerhört mycket mer nu för tiden. Nu slipper jag ju kliva upp sådär galet tidigt för att springa till en entimmes bussfärd ut till landsbygden. Att som dagsverke ha att gå och lämna in lite skolinlämningsgrejor samt att gå och handla är fullt tillräckligt. Jag tror jag skulle vara grym som pensionär.
Helgen var mycket trevlig. I lördags var det lågt tempo till en början, med en enklare promenad ner på stan och lite softning. På kvällen var det däremot högre fart med förfest delux här på Studentvägen. Det dök upp ett ganska stort gäng till slut och stämningen var mycket gedigen. Och så fick jag dillchips, vilket kändes högtidligt på något sätt.
Jajje tog initiativ till att fira Earth Hour och sprang ilsket omkring och släckte varenda lampa i lägenheten. Men helt oeliska var vi då stereon och datan var tvungen att hållas i liv, så att festen inte skulle drabbas av pinsamma tystnader. Fast med båda bröderna Engblom på plats var risken för att det skulle inträffa försumbar. Med det menas att den är så liten att den inte finns, fast bara lite.
När Portugal-Sverige var slut åktes det taxi ner till ÖG där det blev några timmar på mars-gasquen. Bland höjdpunkterna vill jag gärna lyfta Jajjes breakdance i stora salen och Kalles dubbel-rom&cola. Men i övrigt blev det inga skandaler. Man kan säga att det blev pannkaka av det hela - ganska gott.
Igår hade vi den lataste dagen i mannaminne, med dubbelinbakad pizza, chips, fruktläsk och hela plusmenyn. Skandalartat skönt att ta det så lungt.
måndag 30 mars 2009
lördag 28 mars 2009
Party like it's 2007
Att vara aktiv är bra mycket roligare än att lata sig. Den slutsatsen kan jag dra efter torsdagens latfestival, då det hela slutade med att jag blev på dåligt humör och inte ville göra något över huvudtaget. Igår satte jag dock fart tidigt - med tidigt menar jag före tolv eftersom att allting är relativt - och fixade med lite böcker på ILU (SSFSF) tillsammas med Björn och beslutade att vi tr lite ledigt med examensarbetetarbetet.
Därefter tvättade jag återigen mina kläder (hur jävla många gånger ska man behöva göra det egentligen?) och var bollplank till paper-skrivande Sara, innan jag tog tag i min egen portfolio och krystade ut de sista två sidorna till den. Skönt att ha den klar - ett par dagar före deadline dessutom. Det tar sig, som jag brukade säga under mina kolmiledagar i Finnskogarna.
Kvällen ägnades åt att i realtid följa hur ett X2000-tåg arbetade sig uppåt i landet. Nej, det var inget vidare bra på tv och Let's Dance fick jag inte titta på för Esh. Det är tydligen för heteronormativt för hans smak. Till slut kom tåget fram och jag gick ner och mötte Sara, som är här och förärar Uppsala med ett besök.
Idag har det varit en lugn och skön lördag så här långt. Lite sovmorgon, lite Melodikrysset (uselt resultat idag), en sväng förbi Rasbiologiska Institutets gamla lokaler, besök på Spritcentralen och fixande av gästleg. Nu är det laddning inför den klassiska mars-gasquen på ÖG som gäller. Får se om Dennis kommer och välter tillställningen som han brukar.
Dessutom kommer lillebror Engblom med sällskap. Om inte detta spårar ur kommer aldrig någonsin något spåra ur mer.
Därefter tvättade jag återigen mina kläder (hur jävla många gånger ska man behöva göra det egentligen?) och var bollplank till paper-skrivande Sara, innan jag tog tag i min egen portfolio och krystade ut de sista två sidorna till den. Skönt att ha den klar - ett par dagar före deadline dessutom. Det tar sig, som jag brukade säga under mina kolmiledagar i Finnskogarna.
Kvällen ägnades åt att i realtid följa hur ett X2000-tåg arbetade sig uppåt i landet. Nej, det var inget vidare bra på tv och Let's Dance fick jag inte titta på för Esh. Det är tydligen för heteronormativt för hans smak. Till slut kom tåget fram och jag gick ner och mötte Sara, som är här och förärar Uppsala med ett besök.
Idag har det varit en lugn och skön lördag så här långt. Lite sovmorgon, lite Melodikrysset (uselt resultat idag), en sväng förbi Rasbiologiska Institutets gamla lokaler, besök på Spritcentralen och fixande av gästleg. Nu är det laddning inför den klassiska mars-gasquen på ÖG som gäller. Får se om Dennis kommer och välter tillställningen som han brukar.
Dessutom kommer lillebror Engblom med sällskap. Om inte detta spårar ur kommer aldrig någonsin något spåra ur mer.
torsdag 26 mars 2009
Same ol' ILU situation
Jag var på seminarium för VFU:n på ILU (SSFSF) igår och det var nästan löjligt att se alla de så typiska karaktärerna på lärarprogrammat. Alla var där!
Det började med Den Kaxige Killen, han som vet precis hur saker och ting fungerar och ser sig själv som Guds gåva till lärarutbildningen. Han håller gärna längre monologer där han hyllar sina egna insatser på fältet. I själva verket är han dock bara en klåpare, och inte ens det faktum att han har laptopen med sig till seminariet kan ändra på detta.
Sedan har vi Den Tysta Men Korkade Dagisfröken. Hon sitter gärna och håller käften exakt hela tiden, och man tror att det bara beror på lathet eller kanske blygsel. Men när hon blir tilldelad en fråga och tvingas svara på denna framgår det tydligt att hon bara är väldigt, väldigt blåst.
På plats var också Idrottslärargrabbarna. Dessa är lärarlinjens svar på hockeygrabbar. Sådana vars attityd kan sammanfattas vara rå men hjärtlig. De kan ofta ses i grupp på ILU (SSFSF) där de går omkring och skojbråkar och knuffas sinsemellan på ett oerhört grabbigt sätt.
Jag kunde också räkna in Den Medelålders Omsadlerskan. Hon som livskrisar och får för sig att börja plugga och som gärna använder sina barn som exempel varje gång - och det är ofta - hon säger något i klassrummet. Vet att hon alltid har rätt, hur fel hon än har.
Kufen var också på plats. Han som gärna, iklädd skjorta och slips, berättar om hur mycket han brinner för att arbeta som lärare. Att läraryrket är hans kall i livet. En sån där person som det nästan är obehagligt att prata med på grund av vederbörandes bristande social skills.
Sedan har vi så klart De Vanliga. Normala, hyfsat begåvade människor som har bra saker att säga, men som inte gärna gör det i helklass. Vi som är lagom och kan bete oss i sociala sammanhang utan att sticka ut alltför mycket.
Seminariet var också ett väldigt typiskt sådant. Gruppdiskussioner blandades med ytterligare gruppdiskussioner som sedan redovisades i helklass ("Vi sa ungefär samma saker som den förra gruppen") och avslutades med ett gäng oroliga och dumma frågor från tjejer med kontrollbehov. När det hade ställts frågor i fem minuter om hur vi skulle få tillbaka vår portfolio kollade jag på Björn och bägge två brast ut i skratt, lite för högt. Då insåg till och med läraren det orimliga i vad som pågick.
Tur/röta att det inte är så många seminarier kvar nu. En termin till hade jag aldrig överlevt.
Det började med Den Kaxige Killen, han som vet precis hur saker och ting fungerar och ser sig själv som Guds gåva till lärarutbildningen. Han håller gärna längre monologer där han hyllar sina egna insatser på fältet. I själva verket är han dock bara en klåpare, och inte ens det faktum att han har laptopen med sig till seminariet kan ändra på detta.
Sedan har vi Den Tysta Men Korkade Dagisfröken. Hon sitter gärna och håller käften exakt hela tiden, och man tror att det bara beror på lathet eller kanske blygsel. Men när hon blir tilldelad en fråga och tvingas svara på denna framgår det tydligt att hon bara är väldigt, väldigt blåst.
På plats var också Idrottslärargrabbarna. Dessa är lärarlinjens svar på hockeygrabbar. Sådana vars attityd kan sammanfattas vara rå men hjärtlig. De kan ofta ses i grupp på ILU (SSFSF) där de går omkring och skojbråkar och knuffas sinsemellan på ett oerhört grabbigt sätt.
Jag kunde också räkna in Den Medelålders Omsadlerskan. Hon som livskrisar och får för sig att börja plugga och som gärna använder sina barn som exempel varje gång - och det är ofta - hon säger något i klassrummet. Vet att hon alltid har rätt, hur fel hon än har.
Kufen var också på plats. Han som gärna, iklädd skjorta och slips, berättar om hur mycket han brinner för att arbeta som lärare. Att läraryrket är hans kall i livet. En sån där person som det nästan är obehagligt att prata med på grund av vederbörandes bristande social skills.
Sedan har vi så klart De Vanliga. Normala, hyfsat begåvade människor som har bra saker att säga, men som inte gärna gör det i helklass. Vi som är lagom och kan bete oss i sociala sammanhang utan att sticka ut alltför mycket.
Seminariet var också ett väldigt typiskt sådant. Gruppdiskussioner blandades med ytterligare gruppdiskussioner som sedan redovisades i helklass ("Vi sa ungefär samma saker som den förra gruppen") och avslutades med ett gäng oroliga och dumma frågor från tjejer med kontrollbehov. När det hade ställts frågor i fem minuter om hur vi skulle få tillbaka vår portfolio kollade jag på Björn och bägge två brast ut i skratt, lite för högt. Då insåg till och med läraren det orimliga i vad som pågick.
Tur/röta att det inte är så många seminarier kvar nu. En termin till hade jag aldrig överlevt.
Lazy Crazy
Idag har jag hittills uteslutande ägnat mig åt extrem lathet. Jag har varit så lat att jag inte har orkat äta frukost. Jag har varit så lat att jag inte orkade svara i telefon när Karl ringde. Jag har varit så lat att jag istället för att prata IRL har MSN:at med Esh, som befann sig i sitt rum tio meter bort.
Men jag känner absolut ingen ångest över det. Ibland är det skönt att unna sig lite lathets, och det särskilt när man inte har fått lata sig på väldigt länge. Jag har visserligen latat mig då och då den senaste tiden, men då har jag egentligen inte haft tid till det. If you know what I mean.
Igår dracks algagol igen. Jag och Emil Hedestig, som var här och hälsade på Esh, gick till Karl för några kalla och lite dillchips (fan vad gott det är med dillchips, högtidligt på något vis) där det blev sedvanlig brottning med Lill-Esh innan vi gick till Gotlands (!). Vi blev inte långvariga på ön eftersom att halva stället plötsligt ställde sig upp och började sjunga någon form av studentikost spexig sång. Det är därför man inte går till de konstiga nationerna, det spårar alltid ut i studentbögeri.
Vi gick till Svantes källare istället och satte oss i valvet med Kalles och Motala Ströms arbetslag. Jag fick lite för lite uppmärksamhet för min smak, men det var trevligt ändå. Tanken var att vi skulle sluta upp med Esh, som hade mannekängat igen, och Emil, men jag gick hem istället. Blev trött och sliten, och veckans plugghets tog ut sin rätt antar jag.
Nu tror jag att jag ska fortsätta lata mig lite hära. Det ska bli fett nice jao.
Men jag känner absolut ingen ångest över det. Ibland är det skönt att unna sig lite lathets, och det särskilt när man inte har fått lata sig på väldigt länge. Jag har visserligen latat mig då och då den senaste tiden, men då har jag egentligen inte haft tid till det. If you know what I mean.
Igår dracks algagol igen. Jag och Emil Hedestig, som var här och hälsade på Esh, gick till Karl för några kalla och lite dillchips (fan vad gott det är med dillchips, högtidligt på något vis) där det blev sedvanlig brottning med Lill-Esh innan vi gick till Gotlands (!). Vi blev inte långvariga på ön eftersom att halva stället plötsligt ställde sig upp och började sjunga någon form av studentikost spexig sång. Det är därför man inte går till de konstiga nationerna, det spårar alltid ut i studentbögeri.
Vi gick till Svantes källare istället och satte oss i valvet med Kalles och Motala Ströms arbetslag. Jag fick lite för lite uppmärksamhet för min smak, men det var trevligt ändå. Tanken var att vi skulle sluta upp med Esh, som hade mannekängat igen, och Emil, men jag gick hem istället. Blev trött och sliten, och veckans plugghets tog ut sin rätt antar jag.
Nu tror jag att jag ska fortsätta lata mig lite hära. Det ska bli fett nice jao.
onsdag 25 mars 2009
I'm not so tired
Det var röta att jag fick sova ordentligt i natt, för annars hade jag inte pallat den här dagen. Jag klev upp redan halv nio och har suttit på ILU (spräng skiten fort som fan) och skrivit klart min PYT. Det var så tråkigt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Men till slut fick jag in begreppet kadaverdisciplin i texten så då blev jag lite nöjd i alla fall.
Jag kan ärligt säga att VFU-portfolion som PYT:en ska ingå i (du hör ju hur jävligt det låter) inte hör till den bästa text jag har producerat. Huvudsaken är att jag är så gott som klar - behöver bara runda av den med två sidors blablabla. Men det är i sin ordning för detta är just vad ILU (SSFSF) är ute efter. Jag ger dom bara vad dom vill ha. De kan ju inte säga att man ska lämna in en "Mitt livs novell" och sedan dissa kvaliteten.
Röta är ett jävligt bra ord.
Det är också röta att jag ska dricka öl i kväll. Det ska bli môcke gott.
Jag kan ärligt säga att VFU-portfolion som PYT:en ska ingå i (du hör ju hur jävligt det låter) inte hör till den bästa text jag har producerat. Huvudsaken är att jag är så gott som klar - behöver bara runda av den med två sidors blablabla. Men det är i sin ordning för detta är just vad ILU (SSFSF) är ute efter. Jag ger dom bara vad dom vill ha. De kan ju inte säga att man ska lämna in en "Mitt livs novell" och sedan dissa kvaliteten.
Röta är ett jävligt bra ord.
Det är också röta att jag ska dricka öl i kväll. Det ska bli môcke gott.
tisdag 24 mars 2009
The end of the Våla as we know it
Nu är jag fullärd. Jag behöver ingen mer praktik under min utbildning för att bli en kompetent lärare. Det tycker i alla fall lärarutbildningen i Uppsala. Jag vet inte om jag håller med, men okej, det får gå. Jag slipper ju kliva upp så sjukligt tidigt i alla fall. (Jaja, alla vet att det är jobbigt att gå upp tidigt, sluta tjata.)
Jag är nöjd med praktiken, men jag pallar inte reflektera över den mer. Har redan skrivit fem sidor om det, som jag kan maila om någon vill läsa. Jag rekommenderar det starkt, mycket skitnödigheter och tomma meningar. Bra läsning helt enkelt. Om man vill somna.
I natt hade jag förhoppningar om att sova, men jag hade fortfarande så pass ont i mitt köttsår så det var inte aktuellt. Gröt i hjärnan och så vidare under dagen. Det var ingen skräll att jag somnade när jag kom hem och det var mycket skönt att sova i någon timme innan Sara ringde och tvingade upp mig. Fast jag får inte skriva om henne för min bror Hannes, på grund av att han inte unnar mig någon som helst lycka. Det känns inget vidare.
Idag åt jag falukorv till middag.
Nu ska jag skriva min PYT - Praktisk Yrkesteori. Det ska bli så jävla tråkigt att jag inte vet var jag ska ta vägen.
Jag är nöjd med praktiken, men jag pallar inte reflektera över den mer. Har redan skrivit fem sidor om det, som jag kan maila om någon vill läsa. Jag rekommenderar det starkt, mycket skitnödigheter och tomma meningar. Bra läsning helt enkelt. Om man vill somna.
I natt hade jag förhoppningar om att sova, men jag hade fortfarande så pass ont i mitt köttsår så det var inte aktuellt. Gröt i hjärnan och så vidare under dagen. Det var ingen skräll att jag somnade när jag kom hem och det var mycket skönt att sova i någon timme innan Sara ringde och tvingade upp mig. Fast jag får inte skriva om henne för min bror Hannes, på grund av att han inte unnar mig någon som helst lycka. Det känns inget vidare.
Idag åt jag falukorv till middag.
Nu ska jag skriva min PYT - Praktisk Yrkesteori. Det ska bli så jävla tråkigt att jag inte vet var jag ska ta vägen.
måndag 23 mars 2009
It's been a hard night's day
Det är möjligt att jag tidigare i år har hyllat glidtacklandet som aktivitet, men detta uttalande känner jag mig nu nödd och tvungen att revidera något. Glidtacklande som aktivitet på naturgräs är himmelskt, och med på min topptre-lista över de skönaste sakerna, men glidtacklande på konstgräs iklädd shorts är helt förkastligt ty det leder bara till svidande köttsår.
Tänk dig att du tar en slipmaskin av valfritt märke. Denna startar du sedan på högsta frekvensen och för mot utsidan av ditt vänstra lår. Slipmaskinen ska därefter med stadig hand appliceras på en punkt cirka en decimeter nedanför övre delen av höftbenet. När du känner att det river till i huden väntar du två sekunder och sedan kan du avlägsna den.
Att glidtackla på konstgräs ger exakt samma konsekvens som ovanstående galenskap skulle göra. Resultatet blir ett avlägsnande av hyn på cirka en kvadratdecimter, vilket svider något alldeles oerhört och gör att man inte kan vara i beröring av någon form av textil såsom lakan, underkläder eller jeans. Dessa textiler har nämligen en förmåga att fastna i området där det fram till igår cirka klockan elva på förmiddagen fanns hud.
Nattsömnen har alltså varit ytterst svajig, vilket har orsakat gröttendenser i hjärnan och oförmåga att ta snabba och riktiga beslut i många frågor under dagen. Inte alls en ultimat uppladdning för kvällens pluggmani alltså. Men jag har övervunnit svårigheter förr. Soppatorsk på E4:an i krokarna av Nyköping till exempel - det var bra mycket mer pressat än den här situationen.
Nu: Mat. Jag tror det blir falukorv.
Tänk dig att du tar en slipmaskin av valfritt märke. Denna startar du sedan på högsta frekvensen och för mot utsidan av ditt vänstra lår. Slipmaskinen ska därefter med stadig hand appliceras på en punkt cirka en decimeter nedanför övre delen av höftbenet. När du känner att det river till i huden väntar du två sekunder och sedan kan du avlägsna den.
Att glidtackla på konstgräs ger exakt samma konsekvens som ovanstående galenskap skulle göra. Resultatet blir ett avlägsnande av hyn på cirka en kvadratdecimter, vilket svider något alldeles oerhört och gör att man inte kan vara i beröring av någon form av textil såsom lakan, underkläder eller jeans. Dessa textiler har nämligen en förmåga att fastna i området där det fram till igår cirka klockan elva på förmiddagen fanns hud.
Nattsömnen har alltså varit ytterst svajig, vilket har orsakat gröttendenser i hjärnan och oförmåga att ta snabba och riktiga beslut i många frågor under dagen. Inte alls en ultimat uppladdning för kvällens pluggmani alltså. Men jag har övervunnit svårigheter förr. Soppatorsk på E4:an i krokarna av Nyköping till exempel - det var bra mycket mer pressat än den här situationen.
Nu: Mat. Jag tror det blir falukorv.
söndag 22 mars 2009
Min söta lilla dagbok på Internet
Måste bara redogöra för utvecklingen i Den Stora Bildöden 2009. Med hjälp av startkablar fick vi igång Das Auto, så jag kände mig som en riktig Bosse Bildoktorn där ett tag.
Men sedan började Dennis SMS-håna mig för att jag som en "blivande 26-åring klarar av att använda startkablar" och att det jag "åstadkommit är fantastiskt". Ironin lyste igenom trots att jag inte såg några uppsträckta händer i något MMS. Men Dennis är också något så oerhört gammal så han är ju en del av Henrik Schyfferts ironiska generation. Han är så duktig, den gode Debbie Holter, som klarar av att både skicka SMS samt konversera på Facebook. Än hänger han med.
Han rundade av vår lilla mess-röra med att uppmana mig att berätta om kvällens händelser på min "söta lilla dagbok på Internet". Och då är det klart att jag gör honom till viljes.
Om jag har pluggat något idag? Jag var tvungen att gå in på alla hemsidor på nätet två gånger först, så jag hann tyvärr inte. Jag ser ettor och nollor när jag stänger ögonen.
Men sedan började Dennis SMS-håna mig för att jag som en "blivande 26-åring klarar av att använda startkablar" och att det jag "åstadkommit är fantastiskt". Ironin lyste igenom trots att jag inte såg några uppsträckta händer i något MMS. Men Dennis är också något så oerhört gammal så han är ju en del av Henrik Schyfferts ironiska generation. Han är så duktig, den gode Debbie Holter, som klarar av att både skicka SMS samt konversera på Facebook. Än hänger han med.
Han rundade av vår lilla mess-röra med att uppmana mig att berätta om kvällens händelser på min "söta lilla dagbok på Internet". Och då är det klart att jag gör honom till viljes.
Om jag har pluggat något idag? Jag var tvungen att gå in på alla hemsidor på nätet två gånger först, så jag hann tyvärr inte. Jag ser ettor och nollor när jag stänger ögonen.
Den skönaste typen av smärta
Nu är säsongens första fotbollsmatch avklarad. För egen del var det blandade skurar. Gjorde inga avgörande misstag (om man inte räknar med att jag totalmissade en nick just före deras 2-1-mål) och orkade i stort sett springa hela matchen, men jag slog bort fler passningar än Denilson på en dålig dag och hade sämre tajming än Pia Johansson i Parlamentet. Matchen slutade med det inte alltför vanliga resultatet 4-4 sedan vi kvitterat just före slutsignalen. Jag gjorde noll mål.
Nu sitter jag med fin värk i benen, sådär härligt sköntont som i morgon bara kommer att vara bögont. Jag har också ett mindre vackert köttsår på min vänstra höft och ett ganska tydligt fotavtryck, komplett med dubbar, på den högra. Detta på grund av att nummer tio i motståndarlaget ansåg att min höft var en lämplig nedsättningsplats för sin fot sedan jag hade glidtacklat honom. Nästa gång klipper jag honom hårdare.
Idag har jag två mål med mitt liv.
1.) Skriva fyra sidor på min VFU-portfolio (det här jävla meningslösa skrivandet, det tar aldrig slut).
2.) Få tag på Dennis så att han kan hjälpa mig få liv i den här bilen jag har lånat. Vore skönt att ha det uppstyrt när jag lämnar tillbaka den.
Men först ska jag softa lite till och kanske unna mig en falukorvslurre. Det var fan inte igår. Eller jo, det var fan igår. Jag pantade burkar och köpe en ring för pengarna. Nu har jag i alla fall någon form av mat fram till CSN kommer.
Nu sitter jag med fin värk i benen, sådär härligt sköntont som i morgon bara kommer att vara bögont. Jag har också ett mindre vackert köttsår på min vänstra höft och ett ganska tydligt fotavtryck, komplett med dubbar, på den högra. Detta på grund av att nummer tio i motståndarlaget ansåg att min höft var en lämplig nedsättningsplats för sin fot sedan jag hade glidtacklat honom. Nästa gång klipper jag honom hårdare.
Idag har jag två mål med mitt liv.
1.) Skriva fyra sidor på min VFU-portfolio (det här jävla meningslösa skrivandet, det tar aldrig slut).
2.) Få tag på Dennis så att han kan hjälpa mig få liv i den här bilen jag har lånat. Vore skönt att ha det uppstyrt när jag lämnar tillbaka den.
Men först ska jag softa lite till och kanske unna mig en falukorvslurre. Det var fan inte igår. Eller jo, det var fan igår. Jag pantade burkar och köpe en ring för pengarna. Nu har jag i alla fall någon form av mat fram till CSN kommer.
lördag 21 mars 2009
Fågelattack och en död bil
Jag hade en kaosartad halvtimme på eftermiddagen idag. Först skulle jag ge mig ut en sväng i bilen, men då hade den avlidit och gav inte ett ljud ifrån sig. Det känns ju bra att man har fuckat upp den - utan att ens veta vad jag har gjort. Jag tror det är nåt tjall på batteriet. Men hur man fixar det har jag ingen aning, det får bli ett senare problem.
När jag sedan satt och irriterade mig på detta biltjafs i lägenheten var det plötsligt något som smällde in i rutan i vardagsrummet. Först trodde jag att kriget hade kommit, men då jag i ögonvrån såg något som flaxade bort från fönstret insåg jag att det var en riktigt dum fågel som hade försökt göra en World Trade Center. Det var något av en chock, och jag kan erkänna att jag blev lite spak efter smällen. Tur att rutan höll, för jag hade verkligen inte haft lust att dels betala nytt glas eller att jaga en förvirrad pippi i lägenheten. Fågelinfluensa klara jag mig faktiskt utan.
Fåglar är så jävla dumma. Har dom ens hört talas om glas? Bara för att det är genomskinligt kan man inte bara gå igenom det. Idioti.
Det var alltså en fruktansvärt oharmonisk eftermiddag, men sedan vann Arsenal mot Newcastle så då blev det bättre. Och så bjöd Kalle på chips och äppelcider - det kändes högtidligt på något sätt eftersom att cider ju är en sådan dryck man som barn alltid fick vid högtidliga tillfällen. Dillchips är också högtidliga för den delen.
Klockan är typ tio och jag är på väg att somna. På en lördag. Det här är ju så vuxet att det nästan blir pensionärt.
När jag sedan satt och irriterade mig på detta biltjafs i lägenheten var det plötsligt något som smällde in i rutan i vardagsrummet. Först trodde jag att kriget hade kommit, men då jag i ögonvrån såg något som flaxade bort från fönstret insåg jag att det var en riktigt dum fågel som hade försökt göra en World Trade Center. Det var något av en chock, och jag kan erkänna att jag blev lite spak efter smällen. Tur att rutan höll, för jag hade verkligen inte haft lust att dels betala nytt glas eller att jaga en förvirrad pippi i lägenheten. Fågelinfluensa klara jag mig faktiskt utan.
Fåglar är så jävla dumma. Har dom ens hört talas om glas? Bara för att det är genomskinligt kan man inte bara gå igenom det. Idioti.
Det var alltså en fruktansvärt oharmonisk eftermiddag, men sedan vann Arsenal mot Newcastle så då blev det bättre. Och så bjöd Kalle på chips och äppelcider - det kändes högtidligt på något sätt eftersom att cider ju är en sådan dryck man som barn alltid fick vid högtidliga tillfällen. Dillchips är också högtidliga för den delen.
Klockan är typ tio och jag är på väg att somna. På en lördag. Det här är ju så vuxet att det nästan blir pensionärt.
Mongo från Kongo
När Hannes var liten var det väldigt lätt att lura honom. Jag brukade uppmana honom att säga "säg mongo från Kongo" vilket han i regel gjorde. Då svarade jag "Axel från Linköping", och antydde därmed att jag trodde att han hade presenterat sig som en person med Downs sydrom med etnisk tillhörighet i DR Kongo eller Kongo-Brazzaville. Det var lika roligt varje gång.
Idag är det World Down Syndrome Day. Grattis på din dag Hannes!
Idag är det World Down Syndrome Day. Grattis på din dag Hannes!
Videung är som djur
Den klassiska Alice Tegnér-visa Sov du lilla videung har oväntat fått uppmärksamhet i mitt liv igen efter flera år i glömskans bakvatten. Detta har mig att fundera över växten hela morgonen. Vad är den bra för egentligen? Den är ju mest en One hit wonder då den bara blommar skitkort tid och så ser det ut som små djur på grenarna. Inte coolt. Som bomull fast en blekare kopia. Jävla skitväxt.
Sådant kan man fundera över istället för att ta tag i saker som städning, plugg och annat tråkigt. Storartat tidsslöseri med andra ord.
I går blev det mycket riktigt en mindre nationsrunda. Efter "middag" på Donken (tre cheeseburgare - Anna Skippers huvud hade exploderat om hon hade studerat min kostföring) gick jag och Esh och satte oss på Orvars med ett gäng extremt välsmakande Falcon Export för 19 kronor styck. Det var en mycket skön avslutning på arbetsveckan.
När vi var på väg att lämna Oves för den obligatoriska fredagssvängen förbi Ög hände något oerhört. En person som man alltid ser på Orvars, känd som "Fransmannen", som är i 40-årsåldern och har raggat på alla tjejer som någonsin har besökt nationspuben hälsade plötsligt på Esh och tog till och med i hand. Detta är alltså en person som vi har diskuterat otaliga gånger men som vi sällan eller aldrig har pratat med, men nu är han uppenbarligen kompis med Esh. Jag kan inte nog poängtera det oerhörda i den här historien.
På Ög hängde vi lite med Nickel och bland andra Anna och tillbringade en del tid i den hopplösa kön vid stora baren. Det är den värsta kön som finns - förutom kön till Vdala. Köer överhuvudtaget är ett jävla påfund, men dessa två är extra jävliga.
Esh och Nickel - som drack alkoholfri öl, jättekonstigt - drog ungefär samtidigt som Askungen, men jag stannade kvar ett tag till. Sen tappade jag bort alla och orkade inte leta upp folk så jag gick hem och pratade i telefon i några timmar med en snygg tjej.
För en gångs skull fick jag sova ut lite. Vaknade inte förrän klockan nio, så det var grymt skönt. Trots att det var det vanliga lördagsskallebanket som var på agendan igen. Sen lyssnade jag på Melodikrysset och hörde Sov du lilla videung. Därefter funderade jag över växten videung i två timmar och sedan skrev jag ett inlägg på King Kolo. Sen klickade jag på "Publicera inlägg".
Sådant kan man fundera över istället för att ta tag i saker som städning, plugg och annat tråkigt. Storartat tidsslöseri med andra ord.
I går blev det mycket riktigt en mindre nationsrunda. Efter "middag" på Donken (tre cheeseburgare - Anna Skippers huvud hade exploderat om hon hade studerat min kostföring) gick jag och Esh och satte oss på Orvars med ett gäng extremt välsmakande Falcon Export för 19 kronor styck. Det var en mycket skön avslutning på arbetsveckan.
När vi var på väg att lämna Oves för den obligatoriska fredagssvängen förbi Ög hände något oerhört. En person som man alltid ser på Orvars, känd som "Fransmannen", som är i 40-årsåldern och har raggat på alla tjejer som någonsin har besökt nationspuben hälsade plötsligt på Esh och tog till och med i hand. Detta är alltså en person som vi har diskuterat otaliga gånger men som vi sällan eller aldrig har pratat med, men nu är han uppenbarligen kompis med Esh. Jag kan inte nog poängtera det oerhörda i den här historien.
På Ög hängde vi lite med Nickel och bland andra Anna och tillbringade en del tid i den hopplösa kön vid stora baren. Det är den värsta kön som finns - förutom kön till Vdala. Köer överhuvudtaget är ett jävla påfund, men dessa två är extra jävliga.
Esh och Nickel - som drack alkoholfri öl, jättekonstigt - drog ungefär samtidigt som Askungen, men jag stannade kvar ett tag till. Sen tappade jag bort alla och orkade inte leta upp folk så jag gick hem och pratade i telefon i några timmar med en snygg tjej.
För en gångs skull fick jag sova ut lite. Vaknade inte förrän klockan nio, så det var grymt skönt. Trots att det var det vanliga lördagsskallebanket som var på agendan igen. Sen lyssnade jag på Melodikrysset och hörde Sov du lilla videung. Därefter funderade jag över växten videung i två timmar och sedan skrev jag ett inlägg på King Kolo. Sen klickade jag på "Publicera inlägg".
fredag 20 mars 2009
Helgvete så skönt
Idag är det fredag. Det är skönt. Väldigt skönt. Grymt.
Jag kan med tillbakalutad tillfredsställelse se tillbaka på en mycket väl genomförd vecka, där det knappt har varit en ledig stund. Det är nästan så att man kan ta på tillfredsställelsen.
Som flickan sa.
Dagens stora nyhet är annars att jag har blivit med bil igen. Tyvärr är det precis som förra gången jag hade bil precis på fel sida om CSN, så aktiviteter som storhandling och Ikeabesök lär bara stanna på planeringsstadiet. Typiskt, jag som behöver någon form av mörkläggande pryl till mitt fönster nu när sommartidens ljusa och underbara nätter nalkas.
Bilen jag har fått adoptera är min handledares då hon tog tåget från Uppsala nu på eftermiddagen, och då tyckte hon att jag kunde hålla ett öga på den och i gengäld använda den efter bästa förmåga under helgen. Jag har åtminstone en utflykt planerad. Till Stenhagen på söndag förmiddag, då jag gör säsongsdebut där. Kl tio är det kickoff så nu kan ni inte skylla på att ni inte visste hur dags det var när ni skiter i att komma och kolla. Alltid helt ointresserade, alla bryr sig bara om hur det går för Love. Min karriär är det ingen som bryr sig om. Men jag ska säga er att division sex i fotboll är ungefär lika svårt att nå som Elitserien i handboll, för att det är så minimalt få personer som spelar handboll. Det går säkert en handbollsspelare på tiotusen fotbollsspelare, så ni kan ju själva göra matten.
I kväll ska jag ta mina sista slantar och gå till valfri nation och dricka valfritt antal öl så långt pengarna räcker. Det ska bli mycket gott, då jag har varit sugen på öl sedan i måndags klockan 06.00.
Ha nu en riktigt fin helg allesammans.
Jag kan med tillbakalutad tillfredsställelse se tillbaka på en mycket väl genomförd vecka, där det knappt har varit en ledig stund. Det är nästan så att man kan ta på tillfredsställelsen.
Som flickan sa.
Dagens stora nyhet är annars att jag har blivit med bil igen. Tyvärr är det precis som förra gången jag hade bil precis på fel sida om CSN, så aktiviteter som storhandling och Ikeabesök lär bara stanna på planeringsstadiet. Typiskt, jag som behöver någon form av mörkläggande pryl till mitt fönster nu när sommartidens ljusa och underbara nätter nalkas.
Bilen jag har fått adoptera är min handledares då hon tog tåget från Uppsala nu på eftermiddagen, och då tyckte hon att jag kunde hålla ett öga på den och i gengäld använda den efter bästa förmåga under helgen. Jag har åtminstone en utflykt planerad. Till Stenhagen på söndag förmiddag, då jag gör säsongsdebut där. Kl tio är det kickoff så nu kan ni inte skylla på att ni inte visste hur dags det var när ni skiter i att komma och kolla. Alltid helt ointresserade, alla bryr sig bara om hur det går för Love. Min karriär är det ingen som bryr sig om. Men jag ska säga er att division sex i fotboll är ungefär lika svårt att nå som Elitserien i handboll, för att det är så minimalt få personer som spelar handboll. Det går säkert en handbollsspelare på tiotusen fotbollsspelare, så ni kan ju själva göra matten.
I kväll ska jag ta mina sista slantar och gå till valfri nation och dricka valfritt antal öl så långt pengarna räcker. Det ska bli mycket gott, då jag har varit sugen på öl sedan i måndags klockan 06.00.
Ha nu en riktigt fin helg allesammans.
torsdag 19 mars 2009
Drabbad av beep-test
I går på träningen drabbades hela laget av ett kollektivt skräckhugg. Det var ett så intensivt sådant att det slog blixtar om Ekebys konstgräsplan. Det var när tränare Nisse, helt omotiverat, plötsligt sa de fruktade orden:
-Idag blir det beep-test.
Jag har inte gjort beep-test sedan tiden i Östria/Lambohov någon gång då seklet var ungt och kände mig så klart knäckt redan innan bandaren började pipa. Men jag satte genast upp två mål:
1.) Jag skulle inte kliva av först. Kosta vad det kosta ville.
2.) Jag skulle över skamgränsen på tionde nivån.
Båda målen nåddes - jag vek ned mig sedan ungefär hälften av grabbarna hade gett upp och jag klarade ända till 10.8. Av 22 nivåer ska tilläggas. Gael Clichy är fortfarande endast en utopi.
Men skam den som ger sig. Idag var jag ute och kutade, som Becks brukar säga, och det var fjärde dagen i rad. Så många dagar i följd har jag inte tränat sedan 2001 då jag fortfarande spelade både fotboll och handboll. Undrar om detta är en del av den regression jag inledde med försovningen i tisdags. Snart måste jag utveckla svår acne på ryggen också, för att verkligen bli 15 igen. Är det någon som har lite talgproduktion att sälja? Hannes, du har ju fortfarande rätt mycket finnar.
Jag har dock inget mål med min löpträning, mer än att bli löpstark på fotbollsplanen. Jag vet att jag kan ha sagt att jag skulle springa Stockholm Maraton i år när vi var och hejade på Becks i fjol, men for the record your honour - jag kommer verkligen inte ställa upp och springa flera mil.
Det var en väldigt lugn och skön dag på praktiken, och det är dagar som denna att som gör att det ska bli tråkigt att sluta praktisera på tisdag. Kidsen var softa och det var lite helgstämning redan så här på torsdagen - de tog ut fredagen i förskott. Först nu börjar jag lära känna eleverna och börjar hitta en nivå som passar både dem och mig, så det är lite sugit att inte fortsätta. Samtidigt är jag oerhört lycklig över att återfå min morgonsömn.
Har fått tillbaka tentan jag skrev i fredags, föredömligt snabbt rättat. Jag hade sex av åtta rätt, så det får jag vara nöjd med antar jag. Det var två pinnar över godkänt, så nu är den kursen så gott som i hamn.
Undrar om jag inte ska springa i morgon också. Alltid provocerar det någon.
-Idag blir det beep-test.
Jag har inte gjort beep-test sedan tiden i Östria/Lambohov någon gång då seklet var ungt och kände mig så klart knäckt redan innan bandaren började pipa. Men jag satte genast upp två mål:
1.) Jag skulle inte kliva av först. Kosta vad det kosta ville.
2.) Jag skulle över skamgränsen på tionde nivån.
Båda målen nåddes - jag vek ned mig sedan ungefär hälften av grabbarna hade gett upp och jag klarade ända till 10.8. Av 22 nivåer ska tilläggas. Gael Clichy är fortfarande endast en utopi.
Men skam den som ger sig. Idag var jag ute och kutade, som Becks brukar säga, och det var fjärde dagen i rad. Så många dagar i följd har jag inte tränat sedan 2001 då jag fortfarande spelade både fotboll och handboll. Undrar om detta är en del av den regression jag inledde med försovningen i tisdags. Snart måste jag utveckla svår acne på ryggen också, för att verkligen bli 15 igen. Är det någon som har lite talgproduktion att sälja? Hannes, du har ju fortfarande rätt mycket finnar.
Jag har dock inget mål med min löpträning, mer än att bli löpstark på fotbollsplanen. Jag vet att jag kan ha sagt att jag skulle springa Stockholm Maraton i år när vi var och hejade på Becks i fjol, men for the record your honour - jag kommer verkligen inte ställa upp och springa flera mil.
Det var en väldigt lugn och skön dag på praktiken, och det är dagar som denna att som gör att det ska bli tråkigt att sluta praktisera på tisdag. Kidsen var softa och det var lite helgstämning redan så här på torsdagen - de tog ut fredagen i förskott. Först nu börjar jag lära känna eleverna och börjar hitta en nivå som passar både dem och mig, så det är lite sugit att inte fortsätta. Samtidigt är jag oerhört lycklig över att återfå min morgonsömn.
Har fått tillbaka tentan jag skrev i fredags, föredömligt snabbt rättat. Jag hade sex av åtta rätt, så det får jag vara nöjd med antar jag. Det var två pinnar över godkänt, så nu är den kursen så gott som i hamn.
Undrar om jag inte ska springa i morgon också. Alltid provocerar det någon.
onsdag 18 mars 2009
Pigg som en mört (med buken uppåt)
Jag har testat en ny grej idag. Istället för att vara pigg som jag brukar vara varenda dag i mitt liv har jag prövat på att gå runt och vara trött. Det var en ny och intressant upplevelse. På tvärtomdagen alltså.
Det är inte så att jag tycker det är tråkigt på praktiken och jag är säker på att lärargigget är rätt för mig, men det här med att aldrig vara utvilad går mig en smula på nerverna. Och på helgerna vaknar jag ju ändå sjukt tidigt numera, så inte ens då blir jag utvilad. Ser oerhört mycket fram emot att börja skriva uppsats, så att jag kan följa mina egna tider och sova närhelst jag behagar.
Men trots bristen på energi har jag ändå pallat att gå ut och springa två dagar i rad, och jag ska släpa mig iväg till träningen ikväll. Jag SKA bli Upplands-sexans svar på Gael Clichy om jag så ska bränna ut mig på kuppen. Träningen börjar ge resultat då jag numera bara dör under den avslutande halvan av löprundan, istället för under hela som fallet var tidigare. Komprimerat lidande är det nya svarta.
Den här veckan har gått oerhört fort så här långt, mest för att jag har haft saker att göra ungefär hela tiden. Är det inte Arsenalbiljetter som ska skickas ut så ska det springas eller fixas matlådor eller förbereda (mycket uppskattade) lektioner. Det är skönt när det händer saker, men jag förstår inte hur jag ska hinna med allt sen när jag börjar jobba. Det blir ett senare problem antar jag.
Till sist kan jag meddela att Erik a.k.a. Esh a.k.a. Englund a.k.a. Doktorn a.k.a. Haga a.k.a. Engblom har tilldelats ett nytt smeknamn av sin namne med prefixet Lill. Numera tituleras han Bella. Fråga mig inte varför, men är det något Lill-Esh är vass på, så är det att hitta på nya namn på folk. Ta mig som exempel; Atlas och Ataklass. Jag gillar Atlas bäst då jag, liksom jätten i den grekiska mytologin, klara av att bära himlen på mina breda axlar.
Det är inte så att jag tycker det är tråkigt på praktiken och jag är säker på att lärargigget är rätt för mig, men det här med att aldrig vara utvilad går mig en smula på nerverna. Och på helgerna vaknar jag ju ändå sjukt tidigt numera, så inte ens då blir jag utvilad. Ser oerhört mycket fram emot att börja skriva uppsats, så att jag kan följa mina egna tider och sova närhelst jag behagar.
Men trots bristen på energi har jag ändå pallat att gå ut och springa två dagar i rad, och jag ska släpa mig iväg till träningen ikväll. Jag SKA bli Upplands-sexans svar på Gael Clichy om jag så ska bränna ut mig på kuppen. Träningen börjar ge resultat då jag numera bara dör under den avslutande halvan av löprundan, istället för under hela som fallet var tidigare. Komprimerat lidande är det nya svarta.
Den här veckan har gått oerhört fort så här långt, mest för att jag har haft saker att göra ungefär hela tiden. Är det inte Arsenalbiljetter som ska skickas ut så ska det springas eller fixas matlådor eller förbereda (mycket uppskattade) lektioner. Det är skönt när det händer saker, men jag förstår inte hur jag ska hinna med allt sen när jag börjar jobba. Det blir ett senare problem antar jag.
Till sist kan jag meddela att Erik a.k.a. Esh a.k.a. Englund a.k.a. Doktorn a.k.a. Haga a.k.a. Engblom har tilldelats ett nytt smeknamn av sin namne med prefixet Lill. Numera tituleras han Bella. Fråga mig inte varför, men är det något Lill-Esh är vass på, så är det att hitta på nya namn på folk. Ta mig som exempel; Atlas och Ataklass. Jag gillar Atlas bäst då jag, liksom jätten i den grekiska mytologin, klara av att bära himlen på mina breda axlar.
tisdag 17 mars 2009
Hallå där...
...Axel Asplund, 25 år, som i morse regredierade till en 15-årings nivå.
Berätta! Vad var det som hände?
- Naäj. Det är lite smått pinsamt det hela. Jag försov mig helt enkelt. Vaknade tre minuter efter att bussen brukar komma till min hållplats.
Hur kunde det inträffa?
- Naäj, jag tror allt hade att göra med den där snoozefunktionen de har hittat på. Jag var nämligen nära att kliva upp tjugo över sex, precis som jag brukar, men ville ta en snooze till. Det var då allt gick åt helvete.
Du har en viss historia av att försova dig, inte sant?
- Naäj. I början av min karriär som tonåring var jag extremt morgontrött, och det var nästan mer regel än undantag att jag försov mig till skolan, matchsamlingar och liknande. Detta följde mig hela vägen upp i gymnasiet, men sedan jag började jobba har jag skärpt mig. Jag kan inte ens minnas när jag försov mig senast. Bortsett från idag då.
Hur ska du göra för att detta inte ska upprepas?
- Naäj. Jag måste nog jobba in den klassiska back-upklockan igen. Under den här VFU-perioden har jag varit naiv nog att tro att jag klarar mig utan den och det fungerade också i över tre veckor. Fram tills idag då.
Hur förklarade du detta på praktiken, i praktiken?
- Naäj. Jag skämtade bort det så klart. Det är min enda taktik i alla pressade lägen. I regel fungerar det bra. Jag tror mina exakta ord var: "Alltså den här snoozegrejen dom har hittat på, det är ett jävla påfund".
Tillbaka till 2005. Hur kändes det att göra ditt första mål i Södra Upsala?
- Naäj. Det är alltid kul att göra mål. Men det viktiga är att laget vinner.
Till sist. Vad önskar du dig mest av allt nu?
- Naäj. Att Arsenal slår Hull i FA-cupen. Och världsfred såklart.
Fotnot: Bilden ovan, från Torrevieja 2002, är såvitt King Kolos uppgifter stämmer den tidigaste bilden av Axel som finns på Internet. Den var så nära 15 år vi kunde komma. Foto: Fredrik Hasselqvist.
Berätta! Vad var det som hände?
- Naäj. Det är lite smått pinsamt det hela. Jag försov mig helt enkelt. Vaknade tre minuter efter att bussen brukar komma till min hållplats.
Hur kunde det inträffa?
- Naäj, jag tror allt hade att göra med den där snoozefunktionen de har hittat på. Jag var nämligen nära att kliva upp tjugo över sex, precis som jag brukar, men ville ta en snooze till. Det var då allt gick åt helvete.
Du har en viss historia av att försova dig, inte sant?
- Naäj. I början av min karriär som tonåring var jag extremt morgontrött, och det var nästan mer regel än undantag att jag försov mig till skolan, matchsamlingar och liknande. Detta följde mig hela vägen upp i gymnasiet, men sedan jag började jobba har jag skärpt mig. Jag kan inte ens minnas när jag försov mig senast. Bortsett från idag då.
Hur ska du göra för att detta inte ska upprepas?
- Naäj. Jag måste nog jobba in den klassiska back-upklockan igen. Under den här VFU-perioden har jag varit naiv nog att tro att jag klarar mig utan den och det fungerade också i över tre veckor. Fram tills idag då.
Hur förklarade du detta på praktiken, i praktiken?
- Naäj. Jag skämtade bort det så klart. Det är min enda taktik i alla pressade lägen. I regel fungerar det bra. Jag tror mina exakta ord var: "Alltså den här snoozegrejen dom har hittat på, det är ett jävla påfund".
Tillbaka till 2005. Hur kändes det att göra ditt första mål i Södra Upsala?
- Naäj. Det är alltid kul att göra mål. Men det viktiga är att laget vinner.
Till sist. Vad önskar du dig mest av allt nu?
- Naäj. Att Arsenal slår Hull i FA-cupen. Och världsfred såklart.
Fotnot: Bilden ovan, från Torrevieja 2002, är såvitt King Kolos uppgifter stämmer den tidigaste bilden av Axel som finns på Internet. Den var så nära 15 år vi kunde komma. Foto: Fredrik Hasselqvist.
måndag 16 mars 2009
Prognosen fram till midsommar
Fick just ett fax med följande info från min kontakt på SMHI:s station på Arlanda.
Väderprognos för mars: 0 grader, mulet, snö
Väderprognos för april: 0 grader, mulet, snöblandat regn
Väderprognos för maj: 0-3 grader, mulet, regn
Väderprognos för juni: 3-5 grader, mulet, regn/hagel
Jag kan alltså lägga ner drömmen om vår. Skönt. Inga drömmar är så vackra som de som krossas, som jag brukar säga.
Det där må låta som en mycket bitter inledning, och det är för att jag har drabbats av den berömda måndagssjukan. Trots att eleverna idag inte alls var särskilt måndagiga, utan mer nollställt onsdagiga, och att jag inte var lika trött som jag brukar vara eftersom att jag alltid är vaken till klockan varför-är-jag-min-idiot-fortfarande-vaken? på söndagarna. Men är det måndag så är det, och det tänker jag utnyttja till fyllo.
Helgen var bra nere i Linköping, med god mat, vin, tv-tittande och fikande. Sara var också oerhört snäll och sydde i fem knappar (av åtta möjliga) som hade sagt upp sig från min jacka. Jag är själv nålanalfabet, men nästa gång jag tappar en knapp borde jag kunna sy den själv då jag nu har lärt mig tekniken. Är ju numera stolt ägare till ett sykit (nålar och en svart tråd).
I lördags var jag också förbi hemma hos Elin och träffade ett gäng gamla klasskamrater som skulle på en reunion - en reuninon jag var bjuden på, men som kostade en halv årslön så jag medverkade inte på denna. Nej, det var vid den så kallade fördrinken jag deltog och det var trevligt att som hastigast träffa folket från 9A på Folkungaskolan. Alla hade inte förändrats ett dugg. Eller de flesta hade förändrats ett dugg, när jag tänker efter. Maja, till exempel, har ju två barn. Bara en sån sak.
I kväll skulle jag vilja dega mer än bagare Bengtsson, men jag har en del att fixa. Biljetter ska skickas ut, jag ska springa och jag ska förbereda en lektion. Vila är ändå bara till för amatörer.
Väderprognos för mars: 0 grader, mulet, snö
Väderprognos för april: 0 grader, mulet, snöblandat regn
Väderprognos för maj: 0-3 grader, mulet, regn
Väderprognos för juni: 3-5 grader, mulet, regn/hagel
Jag kan alltså lägga ner drömmen om vår. Skönt. Inga drömmar är så vackra som de som krossas, som jag brukar säga.
Det där må låta som en mycket bitter inledning, och det är för att jag har drabbats av den berömda måndagssjukan. Trots att eleverna idag inte alls var särskilt måndagiga, utan mer nollställt onsdagiga, och att jag inte var lika trött som jag brukar vara eftersom att jag alltid är vaken till klockan varför-är-jag-min-idiot-fortfarande-vaken? på söndagarna. Men är det måndag så är det, och det tänker jag utnyttja till fyllo.
Helgen var bra nere i Linköping, med god mat, vin, tv-tittande och fikande. Sara var också oerhört snäll och sydde i fem knappar (av åtta möjliga) som hade sagt upp sig från min jacka. Jag är själv nålanalfabet, men nästa gång jag tappar en knapp borde jag kunna sy den själv då jag nu har lärt mig tekniken. Är ju numera stolt ägare till ett sykit (nålar och en svart tråd).
I lördags var jag också förbi hemma hos Elin och träffade ett gäng gamla klasskamrater som skulle på en reunion - en reuninon jag var bjuden på, men som kostade en halv årslön så jag medverkade inte på denna. Nej, det var vid den så kallade fördrinken jag deltog och det var trevligt att som hastigast träffa folket från 9A på Folkungaskolan. Alla hade inte förändrats ett dugg. Eller de flesta hade förändrats ett dugg, när jag tänker efter. Maja, till exempel, har ju två barn. Bara en sån sak.
I kväll skulle jag vilja dega mer än bagare Bengtsson, men jag har en del att fixa. Biljetter ska skickas ut, jag ska springa och jag ska förbereda en lektion. Vila är ändå bara till för amatörer.
lördag 14 mars 2009
SJ är ILU är SJ
Först och främst: Jag älskar inte SJ.
Fast det kan det knappast finnas någon som gör. Statens Järnvägar måste vara det minst uppskattade företaget i Sverige, med tanke på hur ofta de fuckar upp sin verksamhet. Gårdagens resa från Uppsala till Linköping var ännu ett exempel på denna uppfuckartendens.
De lyckades köra sträckan Stockholm-Linköping med 50 minuters försening. Det kan tyckas vara en ganska löjlig tidsperiod, men sitter man bredvid Sune Mangs okände tvilling som snarkar från Flemingsberg och neråt är 50 minuter längre än ett fyratimmars ILU-seminarium. Sämsta resan sedan Linköping-Uppsala 2007 då de råkade döda en mopedist med tåget och blev stående i tre timmar.
Men när jag började bli riktigt irriterad, i samband med att tåget stannade för möte femte gången mellan Vagnhärad och Nyköping, kom jag ihåg den gyllene regeln: Bli inte upprörd på sådant du inte kan påverka. Så det var bara att glömma SJ, Sune och alla tågmöten och istället fokusera på musiklyssning.
Till slut kom jag dock fram och när Sara tog emot med hemlagad pizza och vin var allting bra igen. Alltid härligt att hänga i Kannan.
I kväll ska jag gå förbi Elin och träffa lite högstadiekompisar - tänk att det har gått tio år sedan vi slutade nian - och sedan ska jag och Sara äta kyckling OCH bacon. Snacka om det bästa av två världar.
Nu måste jag sluta för Sara tvingade mig just äta en sked mosad banan. Antar att hon vill ha uppmärksamhet.
Fast det kan det knappast finnas någon som gör. Statens Järnvägar måste vara det minst uppskattade företaget i Sverige, med tanke på hur ofta de fuckar upp sin verksamhet. Gårdagens resa från Uppsala till Linköping var ännu ett exempel på denna uppfuckartendens.
De lyckades köra sträckan Stockholm-Linköping med 50 minuters försening. Det kan tyckas vara en ganska löjlig tidsperiod, men sitter man bredvid Sune Mangs okände tvilling som snarkar från Flemingsberg och neråt är 50 minuter längre än ett fyratimmars ILU-seminarium. Sämsta resan sedan Linköping-Uppsala 2007 då de råkade döda en mopedist med tåget och blev stående i tre timmar.
Men när jag började bli riktigt irriterad, i samband med att tåget stannade för möte femte gången mellan Vagnhärad och Nyköping, kom jag ihåg den gyllene regeln: Bli inte upprörd på sådant du inte kan påverka. Så det var bara att glömma SJ, Sune och alla tågmöten och istället fokusera på musiklyssning.
Till slut kom jag dock fram och när Sara tog emot med hemlagad pizza och vin var allting bra igen. Alltid härligt att hänga i Kannan.
I kväll ska jag gå förbi Elin och träffa lite högstadiekompisar - tänk att det har gått tio år sedan vi slutade nian - och sedan ska jag och Sara äta kyckling OCH bacon. Snacka om det bästa av två världar.
Nu måste jag sluta för Sara tvingade mig just äta en sked mosad banan. Antar att hon vill ha uppmärksamhet.
fredag 13 mars 2009
Paradigmskifte i tentapluggandet
För första gången sedan aldrig har jag inte tyckt att det har varit heeelt värdelöst att tentaplugga, för det här jag har läst nu - vetenskapsfilosofi - innehåller mot alla odds en del intressant. Detta med att plötsligt, på studieårens höst, tycka att tentaplugg osuger måste anses vara något av en vetenskaplig revolution.
Synd att jag aldrig mer ska skriva någon tenta. Fast det vet man så klart inte. Med tanke på att jobbsituationen för lärare under 2009 och 2010 kommer vara försatt i undantagstillstånd så kan jag lika gärna rikta in mig på att läsa fristående kurser i stället. En comeback på littvet kanske?
Hur tentan gick? Har jag inte spikat den här kommer jag aldrig spika någon. Det kändes väldigt bra, så ni kan vara lugna och Ella kan få tillbaka sin älskade kursbok.
I går var jag sådär rysligt effektiv igen. Jag satt på praktiken och pluggade begrepp inför tentan - när jag inte avbröts av diverse namedropping vill säga - innan jag tog mig hemåt och skrev 5000 tecken i en rasande takt så att jag därmed också blev klar med PM:at (som det tydligen heter). Att jag sedan var lealös och somnade före klockan tolv är något man får ta på en torsdag.
Det är tydligen fredagen den trettonde igen, den i hela västvärlden internationella otursdagen ni vet. Jag har bara märkt av kafferelaterad otur idag. Först hade jag ytterst lite pulver kvar till morgonkaffet - en katastrof i pluggtider - och sedan, när jag skulle skriva tentan, råkade jag ut för en sån där papperskoppslocksincident (Fredagskul: Testa att säga det ordet fort. Tre foge-s!) som vi alla drabbas av då och då. Någon lär få tvätta den inte längre vita väggen under fönstret utanför ILU:s aula.
Nu ska jag ta det lugnt en timme och njuta av att jag lurade död(lin)en igen, innan jag hoppar på tåget till Sara. Det är verkligen ingen fredagsotur, snarare tvärtom.
Synd att jag aldrig mer ska skriva någon tenta. Fast det vet man så klart inte. Med tanke på att jobbsituationen för lärare under 2009 och 2010 kommer vara försatt i undantagstillstånd så kan jag lika gärna rikta in mig på att läsa fristående kurser i stället. En comeback på littvet kanske?
Hur tentan gick? Har jag inte spikat den här kommer jag aldrig spika någon. Det kändes väldigt bra, så ni kan vara lugna och Ella kan få tillbaka sin älskade kursbok.
I går var jag sådär rysligt effektiv igen. Jag satt på praktiken och pluggade begrepp inför tentan - när jag inte avbröts av diverse namedropping vill säga - innan jag tog mig hemåt och skrev 5000 tecken i en rasande takt så att jag därmed också blev klar med PM:at (som det tydligen heter). Att jag sedan var lealös och somnade före klockan tolv är något man får ta på en torsdag.
Det är tydligen fredagen den trettonde igen, den i hela västvärlden internationella otursdagen ni vet. Jag har bara märkt av kafferelaterad otur idag. Först hade jag ytterst lite pulver kvar till morgonkaffet - en katastrof i pluggtider - och sedan, när jag skulle skriva tentan, råkade jag ut för en sån där papperskoppslocksincident (Fredagskul: Testa att säga det ordet fort. Tre foge-s!) som vi alla drabbas av då och då. Någon lär få tvätta den inte längre vita väggen under fönstret utanför ILU:s aula.
Nu ska jag ta det lugnt en timme och njuta av att jag lurade död(lin)en igen, innan jag hoppar på tåget till Sara. Det är verkligen ingen fredagsotur, snarare tvärtom.
torsdag 12 mars 2009
Namedroppandets sublima konst
Idag har jag drabbats av namedropping av följande namn: Jonas Sjöstedt (fd ledamot för (v) i EU-parlamentet), Rickard Olsson (enerverande programledare i SVT), Uje och Catti Brandelius (kända som Doktor Kosmos och Miss Universum) samt Ylva Johansson (socialdemokrat som tidigare varit bland annat skolminister). Detta inom loppet av en kvart i ett samtal med min handledare på praktiken.
Alltså, visst är namedroppande ganska skönt om det görs på ett snyggt sätt. Men om man bara namedroppar för namedroppandets skull slår det över och blir oskönt istället. Jag hade aldrig gjort så, då jag sköter denna aktivitet oerhört sublimt. Tänk om jag bara börjar ösa på med alla mina möten.
Som till exempel att jag har träffat Fredrik Ljungberg fyra gånger, Thierry Henry tre och Kolo Toure, Dennis Bergkamp samt Tony Adams en. Eller ta upp det där gången när jag och pappa fikade med Göran Persson. För att inte tala om då jag och Henrik Schyffert diskuterade karaktären Roland i Torsk på Tallin. Eller kanske anekdoten om hur handbollsmålvaktslegendaren Tomas Svensson en gång gav mig skjuts mellan Linköping och Eskilstuna.
Nej. Det skulle ju bara bli töntigt effektsökeri, så jag tänker inte börja namedroppa. Fast mitt möte med Cesc Fabregas kanske jag tar upp någon gång i framtiden.
Alltså, visst är namedroppande ganska skönt om det görs på ett snyggt sätt. Men om man bara namedroppar för namedroppandets skull slår det över och blir oskönt istället. Jag hade aldrig gjort så, då jag sköter denna aktivitet oerhört sublimt. Tänk om jag bara börjar ösa på med alla mina möten.
Som till exempel att jag har träffat Fredrik Ljungberg fyra gånger, Thierry Henry tre och Kolo Toure, Dennis Bergkamp samt Tony Adams en. Eller ta upp det där gången när jag och pappa fikade med Göran Persson. För att inte tala om då jag och Henrik Schyffert diskuterade karaktären Roland i Torsk på Tallin. Eller kanske anekdoten om hur handbollsmålvaktslegendaren Tomas Svensson en gång gav mig skjuts mellan Linköping och Eskilstuna.
Nej. Det skulle ju bara bli töntigt effektsökeri, så jag tänker inte börja namedroppa. Fast mitt möte med Cesc Fabregas kanske jag tar upp någon gång i framtiden.
onsdag 11 mars 2009
Att leva på klippans kant
Som ni vet är jag en jävel på att skjuta upp saker. Samtidigt är jag en jävel på att panikklara av de grejer jag har skjutit upp, så jag antar att jag kommer att få in mitt PM på fredag samt hinna tentaplugga till på fredag. Tur att jag inte behövde åka till Våla idag då åttornas pryo kom som ledighetsmanna från himlen.
Jag är helt tom i huvudet just nu (vadå "just nu"? säger ni) och tänker därför inte skriva mer idag. Jag ska titta på Roma-Arsenal med typ en miljon popsnubbar som Esh av någon anledning har bjudit in. Han måste lära sig att jag inte tycker om folk när det är match, för då måste man hålla på och bete sig.
Istället för att läsa här kan ni läsa segerinlägget på den alldeles oemotståndliga bloggen Diamond Champagne 2000. Extremt bra och intressant läsning. Fast bry er inte om det där med gråtpolisen. Det gäller inte längre, för jag vet att den inte finns.
Jag är helt tom i huvudet just nu (vadå "just nu"? säger ni) och tänker därför inte skriva mer idag. Jag ska titta på Roma-Arsenal med typ en miljon popsnubbar som Esh av någon anledning har bjudit in. Han måste lära sig att jag inte tycker om folk när det är match, för då måste man hålla på och bete sig.
Istället för att läsa här kan ni läsa segerinlägget på den alldeles oemotståndliga bloggen Diamond Champagne 2000. Extremt bra och intressant läsning. Fast bry er inte om det där med gråtpolisen. Det gäller inte längre, för jag vet att den inte finns.
tisdag 10 mars 2009
Gael Clichy, Clichy
Var god ta på dig imponerade minen. Med dagens runda inräknat har jag varit ute och sprungit inte mindre än tre dagar i rad. Inom kort kommer jag att vara uppe på över 5 % av en viss Arsenalvänsterbacks konditionsnivå. Och denna aktivitet trots fullskalig snöstorm - folk satt verkligen och byggde bivacker på cykelvägen ut mot Flogsta. Men jag krigade tappert vidare, med tunga ben, andan i halsen och flingor i ögonen.
Det känns skönt att ha tagit tag i tränandet igen. Visserligen är jag långt ifrån den elitnivå som till exempelmina bröder min bror sliter på, men fortsätter jag gå ut och springa varje dag så är det bara en tidsfråga innan jag når dit. Ja, det är i alla fall min ambition gå loss varje dag, åtminstone i två dagar till. Sikta mot stjärnorna och hamna i ozonet som jag brukar säga.
Och fotbollssäsongen är fortfarande ett par månader bort. I år SKA jag vara vältränad när det är dags för premiär. Hm. Det känns som att jag har sagt så förut, med känt resultat. Den här säsongen blir det berömda undantaget.
I'm better than Ash-e-ley
I should wear the number three
Gael Clichy, Clichy
Det känns skönt att ha tagit tag i tränandet igen. Visserligen är jag långt ifrån den elitnivå som till exempel
Och fotbollssäsongen är fortfarande ett par månader bort. I år SKA jag vara vältränad när det är dags för premiär. Hm. Det känns som att jag har sagt så förut, med känt resultat. Den här säsongen blir det berömda undantaget.
I'm better than Ash-e-ley
I should wear the number three
Gael Clichy, Clichy
Enough is enough
Nu får det vara nog. Det är dags att någon sätter ner foten. Drar en gräns. Jag kan inte acceptera det här längre. Och så ytterligare ett gäng meningar som syftar till att jag är led på något.
Oväntat nog är det vädret jag klagar på. Jag vet inte om ni har märkt det, men dom har tydligen ställt in våren i år. Det var något med James Hetfield och magsjuka, men jag har inte någon mer information för tillfället. Arrangörerna menar att det är sådant som händer, samt att köpta biljetter gäller för våren 2010.
Jag kan förstå charmen med trestegsraketen noll grader - mulet - snö, men inte varje dag i två månader. Då känns det som att krutet borde ha tagit slut för länge sedan. Enligt Upsala Nya Tidning ska våren infalla här i stan inom två veckor, och det är enligt uppgift i samma veva som helvetet fryser till is och Rickard Olsson slutar vara enerverande. Anar ni skepsism mot UNT:s uppgifter anar ni rätt.
Eller förresten. Jag förstår inte alls charmen med trestegsraketen noll grader - mulet - snö. Det är så ocharmigt att Sibirien framstår som en nattljummen medelhavsby med små välkomnade restauranger som drivs av farmödrar och har rutiga dukar på borden i jämförelse.
Och tänk att jag i detta nu hade kunnat befinna mig på en uppladdningsdag i Rom i väntan på Roma-Arsenal. Istället går jag dubbelvikt genom Ekumenikumparken, med en jacka utan knappar eftersom att man tydligen måste sy i knappar man tappar själv och kryssar mellan olika former av nederbörd. Tänk vara miljardär. Då hade pengar inte varit något problem och jag hade kunnat åka på europeisk turné.
Fy fan. Två problem. Vädret och pengarna. Men annars är det bra, och det finns inget att klaga på. Förutom några saker till (pm-skrivande, tentaplugg, gå upp tidigt, hungrig).
Oväntat nog är det vädret jag klagar på. Jag vet inte om ni har märkt det, men dom har tydligen ställt in våren i år. Det var något med James Hetfield och magsjuka, men jag har inte någon mer information för tillfället. Arrangörerna menar att det är sådant som händer, samt att köpta biljetter gäller för våren 2010.
Jag kan förstå charmen med trestegsraketen noll grader - mulet - snö, men inte varje dag i två månader. Då känns det som att krutet borde ha tagit slut för länge sedan. Enligt Upsala Nya Tidning ska våren infalla här i stan inom två veckor, och det är enligt uppgift i samma veva som helvetet fryser till is och Rickard Olsson slutar vara enerverande. Anar ni skepsism mot UNT:s uppgifter anar ni rätt.
Eller förresten. Jag förstår inte alls charmen med trestegsraketen noll grader - mulet - snö. Det är så ocharmigt att Sibirien framstår som en nattljummen medelhavsby med små välkomnade restauranger som drivs av farmödrar och har rutiga dukar på borden i jämförelse.
Och tänk att jag i detta nu hade kunnat befinna mig på en uppladdningsdag i Rom i väntan på Roma-Arsenal. Istället går jag dubbelvikt genom Ekumenikumparken, med en jacka utan knappar eftersom att man tydligen måste sy i knappar man tappar själv och kryssar mellan olika former av nederbörd. Tänk vara miljardär. Då hade pengar inte varit något problem och jag hade kunnat åka på europeisk turné.
Fy fan. Två problem. Vädret och pengarna. Men annars är det bra, och det finns inget att klaga på. Förutom några saker till (pm-skrivande, tentaplugg, gå upp tidigt, hungrig).
måndag 9 mars 2009
Vad har vi då?
Allmänbildning. Den som är allmänbildad vet sannolikt vad det ordet betyder. Jag vet dock några som av allt att döma inte vet det. Just det, eleverna på skolan där jag gör praktik.
- Okej, ni ska skriva en argumenterande text där ni behandlar vad som är bäst för Sverige; monarki eller republik, säger Axel.
- Jaha. Vad är skillnaden? frågar en elev.
- Monarki är när ett land har en kung eller drottning som statschef och i en republik är det presidenten som är det, säger Axel tålmodigt och ler blekt.
- Men vad har vi då?
Tystnad när Axels hjärna begår självmord av uppgivenhet.
Detta alltså sagt av en elev som går i nionde klass. 90-talisterna är fan bra mycket värre än oss 80-talister i alla avseenden. Vilket i och för sig är en ganska skrämmande insikt.
Måndagar är alltid måndagar, så kommer det alltid att vara. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig på förhand. Dagen var helt värdelös och jag var trött efter att ha misslyckats med att sova ordentligt. Till råga på allt glömde jag bort att plinga till min busshållplats när jag kom tillbaka till Uppsala så jag fick åka en hållplats för långt. Sedan fick jag ett infall och var tvungen att ljuga om att jag skulle till Luthagens Livs för att det var pinsamt att erkänna hur det egentligen låg till. Tur att det är tisdag i morgon - veckans bästa dag.
Nu ska jag titta på Arga Snickaren. Jag och Esh har kommit på varför han är så arg. Det beror på skavsåren han har drabbats av på grund av sitt myckna snickrande.
- Okej, ni ska skriva en argumenterande text där ni behandlar vad som är bäst för Sverige; monarki eller republik, säger Axel.
- Jaha. Vad är skillnaden? frågar en elev.
- Monarki är när ett land har en kung eller drottning som statschef och i en republik är det presidenten som är det, säger Axel tålmodigt och ler blekt.
- Men vad har vi då?
Tystnad när Axels hjärna begår självmord av uppgivenhet.
Detta alltså sagt av en elev som går i nionde klass. 90-talisterna är fan bra mycket värre än oss 80-talister i alla avseenden. Vilket i och för sig är en ganska skrämmande insikt.
Måndagar är alltid måndagar, så kommer det alltid att vara. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig på förhand. Dagen var helt värdelös och jag var trött efter att ha misslyckats med att sova ordentligt. Till råga på allt glömde jag bort att plinga till min busshållplats när jag kom tillbaka till Uppsala så jag fick åka en hållplats för långt. Sedan fick jag ett infall och var tvungen att ljuga om att jag skulle till Luthagens Livs för att det var pinsamt att erkänna hur det egentligen låg till. Tur att det är tisdag i morgon - veckans bästa dag.
Nu ska jag titta på Arga Snickaren. Jag och Esh har kommit på varför han är så arg. Det beror på skavsåren han har drabbats av på grund av sitt myckna snickrande.
söndag 8 mars 2009
Det blev en backfire av det hela
Jag verkar ha gjort en allvarlig missbedömning av mina kvaliteter som skribent. Trodde länge att mina - mycket ödmjuka ska tilläggas - inlägg här rönte enbart uppskattning bland de högt ärade läsarna. Så verkar dessvärre inte vara fallet.
I ett försök att öka interaktiviteten här på King Kolo lade jag till en gadget för reaktioner om varje inlägg, och naiv in absurdum som jag är trodde jag på idel hyllningar. Visst har jag fått några "tummen upp", men i regel är det det motsatta som har gällt. Man skulle nästan kunna säga att hela idén med den här gadgeten sjunker ner i ett moraliskt moras (jag har lärt mig ett nytt uttryck tack vare dagens Agenda).
Det är också uppenbart, när jag tolkar statistiken från min senaste omröstning, att läsekretsen har en minst sagt avvaktande inställning till den här i mitt tycke ganska oskyldiga prylen. Samtidigt är det allmänt känt att de som hänger på Internet är en konservativ skara som inte uppskattar förändringar i någon större utsträckning. Det kanske krävs lite tid för acklimatisering.
Jag är dock inte alls nedslagen av läsarnas uppmaningar till skärpning. Det är enkom postivt att jag utsätts för kritik, för annars är det stor risk att jag blir ännu kaxigare och tror lite väl mycket om min egen förmåga. Att bli nedplockad på jorden är bra för King Kolo, för annars kanske han börjar skriva om sig själv i tredje person. Och det vet vi ju alla hur oskönt det är.
Så trots att läsarna inte är genomgående positiva till reaktionsmätaren kommer jag att behålla den. Mest för att jag ska fortsätta hålla en värdig, ödmjuk ton.
I ett försök att öka interaktiviteten här på King Kolo lade jag till en gadget för reaktioner om varje inlägg, och naiv in absurdum som jag är trodde jag på idel hyllningar. Visst har jag fått några "tummen upp", men i regel är det det motsatta som har gällt. Man skulle nästan kunna säga att hela idén med den här gadgeten sjunker ner i ett moraliskt moras (jag har lärt mig ett nytt uttryck tack vare dagens Agenda).
Det är också uppenbart, när jag tolkar statistiken från min senaste omröstning, att läsekretsen har en minst sagt avvaktande inställning till den här i mitt tycke ganska oskyldiga prylen. Samtidigt är det allmänt känt att de som hänger på Internet är en konservativ skara som inte uppskattar förändringar i någon större utsträckning. Det kanske krävs lite tid för acklimatisering.
Jag är dock inte alls nedslagen av läsarnas uppmaningar till skärpning. Det är enkom postivt att jag utsätts för kritik, för annars är det stor risk att jag blir ännu kaxigare och tror lite väl mycket om min egen förmåga. Att bli nedplockad på jorden är bra för King Kolo, för annars kanske han börjar skriva om sig själv i tredje person. Och det vet vi ju alla hur oskönt det är.
Så trots att läsarna inte är genomgående positiva till reaktionsmätaren kommer jag att behålla den. Mest för att jag ska fortsätta hålla en värdig, ödmjuk ton.
Det var lungan
Nej, det var ingen som ville leka med mig i går kväll så jag fick en extremt lugn och skön lördagskväll. Och jag kände mig inte övergiven eftersom att jag hade finsällskap över telefon större delen av kvällen. Ringa gratis är en rätt bra grej de har kommit på.
Så jag låg mest i soffan och kollade på tv. Och ja, chipsen (dill) och colan (med is) ingick i ekvationen. Kollade på SM i schlager och det var ingenting som imponerade. Amy Diamond åkte ur dessutom - kuken.
I morse vaknade jag klockan åtta igen och det är uppenbart att min dygnsrytm har blivit totalt uppfuckad av praktiken. Å andra sidan kan jag ligga kvar i sängen och vakna hur länge som helst i och med detta, och sedan kliva upp när det fortfarande inte är eftermiddag. Antar att det är så normala människor agerar på en söndag.
I dag måste jag verkligen komma igång med PM-skrivandet. Problemet är att det är så sjukt tråkigt att komma igång bara, men det är väl bara att ta tag i sig själv och börja. Det är inte som att det är svårt direkt. Men tråkigt. Det finns massor av grejer jag hellre skulle göra - typ allt som faller inom lata-sig-framför-tv:n/datan-kategorin.
Nu ska jag börja fira internationella kvinnodagen med att bjuda mig själv frukost på sängen. Det är ni värda alla kvinnor.
Så jag låg mest i soffan och kollade på tv. Och ja, chipsen (dill) och colan (med is) ingick i ekvationen. Kollade på SM i schlager och det var ingenting som imponerade. Amy Diamond åkte ur dessutom - kuken.
I morse vaknade jag klockan åtta igen och det är uppenbart att min dygnsrytm har blivit totalt uppfuckad av praktiken. Å andra sidan kan jag ligga kvar i sängen och vakna hur länge som helst i och med detta, och sedan kliva upp när det fortfarande inte är eftermiddag. Antar att det är så normala människor agerar på en söndag.
I dag måste jag verkligen komma igång med PM-skrivandet. Problemet är att det är så sjukt tråkigt att komma igång bara, men det är väl bara att ta tag i sig själv och börja. Det är inte som att det är svårt direkt. Men tråkigt. Det finns massor av grejer jag hellre skulle göra - typ allt som faller inom lata-sig-framför-tv:n/datan-kategorin.
Nu ska jag börja fira internationella kvinnodagen med att bjuda mig själv frukost på sängen. Det är ni värda alla kvinnor.
lördag 7 mars 2009
Felaktigt antagande
Jag kunde visst tonårssova. Sköt bara upp sömnen lite, då jag somnade å det grövsta efter att ha gjort melodikrysset (jag var sämst idag, brukar dominera fullständigt). Jag sov till cirka klockan fjorton och det där med att jag skulle plugga idag känns våldsamt avlägset för tillfället. Det går ju alltid att skjuta upp det också.
Frågan i fokus för tillfället är vad jag ska göra i kväll. Kombinationen tv, soffa och chips känns mest lockande, men eftersom att jag helt och hållet saknar både karaktär och förmåga att säga nej kan det bli så att det händer något mer festligt. Men ännu har ingen hört av sig, så soffan leder i kurvan mot upploppet. Inträffar det inget oväntat under de sista metrarna blir det favoritseger till ett odds strax över 1,00.
Om man skulle ta och sova lite till? Ja, varför inte? Jag är redan placerad i sängen (ja, ankeborg) så förutsättningarna är utmärkta. Sömnen är en viktig del av livet förstår ni. Den är A och O som jag brukar säga.
Frågan i fokus för tillfället är vad jag ska göra i kväll. Kombinationen tv, soffa och chips känns mest lockande, men eftersom att jag helt och hållet saknar både karaktär och förmåga att säga nej kan det bli så att det händer något mer festligt. Men ännu har ingen hört av sig, så soffan leder i kurvan mot upploppet. Inträffar det inget oväntat under de sista metrarna blir det favoritseger till ett odds strax över 1,00.
Om man skulle ta och sova lite till? Ja, varför inte? Jag är redan placerad i sängen (ja, ankeborg) så förutsättningarna är utmärkta. Sömnen är en viktig del av livet förstår ni. Den är A och O som jag brukar säga.
Antar att mina dagar som tonåring är över
Jaha. Det är helg och klockan är nio+. Varför i hela fridens namn sover jag inte? Någonting stämmer inte. Dels råkade jag gå till ÖG i går och dels fick jag äntligen sova ut, men istället vaknade jag klockan halv åtta och var, kanske inte pigg som en mört, men i alla fall lika mycket i avsaknad av sömnbehov som en mört. Jag är jetlaggad efter arbetsveckan helt enkelt. Jävligt meningslöst.
Igår var det en bra dag på praktiken med elever som jobbade och var sköna. Återfick hoppet litegranna när de började dra ordvitsar.
Jag var sjukt nära att vuxendäcka i soffan på eftermiddagen, men eftersom att jag och Esh blev bjudna till Kalle och Jesper var det inte alls aktuellt. Och det var tur för där bjöds det på mycket god mat samt vin och mojito. När jag låg där och hade brottningsmatch om chipsskålen med Lill-Esh ringde Hedemora - han kallas så eftersom att han kommer från Hedemora - och sa att han hade fastnat i Stockholm på grund av SJ, så jag bjöd in honom till Uppsala.
På tre röda fixade Esh in honom på listan på ÖG, och så blev vi tvungna att gå dit. Det var ganska värt för en gångs skull, men mest eftersom att vi bara satt ner och hinkade istället för att "klubba".
Sen vaknade jag klockan halv åtta. Helt meningslöst.
Igår var det en bra dag på praktiken med elever som jobbade och var sköna. Återfick hoppet litegranna när de började dra ordvitsar.
Jag var sjukt nära att vuxendäcka i soffan på eftermiddagen, men eftersom att jag och Esh blev bjudna till Kalle och Jesper var det inte alls aktuellt. Och det var tur för där bjöds det på mycket god mat samt vin och mojito. När jag låg där och hade brottningsmatch om chipsskålen med Lill-Esh ringde Hedemora - han kallas så eftersom att han kommer från Hedemora - och sa att han hade fastnat i Stockholm på grund av SJ, så jag bjöd in honom till Uppsala.
På tre röda fixade Esh in honom på listan på ÖG, och så blev vi tvungna att gå dit. Det var ganska värt för en gångs skull, men mest eftersom att vi bara satt ner och hinkade istället för att "klubba".
Sen vaknade jag klockan halv åtta. Helt meningslöst.
torsdag 5 mars 2009
Ode till bacon
Hur kan det vara så svårt gott med tunna, stekta skivor av gris? Bacon är tre av fyra hörnstenar i min kostcirkel (ja, hörn) och om det bara vore socialt accepterat skulle jag äta mer bacon än så. I matväg är bara en viss typ av gratäng som får det att pirra i tarmarna mer. Om det nu inte är min gamla tarmvred från vintern 1983-84 som gör sig påmind.
Bacon - det rosa guldet.
Bacon - det rosa guldet.
Som en tetting
Dit och tillbaka igen. Det är så det är att pendla. Jag har ju snart klarat av två veckor i Våla och min vana trogen är jag därmed expert på allting som har med att arbeta och att ta sig till arbetet att göra, så jag tänker nu kort avhandla hur det är att pendla.
Det märkliga med att pendla är att man har hur mycket tid som helst att göra saker, men man gör aldrig något annat än att sova/lyssna på musik, eller att prata med Karl. Man skulle kunna plugga, förbereda diverse prylar eller göra något vettigt. Men nej, istället sitter man där och gör fuck all. Märkligt beteende.
Å andra sidan är det ju så jag beter mig hemma också. Skulle kunna plugga eller förbereda lektioner, men istället surfar jag slut på Internet eller somnar.
Fast idag har jag pratat i telefon i cirka fyra timmar istället för att slösurfa, så det var klart mycket mer givande. Hon är en mycket bra samtalspartner helt enkelt. I likes.
What else is new? Jo, jag verkar ha blivit ensamstående igen då Esh inte syns till någonstans. Han har antagligen flyttat hemifrån. Det är en märklig känsla när de små lämnar boet och ger sig ut i världen på osäkra svajvingar. Visst känns det vemodigt för mig som förälder, men det är ett naturligt steg en ung vuxen måste ta. Tror det är bra för honom att ta eget ansvar och lära sig hur verkligheten fungerar och jag hoppas verkligen att han "hittar sig själv" - som Esh själv uttryckte det - på sin halvårslånga Asienresa. Hur svennebanan det än må te sig. Följ hans resa här: vagentillsjalvforverkligande.blogg.se.
I morgon är det fredag. Du förstår ju själv hur skönt det känns.
Det märkliga med att pendla är att man har hur mycket tid som helst att göra saker, men man gör aldrig något annat än att sova/lyssna på musik, eller att prata med Karl. Man skulle kunna plugga, förbereda diverse prylar eller göra något vettigt. Men nej, istället sitter man där och gör fuck all. Märkligt beteende.
Å andra sidan är det ju så jag beter mig hemma också. Skulle kunna plugga eller förbereda lektioner, men istället surfar jag slut på Internet eller somnar.
Fast idag har jag pratat i telefon i cirka fyra timmar istället för att slösurfa, så det var klart mycket mer givande. Hon är en mycket bra samtalspartner helt enkelt. I likes.
What else is new? Jo, jag verkar ha blivit ensamstående igen då Esh inte syns till någonstans. Han har antagligen flyttat hemifrån. Det är en märklig känsla när de små lämnar boet och ger sig ut i världen på osäkra svajvingar. Visst känns det vemodigt för mig som förälder, men det är ett naturligt steg en ung vuxen måste ta. Tror det är bra för honom att ta eget ansvar och lära sig hur verkligheten fungerar och jag hoppas verkligen att han "hittar sig själv" - som Esh själv uttryckte det - på sin halvårslånga Asienresa. Hur svennebanan det än må te sig. Följ hans resa här: vagentillsjalvforverkligande.blogg.se.
I morgon är det fredag. Du förstår ju själv hur skönt det känns.
onsdag 4 mars 2009
Allt går utom småbarn
Hamnade i en mindre diskussion om vilket lag man bör hålla på (nähä?) med en tjej i åttan idag.
Tjej: "Du vet ju att Manchester United är bäst?"
Jag: "Ja, men för det måste man ju inte hålla på laget."
Tjej: "Jo, det måste man. Du borde sluta hålla på Arsenal."
Jag: "Nej, det går faktiskt inte."
Tjej: "Jo, det gör det. Allt går utom småbarn."
Jag: "Bra sagt."
Det var ett nytt uttryck som jag tänker slita ut fullständigt nu. Ibland är eleverna för sköna.
Det var en ganska soft dag i dag, mest för att jag fick sovmorgon till elva - nio i praktiken - och för att det var två lugna lektioner med de bra eleverna. De sega ska jag ha i morgon och jag ser fram emot det ungefär som mot ett tandläkarbesök. Ett tandläkarbesök där man ska rotfylla framtänderna utan bedövning.
Igår kväll unnade jag och Esh oss ett par pints och en bättre burgare på O'Learys till Arsenals match. Det var jävligt värt och det kändes som lill-lördag. Sen kom jag på att det bara var tisdag. Ständigt dessa tisdagar. Hur fan tänkte de med den dagen egentligen? Jag är fortfarande bitter över att den har kommit att finnas. Jag hatar tisdagar lika mycket som jag hatar Tottenham, november och februari.
Ikväll blir det fotbollsträning igen. Undrar vad jag ska ha på mig. Man måste ju se snygg ut även i elljus. Det slog mig nu: Varför heter det elljus när man talar om belysning vid fotbollsmatcher? Ligger inte elen bakom allt ljus numera? Varför måste man betona el vid just belysning på fotbollsplaner?
Ytterligare några frågor i min röda frågebok.
Här är Arsenals klubbmärke (råkade klistra in det hära, och har inte hjärta att radera det):
Tjej: "Du vet ju att Manchester United är bäst?"
Jag: "Ja, men för det måste man ju inte hålla på laget."
Tjej: "Jo, det måste man. Du borde sluta hålla på Arsenal."
Jag: "Nej, det går faktiskt inte."
Tjej: "Jo, det gör det. Allt går utom småbarn."
Jag: "Bra sagt."
Det var ett nytt uttryck som jag tänker slita ut fullständigt nu. Ibland är eleverna för sköna.
Det var en ganska soft dag i dag, mest för att jag fick sovmorgon till elva - nio i praktiken - och för att det var två lugna lektioner med de bra eleverna. De sega ska jag ha i morgon och jag ser fram emot det ungefär som mot ett tandläkarbesök. Ett tandläkarbesök där man ska rotfylla framtänderna utan bedövning.
Igår kväll unnade jag och Esh oss ett par pints och en bättre burgare på O'Learys till Arsenals match. Det var jävligt värt och det kändes som lill-lördag. Sen kom jag på att det bara var tisdag. Ständigt dessa tisdagar. Hur fan tänkte de med den dagen egentligen? Jag är fortfarande bitter över att den har kommit att finnas. Jag hatar tisdagar lika mycket som jag hatar Tottenham, november och februari.
Ikväll blir det fotbollsträning igen. Undrar vad jag ska ha på mig. Man måste ju se snygg ut även i elljus. Det slog mig nu: Varför heter det elljus när man talar om belysning vid fotbollsmatcher? Ligger inte elen bakom allt ljus numera? Varför måste man betona el vid just belysning på fotbollsplaner?
Ytterligare några frågor i min röda frågebok.
Här är Arsenals klubbmärke (råkade klistra in det hära, och har inte hjärta att radera det):
tisdag 3 mars 2009
Mina främsta retattacker mot Hannes
Alla vet att syskon i allmänhet och storebröder i synnerhet gillar att trakassera sina bröder/systrar. Det är något de flesta av oss har upplevt under uppväxten och så kommer det alltid att vara. Jag känner mig ändå ganska säker på att få har upplevt liknande kränkningar som min lillebror Hannes utsattes för under vår uppväxt. Vem som stod bakom denna mobbning? Yours truly så klart.
Här följer mina fem mest elaka ret.
5. Hannes i badet
Detta var ett återkommande inslag, som bestod av olika moment. Ibland kombinerades dessa, ibland utfördes de en och en. Men man kunde vara säker på att någon av dem alltid utfördes. När Hannes badade låste han aldrig dörren till badrummet och jag tog per automatik tillfället i akt. Det första jag kunde göra var att fylla någon form av behållare med kallt vatten och sedan kasta på honom i badet. Sedan var det alltid kul att släcka lampan innan man stängde dörren, så att han antingen fick bada i gruvmörker eller gå upp och tända. Det tredje och grövsta var att gå på toa när han badade, och då var det knappast vatten som kastades. Så förstördes effektivt hans badstunder.
4. Ryckig fyllechaufför
När Hannes började gymnasiet blev han nollad. Att bli nollad innebär bland annat att man dricker alkohol i ganska stora kvantiteter. Jag hade fått i uppgift att hämta honom på stan på natten och körde till en början väldigt lugnt. Men på Lambohovsleden ville jag hetsa honom lite så jag tryckte oregelbundet på gaspedalen med effekten att bilen ryckte fram. Om Hannes kräktes? Som han gjorde det. Jag skäms fortfarande.
3. Lämnad ensam hemma
Min bror var ganska osäker som liten och vågade inte vara ensam hemma förrän han var 13 år gammal. Denna lilla rädsla var naturligtvis någonting jag spelade på. Klassikern var att, när han inte såg, slå igen ytterdörren och sedan gömma sig i torkskåpet i tvättstugan som ligger i anslutning till hallen. Då kom han oroligt springande på små osäkra fötter och ropade ”Axel? Axel?” med gråt i rösten. Så här i efterhand känns det fruktansvärt elakt. Förlåt.
2. Prickig korv på kudden
Hannes hatade korv mer än allting annat när han var liten. Han hatade lukten, han hatade att se korv och han hatade folk som åt korv. Det fanns ingenting positivt med korv för den sjuårige Hannes. En dag fick jag den geniala idén att skoja med honom på kvällskvisten. Jag tog en prickig korv och placerade den på hans favoritkudde, och kunde därefter skörda frukten av min idékärna. Hannes blev oerhört äcklad och att jag sedan fick utskällning av mamma för att hon tvingades byta hans lakan tog jag. Totally worth it. Hannes totala avsmaksgrimars är ingraverad i mitt minne än idag.
1. Naken i snön
Inspirerade av hockeyspelarna NHL skulle jag och Hannes ha hockeyslagsmål. Alltså ett sådant slagsmål där de tappar hjälmar och sliter av varandra matchtröjan. Jag, med min överlägsna styrka, valde dock att inte stanna vid tröjan. Jag slet av även byxorna. Och därefter alla andra kläder också. Jag rundade av hela övningen med att släpa honom till ytterdörren, ut genom denna och slänga honom i en snödriva. Därefter stängde jag dörren och lämnade honom åt sitt öde. Väldigt arg var han vill jag minnas, men jag hyllade mig själv resten av dagen.
När jag tänker efter är det konstigt att han har lyckats bli så pass normal som han ändå är. Han är åtminstone sjukt härdad, stackarn.
Här följer mina fem mest elaka ret.
5. Hannes i badet
Detta var ett återkommande inslag, som bestod av olika moment. Ibland kombinerades dessa, ibland utfördes de en och en. Men man kunde vara säker på att någon av dem alltid utfördes. När Hannes badade låste han aldrig dörren till badrummet och jag tog per automatik tillfället i akt. Det första jag kunde göra var att fylla någon form av behållare med kallt vatten och sedan kasta på honom i badet. Sedan var det alltid kul att släcka lampan innan man stängde dörren, så att han antingen fick bada i gruvmörker eller gå upp och tända. Det tredje och grövsta var att gå på toa när han badade, och då var det knappast vatten som kastades. Så förstördes effektivt hans badstunder.
4. Ryckig fyllechaufför
När Hannes började gymnasiet blev han nollad. Att bli nollad innebär bland annat att man dricker alkohol i ganska stora kvantiteter. Jag hade fått i uppgift att hämta honom på stan på natten och körde till en början väldigt lugnt. Men på Lambohovsleden ville jag hetsa honom lite så jag tryckte oregelbundet på gaspedalen med effekten att bilen ryckte fram. Om Hannes kräktes? Som han gjorde det. Jag skäms fortfarande.
3. Lämnad ensam hemma
Min bror var ganska osäker som liten och vågade inte vara ensam hemma förrän han var 13 år gammal. Denna lilla rädsla var naturligtvis någonting jag spelade på. Klassikern var att, när han inte såg, slå igen ytterdörren och sedan gömma sig i torkskåpet i tvättstugan som ligger i anslutning till hallen. Då kom han oroligt springande på små osäkra fötter och ropade ”Axel? Axel?” med gråt i rösten. Så här i efterhand känns det fruktansvärt elakt. Förlåt.
2. Prickig korv på kudden
Hannes hatade korv mer än allting annat när han var liten. Han hatade lukten, han hatade att se korv och han hatade folk som åt korv. Det fanns ingenting positivt med korv för den sjuårige Hannes. En dag fick jag den geniala idén att skoja med honom på kvällskvisten. Jag tog en prickig korv och placerade den på hans favoritkudde, och kunde därefter skörda frukten av min idékärna. Hannes blev oerhört äcklad och att jag sedan fick utskällning av mamma för att hon tvingades byta hans lakan tog jag. Totally worth it. Hannes totala avsmaksgrimars är ingraverad i mitt minne än idag.
1. Naken i snön
Inspirerade av hockeyspelarna NHL skulle jag och Hannes ha hockeyslagsmål. Alltså ett sådant slagsmål där de tappar hjälmar och sliter av varandra matchtröjan. Jag, med min överlägsna styrka, valde dock att inte stanna vid tröjan. Jag slet av även byxorna. Och därefter alla andra kläder också. Jag rundade av hela övningen med att släpa honom till ytterdörren, ut genom denna och slänga honom i en snödriva. Därefter stängde jag dörren och lämnade honom åt sitt öde. Väldigt arg var han vill jag minnas, men jag hyllade mig själv resten av dagen.
När jag tänker efter är det konstigt att han har lyckats bli så pass normal som han ändå är. Han är åtminstone sjukt härdad, stackarn.
Färg of the day
Igår var det blyerts som gällde. Idag är det brunt och vitt som har dominerat färgseendet, så nog går det i rätt riktning. Fick dessutom se skymten av en blå himmel samt någon form av gul boll som värmde i ansiktet - är det något nytt dom har kommit på? - ute i Våla, så tisdagen hade kunnat vara värre.
Så här borde för övrigt alla tisdagar vara. Pang, ut till skolan. Pang, klara av en lektion på en höft. Pang, dra hem. Allt före klockan elva på förmiddagen. That's a wrap.
Fast jag har saker att göra ändå. Jag är i tvättartagen och har en PM att börja fila på. Det värsta är dock att deadlinen till PM:an inte är förrän fredagen den trettonde, och om jag känner mig själv rätt jobbar jag ganska dålig utan piskan som kittlar min feta nacke. Men en bra insats i dag kan ju bli undantaget som bekräftar regeln.
Jag har äntligen förstått det där uttrycket "undantaget som bekräftar..." nu. Har tidigare ägnat mycket tid åt förstå hur fan man ska använda det, men hela tiden fastnat på det där med undantaget. Mitt resonemang gick ut på att om det nu finns ett undantag är det ju ingen regel. En mycket skicklig pedagog har emellertid förklarat för mig att det behövs ett undantag vid ett fenomen för att man ska kunna åskådliggöra och formulera regeln. Aha-upplevelser är eftersträvansvärda som jag brukar säga.
Ett par BLT-mackor skulle sitta som Narsil i Sauron nu. Jävlar så gott. Kanske ska unna mig en powernap också. Det är ju ändå match i kväll, så jag måste orka vara vaken.
Så här borde för övrigt alla tisdagar vara. Pang, ut till skolan. Pang, klara av en lektion på en höft. Pang, dra hem. Allt före klockan elva på förmiddagen. That's a wrap.
Fast jag har saker att göra ändå. Jag är i tvättartagen och har en PM att börja fila på. Det värsta är dock att deadlinen till PM:an inte är förrän fredagen den trettonde, och om jag känner mig själv rätt jobbar jag ganska dålig utan piskan som kittlar min feta nacke. Men en bra insats i dag kan ju bli undantaget som bekräftar regeln.
Jag har äntligen förstått det där uttrycket "undantaget som bekräftar..." nu. Har tidigare ägnat mycket tid åt förstå hur fan man ska använda det, men hela tiden fastnat på det där med undantaget. Mitt resonemang gick ut på att om det nu finns ett undantag är det ju ingen regel. En mycket skicklig pedagog har emellertid förklarat för mig att det behövs ett undantag vid ett fenomen för att man ska kunna åskådliggöra och formulera regeln. Aha-upplevelser är eftersträvansvärda som jag brukar säga.
Ett par BLT-mackor skulle sitta som Narsil i Sauron nu. Jävlar så gott. Kanske ska unna mig en powernap också. Det är ju ändå match i kväll, så jag måste orka vara vaken.
måndag 2 mars 2009
Grå anatomi
Idag har det verkligen varit grå vardag igen. Med betoning på grå. Och med betoning på vardag. Det har varit så grått att estniska Paldiski framstår som Ponyland, där hästarna i My little Pony bor. Brist på nyanser har det så att säga varit gott om idag.
Jag var som måndagsgrundlagen säger bebis-som-somnar-i-maten-trött när jag vaknade i morse, och det berodde främst på att jag somnade ungefär klockan 02.30. Skulle kanske ha tagit ett tidigare tåg, men det hade också varit ovärt för nu fick jag några extra timmar hos Sara. Vi måste ägna mycket tid åt att träna på att ta så kallade Love-och-Kerstin-kort.
Hade varit kul att berätta mer om min morgon, men jag har minneslucka på grund av sömnbrist. Jag fattar inte - man behöver ju bara fyra timmars sömn. Borde inte vara trött.
Väl i Våla möttes jag av beskedet att min handledare fortsatt var hemma och förberedde sig inför SM i hypokondri som avgörs i Alingsås till helgen, så jag fick återigen rycka in och ta hennes lektioner. Eleverna var dock helt värdelösa och jobbade nästan inte alls med min oerhört intressanta textanalys. Högstadieeleven är nog det lataste djuret i den svenska faunan. Skitsamma, jag får betalt även om kidsen är lata / oförskämda / jobbiga / omogna / tjatiga / trötta / hungriga / godisätande / kepsbärande / stolvägande / pennlösa / skrikiga / skolkande.
Jag fick också beskedet att jag i morgon tvingas åka ut till Våla för en 50-minuterslektion.
"Jaha" tänkte jag när jag fick höra det. "Det är måndag nu igen..." Måndagar är fan nästan värre än tisdagar. Fast jag måste erkänna att det var småroligt att höra att Hanna a.k.a. Stentrollet från Västergötland - en gammal kursare till mig som numera arbetar på skolan - fortfarande var bakis efter helgens övningar. Dessutom sågade jag henne när hon stod och skröt om sin Kanada Gås-jacka inför eleverna och uppmanade henne att starta modeblogg. Hetsa bör man annars dör man, hur grå tillvaron än ter sig. Det brukar jag faktiskt säga då och då.
Esh har i dag lyft idén om att gå och titta på bandy i afton. Synd att jag just i kväll måste sortera alla mina strumpor i inköps- och färgordning. Det hade varit grymt mycket roligare att stå och frysa i snöblandat regn i ett par timmar samt inte se en orange boll. Ibland måste man dock ta itu med livets alla måsten och inte bara ägna sig åt rekreation.
Vill ni mig något ikväll återfinns jag i soffan. Troligtvis i koma.
Jag var som måndagsgrundlagen säger bebis-som-somnar-i-maten-trött när jag vaknade i morse, och det berodde främst på att jag somnade ungefär klockan 02.30. Skulle kanske ha tagit ett tidigare tåg, men det hade också varit ovärt för nu fick jag några extra timmar hos Sara. Vi måste ägna mycket tid åt att träna på att ta så kallade Love-och-Kerstin-kort.
Hade varit kul att berätta mer om min morgon, men jag har minneslucka på grund av sömnbrist. Jag fattar inte - man behöver ju bara fyra timmars sömn. Borde inte vara trött.
Väl i Våla möttes jag av beskedet att min handledare fortsatt var hemma och förberedde sig inför SM i hypokondri som avgörs i Alingsås till helgen, så jag fick återigen rycka in och ta hennes lektioner. Eleverna var dock helt värdelösa och jobbade nästan inte alls med min oerhört intressanta textanalys. Högstadieeleven är nog det lataste djuret i den svenska faunan. Skitsamma, jag får betalt även om kidsen är lata / oförskämda / jobbiga / omogna / tjatiga / trötta / hungriga / godisätande / kepsbärande / stolvägande / pennlösa / skrikiga / skolkande.
Jag fick också beskedet att jag i morgon tvingas åka ut till Våla för en 50-minuterslektion.
"Jaha" tänkte jag när jag fick höra det. "Det är måndag nu igen..." Måndagar är fan nästan värre än tisdagar. Fast jag måste erkänna att det var småroligt att höra att Hanna a.k.a. Stentrollet från Västergötland - en gammal kursare till mig som numera arbetar på skolan - fortfarande var bakis efter helgens övningar. Dessutom sågade jag henne när hon stod och skröt om sin Kanada Gås-jacka inför eleverna och uppmanade henne att starta modeblogg. Hetsa bör man annars dör man, hur grå tillvaron än ter sig. Det brukar jag faktiskt säga då och då.
Esh har i dag lyft idén om att gå och titta på bandy i afton. Synd att jag just i kväll måste sortera alla mina strumpor i inköps- och färgordning. Det hade varit grymt mycket roligare att stå och frysa i snöblandat regn i ett par timmar samt inte se en orange boll. Ibland måste man dock ta itu med livets alla måsten och inte bara ägna sig åt rekreation.
Vill ni mig något ikväll återfinns jag i soffan. Troligtvis i koma.
söndag 1 mars 2009
Promenadseger vid Kinda Kanal/Stångån
Tog det sunda beslutet att åka till Linköping igen eftersom att Hon med stort H bor där. Men innan jag åkte till Kannan i Tannefors blev det en sväng till Lambot där jag tog en nostalgipromenad till Slaka (Haha. Slaka. Mogen? Vemjag?) och den klassiska grusplanen där jag i princip bodde förr om åren. Gick även förbi Änggårdsskolan där jag både har varit elev och arbetat. Det var en härlig timma med MP3-spelaren på shuffle i Lambohovssolen.
Sen kollade jag på Arsenal (ja, det var den egentliga anledningen till att jag åkte ner - har inte Canal+ Sport Extra hemma) som var sjukt dåliga igen och snart slutar jag hoppas på den här säsongen. Sara kom förbi och sedan åkte vi till stada med tvåans buss, vilket gjorde henne uppspelt eftersom att hon inte hade åkt stadsbuss sedan 1900-talet.
På kvällen käkade vi fläskfilé och kollade lite på Legally Blond 1 eftersom att jag en gång gick på en totalhavererad date och kollade på den rullen. Kan säga så mycket att begreppet pinsam tystnad fick en helt ny innebörd under den dejten. Det var som om två dövstumma som inte kan teckenspråk var på bio.
I dag har det bara varit en skön söndag med brunch och långpromenad. Mamma uttryckte viss förvåning över att jag var på promenad när hon ringde upp, och hävdade att jag aldrig har visat intresse för dylika aktiviteter tidigare. Men där har hon fel. Romantiska långpromenader har varit central del av mitt liv under de senaste femton åren, det är bara att jag har hållit det hemligt. Det här med mina Londonresor är bara en rökridå - egentligen har jag varit ute och promenerat då.
Jag har verkligen ingen lust att åka hem igen och hålla på och kliva upp klockan sex i en hel vecka igen. Nu får jag ju inte ens betalt. Ovärt - jag är ju redan fullärd som pedagog. Men plikten kallar, och när plikten kallar svarar man som jag brukar säga.
Sen kollade jag på Arsenal (ja, det var den egentliga anledningen till att jag åkte ner - har inte Canal+ Sport Extra hemma) som var sjukt dåliga igen och snart slutar jag hoppas på den här säsongen. Sara kom förbi och sedan åkte vi till stada med tvåans buss, vilket gjorde henne uppspelt eftersom att hon inte hade åkt stadsbuss sedan 1900-talet.
På kvällen käkade vi fläskfilé och kollade lite på Legally Blond 1 eftersom att jag en gång gick på en totalhavererad date och kollade på den rullen. Kan säga så mycket att begreppet pinsam tystnad fick en helt ny innebörd under den dejten. Det var som om två dövstumma som inte kan teckenspråk var på bio.
I dag har det bara varit en skön söndag med brunch och långpromenad. Mamma uttryckte viss förvåning över att jag var på promenad när hon ringde upp, och hävdade att jag aldrig har visat intresse för dylika aktiviteter tidigare. Men där har hon fel. Romantiska långpromenader har varit central del av mitt liv under de senaste femton åren, det är bara att jag har hållit det hemligt. Det här med mina Londonresor är bara en rökridå - egentligen har jag varit ute och promenerat då.
Jag har verkligen ingen lust att åka hem igen och hålla på och kliva upp klockan sex i en hel vecka igen. Nu får jag ju inte ens betalt. Ovärt - jag är ju redan fullärd som pedagog. Men plikten kallar, och när plikten kallar svarar man som jag brukar säga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
